Ännu ett drama som bara gav en poäng
Det var nästan som en repris på de två tidigare matcherna, stort drama och bra spel men med samma slut- en poäng.
SSK behövde vinna och ta tre poäng för att få godkänt som totalt betyg för de tre senaste hemmamatcherna, mot Linköping och Luleå hade de bara mäktat med två stycken. Om man skulle hålla kursen mot en osannolik slutspelsplats var det alltså vinst i ordinarie tid som gällde.
Det började inte bra alls, det kändes som att Brynäs 2-0-ledning kom omgående men de senaste matcherna har man vant sig vid att SSK släpper in två mål i snabb följd. Båda målen kom från backar och det var uppenbart att SSK-försvaret inte hunnit blivit varma i kläderna ännu. Roffe Wanhainen var även han föga imponerande och släppte in dem billigt.
Mellan målen kunde Brynäs ha ökat på sin ledning då Jan Larsson missade öppet mål (bokstavligen öppet). Detta var det enda ”misstaget” Janne gjorde under matchen, han var en riktig klippa för Brynäs och flera SSK-spelare verkade ha stor respekt för honom.
SSK lyckades reducera ca fyra minuter senare tack vare L-G Wiklander som snappade upp en retur och drog in pucken i öppet mål. Brynäsmålvakten Asplund hade varit darrig i inledningen men haft tur, men den här gången kunde hans backar inte hjälpa honom.
Södertäljes förstakedja var återigen Juha Lind, Peter Larsson och David Svee. Hela kedjan hade en bra dag och deras individuella egenskaper gav SSK kvitteringen. David Svee forecheckade aggressivt och vann pucken. Larsson passade vidare och Juha Lind fick avsluta. Det var en fröjd att se det målet byggas upp och man hoppades att de skulle prestera mer sådant.
I hallen var det otroligt många BIF-fans, men de höll inte till på deras avsedda ståplats utan satt utspridda bland sittplatserna. Varje gång en Brynässpelare missade en passning hörde man i hela hallen frustrerade ”neej”. Två äldre herrar bredvid mig var i alla fall väldigt självsäkra och skrockade mer än en gång att Brynäs minsann kommer vinna denna match.
De var säkert lite nervösa under den andra perioden. SSK hade kontroll på nästan hela den och hade det funnits någon rättvisa i denna sport hade de tagit ledningen. Speciellt i PP matade de skott men udden fanns inte där, det var precis som i de två senaste matcherna…
Istället blev ordet rättvisa totalt utskrattat när Brynäs tog ledningen strax innan paus. Ironiskt nog påminde min kamrat mig om att sist Brynäs var här gjorde de ett av sina mål med bara några hundradelar kvar till periodpaus. Nåja, det var inte några hundradelar men ett mål i baken med bara tjugonio sekunder kvar känns hårt.
Tredje perioden var trevlig sett ur SSK-ögon. Brynäs hade inte mycket förutom inledningen då Roffe fick saker att se farligare ut än de var. Kvitteringen var på känn och återigen steg kvällens bästa kedja där dito spelare fram och gjorde mål. Det var ett skott från blå linje av Popovic som gav 3-3-målet men det tog ända fram tills efter matchen innan man fick reda på att det var Juha Lind som styrt in pucken. Trist att Juha inte kunde krediteras målet redan vid den rätta tidpunkten.
Efter målet hade SSK all puck men det kändes som att matchen skulle gå in i övertid, åtminstone agerade spelarna så att de inte försökte ta alltför stora risker och riktiga chanser uteblev.
I detta tomrum kan jag i alla fall erkänna att domare Lahti gjorde en god insats denna match. Det är en av de mest kända domarna och de brukar oftast vara hackkycklingar men som sagt, en god insats från den svartvita mannen idag!
Det hade varit en underhållande match som svängt en del, men SSK var de som ända sedan 1-2-målet hade momentet. Blue Lightnings skapade det bästa trycket hittills i år och bidrog säkert till trycket.
Men något har funnits där under inledningen av 2002. SSK verkar inte kunna avsluta en match på lugnt maner utan måste göra det till en hjärtskärande upplevelse. Mot Linköping kvitterade man med minuter kvar, mot Luleå hände samma sak fast tvärtom och mot Brynäs var det dags igen.
Brynäs gör självklart 3-4 genom Jan Larsson då Roffe precis gjort en osäker utflykt bakom målet. Det är märkligt, Roffe har inte alls varit sig själv 2002. Han har inte varit dålig sett på den generella skalan men enligt hans egna mycket högt ställda krav på sig själv måste han vara enormt besviken.
Men SSK plockade fram kampmoralen, de tog ut Roffe och med minuten kvar etablerade de ett tryck i Brynäs zonen. Detta ledda till en utvisning för Brynäs och SSK var 6-4. Det var bara trettio sekunder kvar, SSK vann tekningen i Brynäs zon och kämpade till sig pucken. Peter Ahola spelade vidare till Popovic och efter det minns jag inget annat än måååål! Det var Juha Lind som gjorde målet, men ingen visste inte riktigt att det gav honom ett äkta hat-trick.
Man tog i lite extra så att våra grannar, de äldre männen verkligen fick höra våran glädje- alltid oerhört skönt att kvittera med sekunder kvar!
Tyvärr fick gubbarna sista skrattet, det tog bara 26 sekunder innan Molin smällde in sudden death målet från blå linje. Återigen var Roffe lite suspekt men det var bara lyfta på häcken och gå, nöjd över en poäng trots allt.
Tre poäng på tre matcher hade varit okay för en månad sedan, men med tanke på tidpunkten, motståndare och att alla var spelade i Scaniarinken hade jag väntat mig mer ur denna serie.
Men det kommer mer om det i den framtida sammanfattningen av de tre matcherna.
