SSK-vinst i målsnålt derby
Stark försvarsinsats av SSK gav tre poäng. Kvalserien allt närmare för AIK.
Förutsättningarna för att SSK skulle bjuda på underhållning var riktigt höga. Juha Lind var tillbaks och bildade tillsammans med nye ”Greg” Pantalejevs och hete Peter Larsson en sylvass kedja.
SSK började också bra, efter 3.01 hade de redan gjort 1-0 i powerplay. Peter Popovic sköt (föste?) årets lösaste skott från blå men framför Bäckström fanns ”Greg” som styrde in den långsamma pucken. Det var väldigt tomt framför AIK-målet.
SSK fortsatte pressa på och Stefan Bemström verkade spelsugen. Han fixade fram två chanser på egen hand och under matchens första tio minuter hade han säkert svettats en hel del.
AIK lyckades få lite spel nere i SSK-zonen mot slutet av perioden men Roffe Wanhainen behövde aldrig visa sin klass. Greg forecheckade högt och skaffade SSK ett powerplay och garanti för säker passage fram till periodpaus.
Det gick inte att se någon Sandlin-effekt på AIK, kanske bara att laget verkade än mer oorganiserade framåt och att det ibland var för många spelare på samma yta. Egentligen var det väl att ingen AIK-spelare var bra förutom Niklas Bäckström i målet, svårt att skylla på coachen då.
Andra perioden började med att AIK enkelt dödade resten av utvisningen. 4.10 in i perioden fick de också chans att spela i PP då David Svee åkte ut för tripping. På senare tid verkar David vilja än mer än vanligt (är det möjligt?) och drar då tyvärr på sig lite för många besök i "snickerboa".
SSK spelade tufft i boxplay och i slutet av utvisning kom de i ett 4 mot 1 läge (!). Larsson som höll pucken hade lång tid att tänka ut vad han skulle göra men verkade börja dagdrömma för han sumpade passen in mot mitten till publikens stora förgrymmelse. Det är konstigt men vid situationen började jag tänka på hur ofta jag ser SSK träna på dessa överlägen men det verkar som om spelarna borde träna ännu mer på detta viktiga moment.
8.24 in i andra perioden fick SSK ett 5-mot-3-läge. SSK är långt ifrån bra på 5-mot-4 men med två man mer har de i alla fall satt dit de flesta lägena. Det kändes nästan lite givet när de också gjorde mål. Det var Peter Popovic som slog till med ett ganska fint nummer. Han fick pucken vid blå, höll i, skottfintade ner en AIK-spelare och tog ett par skär, väntade lite till för att sedan distinkt sätta dit pucken. Poppe såg riktigt stolt ut, och det med all rätt.
Efter detta kom AIK-klacken överraskande nog igång rejält. ”Kom igen gnaget” ekade med en ton av desperation i Scaniarinken och AIK kom in i matchen. Black Army hade med sig ganska många supporters, det hade varit en jämn klackkamp fram tills detta men nu tog de över hallen helt.
AIK gjorde också mål, ”ungdomskedjan” med Svee, Carlsson och den inte så unge Cannerheim forecheckade lite för högt och AIK kom i en kontring. Johansson iscensatte den och Anders Gozzi kunde servera en omarkerad Filip Turek vid bortre stolpen som enkelt kunde sätta dit reduceringspucken.
SSK fick ett flertal powerplay-lägen då AIK spelade alldeles för ful ryggsäckshockey. Tyvärr gjorde man inte fler mål och faktiskt skapade man inte många chanser heller under dessa överlägen. Det var konstigt att man var det laget som försvarade sig sista halvan av perioden, AIK har sig själva att skylla att de inte kunde spela kallare och slippa utvisningarna, domare Vinnerborg hade satt en hög nivå och AIK borde ha anpassat sig till den.
Det var en mycket trist period som AIK säkert var mest nöjda med, men det närmaste gnagarna kom ett till mål var då Vinnerborg gjorde en nästan obligatorisk koll med målkameran då pucken fladdrat lite framför Roffe och det blev kalabalik. Inget mål då, och tur var väl det.
Den tredje perioden skulle bli en ohygglig sådan, aldrig tidigare har jag klagat på hur SSK spelar men idag blev det en fars. SSK bestämde sig för att gå in på 100 % defensiv. Det var sarg ut i bästa fall, oftast icing och varje uppspel rakt på en AIK-spelare som väntade i mittzon.
Mina anteckningar domineras av just orden ”icing” och ”slår ifrån sig”. Att man på hemmais spelar som om man är en man kort i slutminuterna på en match under en hel period kan inte ursäktas. Efter ca halva perioden fick Blue Lightnings nog och skanderade ”ta time-out Hallin” vilket han också gjorde minuter senare. Frågan är om han inte uppmuntrade spelarna att fortsätta med detta ishockeymord.
Det fanns dock något som stank mer än Södertäljes förtvivlade rensningar. Och det var Gnagets anfall. AIK lyckades skapa chanser, men det var upp till backarna att göra det. Johansson, Printz och speciellt Bornhammar var de enda som verkade vilja något. Speciellt sistnämnde som skapade ett par chanser helt på egen hand. Enda forwards som kan få godkänt är Niklas Anger och Yared Hagos, och ett olustigt mönster uppenbarar sig. Det är självklart, AIK har visat hur det går när man har en osund värvnings filosofi. Alla dessa importer som finns i laget bär skulden för AIK hockeys nedgång, det är mitt bidrag till denna klubbs domedagshistoria. Skulle inte ha något emot att någon av de fem spelare jag nämnde tog flytten ner till Södertälje till nästa säsong, de verkar ha något så sällsynt som ett hjärta för klubben.
SSK kom undan med att rensa hela tiden, AIK tog ut Bäckström med 1.30 kvar av matchen då de tog time-out. Roffe gjorde en svår räddning med dempen och ett par andra solida räddningar då AIK pepprade från blå (såklart). Gabriel Karlsson hade chansen att göra 3-1 med sekunder kvar men valde att hålla i pucken och avslutet verkade störas av glädjen från att SSK skulle vinna matchen.
”Ni är sämst och ni åker ut” skanderade Blue Lightnings efter matchen. Det är svårt att vara en god vinnare och jag tycker lite synd om AIK som nu är dömda till kvalserien. Det har nu mot slutet som sagt märkts att AIK beseglade sitt öde genom att forsa in importer, det räcker med att ta en titt på spelarbetygen för denna match för att konstatera att AIK borde satsat mer på inhemska spelare.
Och det kanske märks att det inte finns mycket att säga om SSK då AIK stått för det mesta av innehållet av denna matchrapport, kanske om SSK tar fram det underbara spel de hade i mitten av säsongen kommer det finns fler saker att diskutera, men just nu känner man sig som en man som precis avslutat en buffé, mätt, nöjd men lite besviken över att måltiden har kommit till sitt slut.
