SSK tappade onödigt poäng igen

SSK har inte flyt just nu, men förlusten på straffar mot Malmö kan inte betecknas som ett steg bakåt.

Det krävdes en förändring ikväll, psyket hade fått sig en hård smäll efter 0-1-förlusten mot Timrå och om det ville sig illa kunde det rinna iväg till en otrevlig svacka.
Därför hade man idag i SSK gjort ordentliga förändringar i kedjorna. Den kedja som hållit längst av alla blev splittrad då Norbäck, Tiilikainen och Jörgen Bemström fick ta plats i varsin formation. Den största överraskningen var dock i målet, Magnus ”Linkan” Lindquist hade fått förtroendet framför Roffe, rykten säger att Roffe verkligen behövde vila efter tuff matchning och han missade även dagens förmiddagsträning.

Matchen hade inte alls samma hårda tempo som den mot Timrå, det var dessutom ganska tomt på läktarna och speciellt på ena kortsidan som verkligen gapade tomt. Malmö hade bara ett tjugotal fans med sig och allt detta bidrog till en sömnig start på matchen.

Kvällens första chans fick L-G Wiklander i numerärt underläge, L-G är känd för att ligga högt uppe i banan och hugga på allt och gjorde det när SSK rensade pucken ur zon. Hadelöv räddade dock hans avslut ganska enkelt.

Det fanns inga riktigt farliga chanser men Linkan gav ett lugnt och stilla intryck. Medan Roffe alltid ser hyperaktiv ut och rör sig en hel del, så är Linkan den som hellre står rätt och täcker av vinklarna och låter försvaret göra det mesta runt målet. Noterade även att nästan 100 kilo tunge (inklusive skägget) Lindquist åkte och drack i båset vid varannan avblåsning, undrar varför han inte har en flaska vid buren?

Södertälje fick den tacksamma uppgiften att ta ledningen i matchen, målet kom i powerplay efter Peter Larssons skott som letade sig igenom flera spelare framför mål och en skymd Hadelöv. Skönt att Södertälje kunde göra ett PP-mål igen, har saknat det lite.

Intrycket efter den första perioden var att Malmö var flera gånger skickligare individuellt men har inte samma lagkänsla som SSK och därför uteblir några farliga chanser. SSK däremot krigade på bra och de ledde ju faktiskt efter perioden. Ett litet bevis på att ett lag är att föredra framför finskrinnande men ineffektiva stjärnor.

Malmö kom in med ett snabbare spel till den andra perioden, Linkan fick göra en fin plockräddning redan vid första spelsituationen men fick ge sig två minuter senare. Jag tyckte då att han släppt in den pucken väldigt billigt men när jag insåg att Hannula styrt in Norgrens skott förlät jag honom. För övrigt var det Mikael Wahlberg som gav andra assisten, alltså var det två stycken ex-SSK spelare som bidragit till målet (Wahlberg småpratade med flera SSK spelare, medan Norgren mest fick ta emot smällar från sina forna lagkamrater).

Linkan fick kallas in i hettan flera gånger och gjorde det bra, jag var imponerad av hans fina klubbhand som styrde över flera farliga skott. Hans räddningar tände även Scaniarinken, publiken var med och trots den dåliga siffran var det bra stämning i hallen. Dessutom kunde de fåtalet Malmösupporters på sin ståplats föra mer liv än flera andra klackar som varit på besök, dagens bevis #2 - kvalitet knäcker kvantitet även när det gäller klackar!

SSK tog över i den andra halvan av perioden och hade en bra press ivrigt stöttade av Blue Lightnings, Hadelöv var tyvärr från SSK-synvinkel stabil och släppte få returer. Han gjorde även en smart sak när han snabbt gick långt ut och räddade ett skott från en till hälften fri Erik Norbäck.

Det var dock inte så friskt i SSK-offensiven, endast Peter Larsson och hör och häpna Peter Ahola kunde visa prov på smart och uppfinningsrikt spel framåt. Mest besviken blev jag på Kim Cannerheim som verkar ha det tungt ju nu, vem vet om han får chansen igen eller om en hungrig men just nu petad Lars ”Dahla” Dahlström tar hans plats? Juha Lind verkar också ganska sliten och tar ofta fel beslut, men jag har förtroende för Juha och det har hela Södertälje också som älskar denna lirare.

Den tredje perioden var väldigt lik den första, det skedde inte så mycket och båda lagen tog det säkra före det osäkra. Marcus Magnetoft i Malmö blev i en situation som jag missade skadad och låg länge orörlig i mitten på isen innan han hjälptes av, jag kan inte svara på hur skadad han blev men Fredrik Lindquist ersatte honom och lyfte Malmös spel framåt en del. Det var nog inte ett vist beslut att från början peta honom Bäckman!

I mitten av perioden fick dock Malmö en ordentlig farlighet, pucken gled in i SSK zonen och Linkan var på väg ut för att avvärja hotet men ångrade sig konstigt nog i mitten av sin vandring. Det gav Malmö ett friläge men Linkan gjorde en fin benparad och räddade.

Som jag nämnde var tredje perioden väldigt lik den första, och återigen återspeglades det när SSK gjorde sitt 2-1-mål från nästan ingenstans. Nej, ärligt talat var det ett mål som tränare verkligen älskar. Gabriel Karlsson vann solklart sin tekning i Malmözonen och Mattias Pålsson, som vi sett minst av denna säsong i truppen (men är en av de större, fysiskt sett spelarna) kunde skjuta in pucken bakom Hadelöv.

Efter detta gjorde tränarna något som de flesta anser är ett misstag men som jag tycker var helt rätt utan facit på hand. De satte in full defensiv och slog bara ifrån sig. Malmö var helt klart överlägset i puckhållande men SSK rensade bort och man hoppades att tre välbehövliga poäng äntligen kunde bärgas.

Tyvärr höll denna enkla spelidé endast nästan hela vägen, fram tills 58.05 av matchen faktiskt. Då kunde Juha Riihijärvi sätta pucken bakom Lindquist för andra gången. Från min synvinkel såg det ut som att det skott som gav returen till målet var inne, men domaren blinkade inte ens så jag förmodar att den tog i stolpen (och sen ut till Riihijärvi som gjorde mål). Malmö hade i alla fall kvitterat och det kändes surt att SSK inte fick tre poäng återigen.

Linkan gjorde en jätteräddning då han räddade Sandströms (som var osynlig matchen igenom bortsett från vanligt ”kaptensgnäll” på domaren) styrning med en snabb slide och vevade in pucken med plockhanden strax innan periodslutet.

Matchen gick alltså till förlängning och där var det Malmö för hela slanten, med lite tur hade pucken gått fram till fria vitklädda spelare mer än en gång, men SSK överlevde och man gick in i en straffomgång. Tyvärr är SSK och straffar en inte alltför bra kombination medan Malmö kan vara Elitseriens bästa lag på detta moment. Därför var utgången inte så överraskande men starkt av SSK att sätta sina två första straffar, alla straffar höll också hög klass och målvakterna ska nog inte lastas för detta.

Lite snöpligt alltså att SSK inte kunde hålla sin ledning, men det var ett bra mycket bättre spel än mot Timrå och tränarna är nog nöjda med effekten efter sina förändringar. Nästa match är borta mot AIK, en match som statistisk sett SSK inte kommer att vinna men jag tror nog att Linkan har något att säga till om det, avslutar alltså med att deklarera att Magnus ”Linkan” Lindquist ska få en match till innan man alternativt låter Roffe komma tillbaka i målet. Känns skönt att ha två stycken solida keepers när serien är så lång som den är!

Mikael Jarosinski2001-11-28 01:01:00

Fler artiklar om Södertälje

Gunnarsson: En styrka att ta poäng när allt inte klaffar