Seger i derbyt!
Södertälje vann, men kan man verkligen vara stolt när DIF var så tama?
Efter allt snack om att derbyn har blivit värdelösa hoppades man att en klassisk SSK-DIF match skulle få folk att tänka om.
Rykten inför matchen sa att biljettförsäljningen gått bra och att Djurgårdens supportergrupp Järnkaminerna skulle dyka upp med en rekordstor klack.
Början gav inga tecken på hur matchen skulle arta sig. Båda lagen spelade avvaktande och inte alls med den glöd som en derbymatch brukar starta med. Inga spelare kom till avlsut och målvakterna Naumov och Wanhainen var ganska ostörda.
Det krävdes en självmordspass för att skapa matchens första riktigt farliga chans. Andreas Lindh passade från djupt i egen zon rakt till en Djurgårdare som stod ensam framför SSK målet. Det måste ha kommit överraskande, för Roffe han komma ut en bit och gjorde det svårt att inte missa honom. Väldigt klantigt av Lindh som kan vara lite uppochner ibland.
Få skott träffade mål, likaså tacklingarna som inte gav de heta fansen mycket att hurra åt. Gabriel Karlsson bjöd dock på en fin parering av en tackling, "Gabbe" spelade för dagen med Peter Larsson och Juha Lind vilket är värt att nämna.
Publiken drog inspiration från matchen och bjöd inte på mycket jubel de heller, trots att Järnkaminerna kommit med mycket folk kunde de och Blue Lightnings inte dra upp till en prestigefylld kamp mellan klackarna, mycket märkligt måste jag säga.
Det enda positiva man kunde hitta i den första perioden var att siffrorna på resultattavlan rann iväg till Färjestads fördel i matchen mot Linköping. Det var faktiskt en vanlig, tråkig mitt i veckan match och tankarna på att det skulle bli ett derby att minnas var bortglömda.
I periodpaus bjöds vi på ett Luciatåg, en skön påminelse om att Julen närmar sig och domare Rådbjer bestämde sig för att dela ut lite tidiga julklappar, rättare sagt utvisningar. Först ut var Stefan Bemström för att han, kort i rocken som han är hoppade upp vid en tackling (elbowing). Det PP spelet för Djurgården resulterade i en styrning som kan ha sett farligare ut än vad den egentligen var därifrån jag satt.
Den andra utvisningen Rådbjer delade ut var mer korrekt än den förra då "ungdoms"-kedjan med Matte Carlsson, David Svee och då den lite äldre centern Kim Cannerheim skapade oroligheter framåt. Svee hade i sekvensen vid utvisningen chans ge SSK ledningen. Han fick pucken framför mål men kunde bara mäkta med ett klent avslut. Han var mycket besviken på sig själv, den killen vill mycket och det gör honom till en publikfavorit. Det blev iallafall en Djurgårdare mindre på isen.
Tyvärr gav då Rådbjer den siste delen i utvisnings trilogin eftersom han tyckte Juha Lind varit för het med klubban (slashing) i jakten på pucken då SSK hade en bra press. Spel fyra mot fyra. Man skulle kunna tro att Djurgården som på pappret (men knappast på isen idag) är mer spelskickliga kunde ta fördel av de större ytorna, men istället gjorde lite ohyfsat SSK det.
DIF försvaret gick bort sig och fri framför mål fanns Gabriel Karlsson som tog emot en passning från Björck. Gabbe gjorde som han skulle och la in pucken i mål bakom Naumov.
Efter det bjöds det på många fina nummer, men av den defensiva sorten. Stefan Bemström gjorde två underbara saker. Den första var när han böjde överkroppen och gav Strandberg en flygtur och den andra var när han stoppade självaste Nils Ekman i ett "one on one" läge- klar all-star klass!
Bemströms backpartner, Anders Back (tillbaka från skada) var även han suverän i defensiven. Skönt att ha honom tillbaka.
Dessutom behöver man väll kanske inte nämna att Peter Ahola och Peter Popovic var lika stabila som vanligt.
Spelet i hela den andra perioden kan ge ordet derby lite mening, det var en mycket underhållande period och man bjöds på allt förutom frosseri av mål och fina målvaktsparader. Det var sann hockey helt enkelt.
Tredje perioden blev också den härlig, men endast ur SSK synvinkel. DIF var överraskande tama och de hade inte många bud på en kvittering. Nye landslagsmålvakten Wanhainen fick inte visa upp sig, men det viktigaste var att han höll tätt och inte släppte dumma returer. Han motståndare för dagen, Naumov var också han väldigt solid och har förbättrat sig betydligt sedan först och främst Leksand tiden men också säsongens inledning. Men DIF är trots att de spelar uselt ett bra lag, och det var nog så att SSK försvaret var riktigt bra istället för Djurgården dåligt...
SSK avgjorde nog för första gången en match tidigt, med ca elva minuter kvar gjorde Juha Lind vad han är betald för att göra- mål. Hela målet gavs till den tekniskt briljante Juha som stal pucken i rätt läge och satte dit den. Härligt att lagets största fixstjärna slipper tjatet om att han inte producerar det han är köpt för!
Med fem minuter kvar började SSK att slå ifrån sig pucken. Många har kritiserat tränar trion för att göra det för tidigt men idag gick det så enkelt att ingen kommer att gnälla på dem. Publiken gjorde också bäst ifrån sig den tredje perioden och gav SSK det stöd de behövde, men jag tycker ändå att det kunde varit lite hetare på läktarna. Måste vara det där med mitt i veckan som sagt.
Kronan på verket var inte när Peter Larsson gjorde 3-0 på ett liknande sätt som Juha Lind, den riktiga höjdpunkten i matchen kom vid slutsignalen då det var klart att Roffe höll nollan, ett härligt sätt att fira hans landslags debut på!
Under säsongen har Djurgården oftast varit ganska loja och inte alls kört över allt motstånd som Färjestad. Det är tyvärr så att de flesta lagen inte utnyttjar det och troligen har för stor respekt för de svenska mästarna. SSK visade var skåpet skulle stå idag och DIF såg inte ut som några mästare. Deras tränare och FD-SSK mannen Pär Nygårds kommer nog ha mycket att säga till sina killar tillsammans med sin tränarkollega Johansson.
All heder till SSK som verkligen behövde dessa tre poäng samtidigt som de flesta lagen i botten av tabellen kammade hem noll. Det här ser bra ut, för första gången på mycket länge kan man se fram emot nästa år och andra halvan av Elitserien!
