Hela Södertäljes Rolf Wanhainen
Hela Södertälje kan dra stolthet från Wanhainens plats i landslaget. Länge har den enormt ödmjuke målvakten varit hela stadens egna ”Roffe”.
I landslagets trupp till Baltica Cup är det nog ingen hos den genomsnittlige Södertäljebon som är mer känd än Roffe från SSK. Hans aktier står självklart också högt i kurs hos de mest inbitna fansen, bara veteranerna Stefan Bemström och Stefan Jonsson kan mäta sig med Roffe i ren ”klubbkänsla”.
Det har gått väldigt snabbt för honom, han anlände från Huddinge säsongen 99/00 som ersättare för strålande målvakter som Magnus ”Linkan” Lindquist (på toppen av sin karriär) och Jonas Forsberg. Han hade meriter från juniorlandslaget men bortsett från det en levde han en ganska anonym tillvaro i Djurgårdens farmarlag Huddinge.
Med Roffe mellan stolparna tog sig SSK till kvalserien, men där tog det tvärstopp. Efter säsongen var det många som valde att gå vidare som utfyllnadsspelare runtom i Elitserien och Rolf var även han eftertraktad som backup i många lag. Han stannade dock, och resten är historia.
Rolf Wanhainen har alltid haft en realistisk dröm. Och det var att etablera sig i Elitserien. Förra säsongen tog han saken i egna händer och såg till att det hände.
SSK spelade runt utsagt skit men tog sig ändå vidare till superallsvenskan där de började en otrolig sträcka utan förlust. Roffe storspelade då och gjorde verkligen sitt namn känt, ”den bästa målvakten utanför Elitserien” var ett av flera lovord han fick.
I kvalserien visade han också att han inte bara var bra, utan att han höll toppklass. Det finns flera exempel på målvakter som håller genom säsongen men när det gäller rasar de som korthus. Roffe var som ett fort, inget kunde rubba honom! Jag minns speciellt en av matcherna nere i Stångebrohallen där han troligen upplevde ett rent helvete för en målvakt. Skottstatistiken blev 52-13 till Linköpings favör men Södertälje vann ändå matchen med 5-3. I intervjun efter matchen kunde Roffe knappt stå upp - han var helt utmattad. Det är sådana saker som föder legender. Och när Roffe räddade samtidigt som Lars Dahlström gjorde mål i straffomgången borta mot Björklöven (vilket betydde vinst och Elitseriespel kommande säsong) var det ett faktum att Roffe realiserat sin dröm och att han redan skrivit in sig i Södertälje Sportklubbs historieböcker som kvalhjälte.
Vid det här laget kunde Roffe ha flyttat utan problem till en mer etablerad Elitserieklubb, eller så kunde han dessutom ställa höga krav på SSK för att de skulle få behålla honom. Fansen var smått oroliga efter triumfen och avancemanget till Elitserien, det var då fasligt tyst om vem som skulle stanna eller inte. Men de som ”känner” Roffe visste att han inte skulle svika och visst blev han kvar.
Rolf är nog en av de mest ödmjuka spelare jag sett, han skyr som pesten att släppa in en puck bakom sig, till och med på träning där han alltid jobbar stenhårt och han vill aldrig erkänna att något går bra för honom. Att han bibehållit den mentaliteten efter alla framgångar är ett tecken på att större saker väntar honom. Att han dessutom är lojal mot SSK och det är den enda klubben i hans hjärta skulle jag aldrig tveka på. Han ger 100 % för SSK och framtida planer tar han … I framtiden helt enkelt.
Men om vi går in på nutid och det mest aktuella, alltså landslagsplatsen finns det en sak som Roffe måste göra. På den här nivån, när man har nått så långt kan man inte vara ödmjuk längre. Jag hoppas han tar för sig mer och verkligen utmanar om en startplats. Och visst finns det skäl för att Roffe ska vara på isen denna turnering!
Bland det mer uppenbara kan vi se över statistiken, Wanhainen är tvåa totalt och bäste svensk i skott % ligan medan Hadelöv kommer in på en blygsam tolfte plats.
När det gäller burväktarnas respektive lag vet vi alla hur det ligger till. Roffe har storspelat och SSK ligger i mitten av en stenhård tabell. Malmö däremot har gått överraskande dåligt mycket på grund av Hadelövs svaga inledning, men han har höjt sig ett par snäpp under den senaste tiden. Det enda som talar till Andreas Hadelövs fördel, Roffes konkurrent, är att han har flera meriter och spelat bra tidigare så egentligen finns det bara en slutsats att dra:
Rolf Wanhainen ska stå i mål för Tre Kronor denna turnering!
Skulle nu landslagsledningen med Anders Hedberg och Hardy Nilsson i spetsen välja Hadelöv framför Roffe tycker jag de sätter ett dåligt exempel. Det blir som att spelare har sin plats automatiskt klar och att nya spelare endast fyller ut tomrum för de ”självklara” som vilar eller är skadade.
Rätt idé är att de nya spelarna får sin chans och att de hela tiden pressar förstavalet att hålla undan dem. Att spela Hadelöv i Tre Kronors mål vore att svärta ner hela truppen för denna turnering, jag är beredd att gå så långt och säga det.
Men jag vill ändå avsluta med typisk Roffe ödmjukhet, det är en stor ära för honom och som sagt hela Södertälje att han bara kallas upp till truppen och att nu hela Sverige förhoppningsvis får upp ögonen för denna jordnära stjärna (om de nu inte redan fått det).
Jag hoppas att alla som vill se Tre Kronor framgångsrika stöttar Roffe, vi behöver nya spelare som lyckas för att utveckla vårat landslag- lycka till Roffe!
