Sur förlust för SSK
SSK visade än en gång att de inte hör hemma i ett slutspel efter att snöpligt förlorat mot AIK.
Det kändes på lång väg, det har varit ett upprepande mönster att SSK efter kanonmatcher och vinster sjunkit ner till det bottenlag de möter matchen efter och förlorar. Det behövs inga krångliga analyser, det är bara konstatera att slutspelet är kört för oss.
Kvällen började utomordentligt bra då Roffe blev utnämnd till decembers bästa spelare av SHL (det var vad jag förstod i alla fall). Fick intrycket av att det var helt utsålt när kassörskan inte kunde bistå med två stycken biljetter på långsidan, men väl inne och med den egentliga publiksiffran i min vetskap undrar jag hur biljettdistributionen fungerar i Scaniarinken.
Båda klackarna var i bra form, AIK klacken slog inga rekord i antal men deras vilja var kanske en av de bästa jag sett i hela serien. Det roliga var att medelåldern inte var mycket högre än hos Djurgårdsklacken som var i Scaniarinken för ca en vecka sedan, men det verkar som dessa unga fans inte skämdes för att skrika lite. Hursomhelst har båda dessa klubbar problem med sin klackkultur, men om AIK kan överleva denna säsong har man hopp för framtiden.
Matchen inleddes med ett fruktlöst PP för AIK och det var lite tur eftersom SSK ibland är lite sömniga vid starten. Istället vaknade de helt och dagens bäst fungerande formation presenterade sig: Robert Carlsson, Peter Larsson och ”Greger” Pantalejevs. De två sistnämnda teknikerna skulle ha en riktigt bra match medan Robert Carlsson fick finna sig i att använda kroppen i bakgrunden.
Greger fixade direkt ett PP för SSK efter att ha hållit i och skyddat pucken ett längre tag. Ett par sekunder senare in i PP spelet kunde han ha gjort 1-0 men missade det friläge som Larssons geniala pass från egen zon gett honom.
Bäckström i AIK-kassen fick jobba en del i matchen och såg i inledningen inte 100 % ut. Roffe visade hur det skulle se ut efter en serie AIK-skott istället. Matchen hade det lite slapphänta spel försvarsmässigt som man kunde ha väntat sig med flera småchanser. Roffe fick dock anstränga sig ordentligt när AIK tilläts för mycket och Björck var tvungen att ta en utvisning.
I powerplay fick SSK iväg pucken men den räddades knappt kvar i zon av en AIK-spelare, SSK hade då gått bort sig lite och Anger kunde utan större problem passa pucken till en fri Jan Houkko som satta 1-0 bakom en ensam Roffe Wanhainen.
”Greger” bjöd på en magisk serie dragningar och fixade en utvisning, men han förtjänade mer. AIK tilläts göra precis vad de ville i PK och perioden slutade 1-0 till bortalaget.
SSK hade lite fler chanser men att bortalaget tar ledningen i Scaniarinken är tyvärr nästan logiskt idag.
Den andra perioden skulle bjuda på mer underhållning. SSK började med att slösa ett 2 mot 1 läge. Efter 4.26 fick SSK ett nytt powerplay, det förvaltades och SSK kvitterade. Stefan Bemström sköt en isare som Norbäck styrde in. Skönt för Norbäck som missat att sätta pucken i öppet mål efter en serie passar minuterna innan målet.
Minuten senare laddade Popovic för skott och träffade undersidan av ribban via Bäckström. Andersson kollade med målkameran om pucken inte varit inne men så var inte fallet. SSK fick istället en utvisning (något Andersson gillade att döma). Under PP-spelet för AIK dödade SSK exemplariskt men mot slutet av utvisning var det kaos framför Roffe. AIK sköt skott på skott in i högen framför mål men utan resultat. SSK kontrade istället och skapade ett egen helvete framför Bäckström.
SSK ägde matchen vid det här laget och träffade ribban en gång till. Det var firma Greger-Peter som körde igång en helt vansinnigt snygg kombination med varandra. Det var dragningar, släpp bakom ryggen och iskalla passningar, allt det i en sekvens som kändes som minuter. Underbart spel, Bäckström räddar det första avslutet och returen går till Larsson som lobbar på backhand mot målet men Bäckström som ligger och krälar vänder sig på något sätt och styr pucken i stolpen.
SSK dominerade och borde ha avgjort matchen men istället gjorde AIK mål. Det liknade det baklängesmålet HV71 gjorde två dagar tidigare. SSK förlorar en tekning och AIK tar snabbt kontroll över pucken. Försvaret är inte på plats och Audet får ett friläge som han sätter dit (16.51). SSK föll på sitt eget ordspråk, ”sätta dit de chanser man får”…
Det blir tyst i hallen, men perioden avslutas med på ett positivt sätt för alla SSK-fans. AIK hade knappt firat sitt mål innan de missat i försvaret och Björck kunde ganska oattackerad skjuta in kvitteringen.
Tredje perioden var riktigt svag av SSK och Roffe fick göra en hel del räddningar. AIK verkade ha tagit fram ”när det gäller” moralen och ägde den tredje perioden. Det var naturligt att de tog ledningen efter 5.43. Efter ett friläge som Roffe räddade kunde Filip Turek enkelt sätta returen.
AIK fortsatte att ha det mesta av puckinnehavet och det kändes jobbigt att vara SSK-fan. Södertälje fick fram pucken på mål då och då och stressade Bäckström. Det var frustrerande att AIK hade svårt att hålla rent framför Bäckström men att SSK ändå inte kunde vara smarta och utnyttja det.
Andersson dömde ut en massa utvisningar som gav lika många dåliga powerplay för båda lagen. Det var trevligt att se att lirarna ”Greger” och Larsson kunde jobba defensivt också. Larsson satte till och med två riktigt fina tacklingar, inga tvivel om att Larsson var bäst i SSK idag.
Bäst för AIK kan man förutom målvakten Bäckström nämna den onormalt kämpande #1 Sjögren som gjorde ett stort jobb i defensiven. Store Printz hade också haft en bra match men gjorde bort sig lite när han skaffade sig en 10 minuters utvisning (slog i båset med klubban efter att ha åkt på en utvisning).
Det såg aldrig ut som SSK skulle hitta tillbaka i matchen, det är vad som gjorde mig mest deprimerad efteråt. AIK brydde sig inte men lyckades ändå hålla i och vinna perioden på poäng. Jörgen Bemström och målvakten Bäckström lyckades trippa varandra varsin gång och åkte på en dubbelutvisning. Lätt att förstå hur trist det var när det är det enda värt att notera.
AIK-klacken förtjänar också lite beröm, de gav sitt allt och det räcker med lite viljestarka supporters så låter det bra. Dock måste fler äldre fans återvända till Black Army, jag vet inte vad de gör nu när man inte kan skylla på fotboll. Är det inte i dessa bistra tider som de som mest behövs?
SSK fick stryk eftersom AIK var bäst när det gällde, precis som SSK i deras senaste match mot HV71. Jag är tveksam till att AIK kommer överleva, men ännu mer tveksam till SSK och slutspel. Kontrakten är inte heller i hamn och en lika stor chans som man hade idag att säkra kommer att dröja ett par omgångar.
