Förlust på straffar återigen i tät match
SSK var mycket nära tre poäng mot Luleå, men föll på straffar andra matchen i rad.
Redan efter att Richter i LHC hade satt den avgörande straffen två dagar tidigare hade man börjat se fram emot denna match. Dessutom skulle Fredrik Svensson åter få möta SSK igen efter det omdiskuterade slagsmålet med Juha Lind tidigare på säsongen.
Tyvärr blev detta en match med ett ännu bittrare slut, och Svensson var inte inblandad på något sätt i matchen. Men fram tills det absoluta slutet var det mycket spännande och tight mellan laget, en helt okay match alltså!
Anledningen till matchen var så underhållande var att lagen följdes åt hela matchen och för Södertäljes del var det också kul att målen kom på rätt sätt.
På rätt sätt fungerade inte SSK försvaret då Luleå efter ca fem avslagna och trista minuter gjorde sitt första mål. Skuggan Nilsson spelade fram en alldeles för fri Burström som kunde lura ner Roffe Wanhainen och sprätta upp 0-1 för Luleå. Det är minst ett baklängesmål per match då SSK försvaret tappar totalt i markeringen. Det är sådana mål en tränare hatar, men även fansen som känner en viss maktlöshet tillsammans med målvakten.
Spelet som följde efter var inte heller tillfredsställande. SSK hade ett par PP men kunde absolut inte förvalta dessa. De enda spelare som gav ett gott intryck var David Svee och Erik Norbäck. Speciellt David verkade riktigt het tillsammans med Juha Lind och Peter Larsson. (väntar mig mer från Juha dock).
Man lyckades ta tag i matchen och skapade ett par halvchanser innan Peter Larsson svarade sina kritiker genom att göra mål igen. Han fick pucken vid blå och avlossade ett skott som gick direkt i mål. Ett Luleåfan hade säkert väntat sig att Henriksson skulle ha tagit den eftersom han hade fri sikt och skottet var långt utifrån men Larsson har ett vasst skott och 1-1 var det.
Efter den första perioden var folket runt mig mycket positiva, jag tog också en närmare titt på de båda klackarna och blev förvånad när jag såg hur liten Blue Lightnings klacken var idag (det lät bättre än mot LHC, och då var man säkert dubbla antalet!). Luleå hade med sig ett tjugotal personer som verkade ha gett upp på förhand för de prövade inte ens att mäta sin styrka.
Början på den andra perioden tog död på den positiva känslan som stannat från de första. Efter bara 1.21 fick Jan Sandström iväg ett slappt skott som Arnaud Briand styrde och pucken gick i en underlig båge rakt in målburens vänstra sida.
Återigen hade SSK svårt att få igång ett spel efter baklängesmålet, det kändes ganska hopplöst men det var en alldeles för snabbt tänkt känsla. För efter tio minuter av andra fick SSK PP och där fick man återigen svara på tal. Först och främst för att man gjorde ett klassikt powerplaymål och för att exekutorn var ingen mindre än Peter Ahola, som erkänt att han varit missnöjd med sin målskörd.
Återigen såg det ut som SSK skulle ta tag i matchen, men då steg Sami Mettovaara fram och fick försvaret att se ut som åsnor. Han fick pucken strax efter röda mittenlinjen och åkte fram en bit. Det såg nästan ut som backparet i SSK bjöd in Mettovaara eftersom de öppnade en enorm lucka mellan sig. Roffe verkade följa sina backars exempel och lät det mycket klena avslutet gå rakt in. Det såg mycket besynnerligt ut, man är verkligen inte van att se Roffe släppa in sådana enkla mål. Till hans försvar var skottet precis intill stolpen.
Men ingen hade en tanke på att ge upp, en period återstod och SSK skulle helt enkelt komma tillbaka i den här matchen! Just den inställningen verkade spelarna ha för de kom ut och såg bättre ut än på hela matchen. Spelet var snabbt och efter varje passning rykte klubborna, det kändes inte lika krystat som förut och Luleå fick jobba hårt. Erik Norbäck testade Henriksson med ett skott som gav farlig retur, lite tur hade Luleå som kunde rensa pucken till en icing.
I situationen efter blev Petter Nilsson liggandes på isen och Pålsson fick två minuter i efterhand. Dessutom åkte han på en 10 minuters misconduct för att han smällt lite med klubban när han äntrade utvisningsbåset. Ett hårt beslut av Ulf Rådbjer som idag hade en väldigt hög ribba, han hade inte gjort sig populär bland hemmapubliken under matchen men säg mig en hall som gillar Ulf Rådbjer…
Luleå fick inget under detta PP, men Mats Hallin tog ändå en Time-out efter 8.12 av tredje.
Ingen har någonsin tvivlat på Mats Hallin, det är en mycket kompetent tränare och det visade han eftersom Time-outen gav en otrolig effekt! För minuten senare gav hårt slit nere i sargen Juha Lind stora ytor. Han passade vidare till en Popovic som hade fritt skottläge och visst satte ”Poppe” dit sitt allra första mål i SSK-tröjan. Ett högt jubel utbröt förstås, alla var mycket glada för lagkapten Popovic skull och det faktum att SSK hade kvitterat och var på väg att vinna matchen!
SSK-klacken kom igång rejält tack vare målet efter att ha haft en svag mittenperiod. Ulf Rådbjer verkade också ha mjuknat lite och dömde high-sticking på Mettovaara, kort därefter dömde han också ut Finnström och SSK hade givits ett enormt läge att ta ledningen för första gången i matchen!
Tack vare Erik Norbäck, som är Elitseriens bästa tekare kunde SSK ta kontroll över pucken och den släppte man inte förrän den återigen letat sig in i mål. Man gjorde allt rätt, fem mot tre ska allting vara mycket enkelt och det var precis vad det var. Att Peter Larsson fick ta det slutgiltiga avslutet som gav 4-3 var roligt, Peter har gjort fyra mål på två matcher men ändå envisas folk med att kritisera honom mera än Juha Lind t.ex.
Pucken var främst i SSK-spelares ägo efter målet, men Luleå försvarade sig återigen med bravur. Det allra farligaste SSK fick till var när dagens bästa kedja med Larsson, Svee och Lind snurrade igång. Tillslut kom pucken till sistnämnde som hade öppet mål men Henriksson kastade sig likt en fotbollsmålvakt och räddade med sin klubbspets!
Luleå letade efter kvitteringen och tyvärr fick SSK lite frossa. En viss Fredrik Svensson, som varit helt osynlig och inte alls spelat oschyst under matchen fick ett bra skottläge men Gabriel Karlsson blockerade och kastade ut pucken ur zon med sin hand. Rådbjer suddade ut sin temporära popularitet och dömde då ut Gabriel för ”handling the puck with the hands” (??).
SSK var riktigt bra i PK och framförallt Stefan Bemström var livsviktig med sin kyla när han är puckhållare. Utvisningen dödades men med lite mer än 30 sekunder kvar kom det som jag i inledningen kallar ”bittrare än förlusten mot Linköping”. Luleå tog ut målvakten och pucken var fri i SSK-zonen. Flera SSK-spelare var nära att få tag i den men efter ett par studsar fick Luleå den i sin ägo och ett par passar senare hade "Skuggan" kvitterat.
Luleå fick alltså till en förlängning och det blev också straffar. Precis som mot Linköping saknade SSK bra straffläggare och Roffe kunde bara hålla undan fem gånger innan Petter Nilsson kunde sätta sin straff.
Ännu en förlust på straffar, sämst i Elitserien på detta moment har man blivit utsedd till också. Det har sannerligen inte varit kul att skriva om denna match när man hela tiden vet hur det slutar.
