Ännu en trist 1-2 förlust hemma
SSK förlorade derbyt mot AIK med 1-2 och man förstår varför TV4 inte visade mer än 30 sekunder från denna usla tillställning.
Efter träningen idag på förmiddagen höll tränare Mats Hallin ett inspirations tal till spelarna där han sa att "vi absolut inte ska få stryk av AIK" och tilllade "vi ska vara mer aggressiva!"
Inte roligt att tänka tillbaka på dom orden just nu...
Till den första perioden gav det inte någon effekt i alla fall, SSK såg ut att vara i kontroll men nästan inget skedde som fick publiken att flämta. SSK fick efter 5 minuter ett 5 mot 3 läge i PP men det utnyttjade man inte alls. Ärligt talat hade mitt anteckningsblock endast tre händelser från den första perioden och all handlade om de utvisningar som delades ut och de PP lagen hade som inte gjorde någon verkan alls.
Det enda som var intressant var en del kedjeändringar som verkligen fick en att höja på ögonbrynen. Den största ändringen var att Cannerheim hade parats ihop med Andreas Lindh och Mattias Pålsson, en kedja som hade grym "power" men som saknade en målskytt som det sedan märktes.
Värt att nämna var också Blue Lightnings enorma Banér med det klassiska S märke vi är vana att se detta hundraårsjubileum. AIK-klacken hade dock inte mycket att komma med, det verkar som att med de "framgångar" gnagarna haft de senare åren så har fansen övergivit sitt lag. De kanske borde genomgå samma sak SSK gjorde, en visit ner till allsvenskan där man får flera riktiga fans och inte bara de som vill se "sitt" lag vinna hela tiden. Det var alltså lite folk i AIK-klacken, var bara det jag ville förmedla.
Efter första perioden lyssnade jag på två äldre herrar bakom mig som talade om riktigt gamla tider och lirarna från förr. Det var namn som man bara hört i mytomspunna berättelser, Sven Thunman, Sura-Pelle och flera. Det är ingen tvekan om att SSK är ett av Sveriges mest historiska lag men nu gällde det nuet och andra perioden för att vara exakt.
SSK kom in till AC/DC-Thunderstruck, en låt jag saknat eftersom de inte spelat den sedan superallsvenskan förra året. Det kanske skulle få killarna på bättre humör tänkte jag.
Men den andra perioden var även den en besvikelse. En del fina prestationer men inga framför mål. David Svee verkade ganska het och körde med sitt vanliga respektlösa spel, behöver man upprepa att han kommer bli något stort inom en snar framtid? Jukka Tiilikainen var även han på spelhumör mot sitt gamla lag och ingen slet mer än L-G Wiklander.
Synd att det inte mynnade ut i något konkret, man hade som bäst ett par lägen där pucken var precis utom räckhåll för SSK-spelare och Bäckström i AIK-målet fick inte göra många avancerade räddningar. Jag var ganska imponerad av denne finnes klubbteknik och han var mycket säker i spelat runt målet, han avvärjde flera lägen för SSK genom att vara ute tidigt.
Roffe hade inte heller testats speciellt hårt men verkade lite darrig. Han gjorde en bra räddning när AIK hade PP, starkt att hålla returen på det skottet Johansson avlossade.
Som sagt, det var inte mycket som hände under dessa två perioder. En sak kanske jag borde nämna, AIK gjorde mål! Det var ännu en hemmamatch där motståndaren tog ledningen trots at man inte haft mycket att säga till om. Det var svårt att se från min plats men Roffe gjorde en ganska konstig räddning efter att Johansson fått fri skottvinkel och returen gick till Turek som alltså gjorde 0-1 för AIK.
Tredje perioden började väldigt positivt, Jukka Tiilikainen tog sig in i AIK-zonen och bjöd på en härlig dragning innan han passade till Möllerstedt som till publikens frustration höll inne med skottet. Han gav tillbaka pucken till Tiili som sköt en kanon som tursamt (efter en titt på hockeykväll) tagit på två skridskor och gått in. Det var alltså 1-1 och SSK var på gång.
En fet tackling från Robert Carlsson däckade en svart/gul spelare och Robban fick lägga till ännu ett lik till sin lista. "Världens bästa Karlsson" var den mindre lyckade låten som DJ’n spelade efter avblåsningen...
I den furiösa inledningen skapades flera chanser, Yared Hagos försökte sig på en fräckis och få insåg hur nära det var förutom de som satt på min sektion. Han kom ifrån den högra sidan och det som ingen tyckte var en farlig vinkel höll han på att göra mål ifrån. Han verkar vara en riktigt talangfull spelare!
AIK hade ett till livsfarligt läge och ett tag trodde jag pucken och Roffe åkt in i mål men så dök den upp i sarghörnet, väldigt tursamt för SSK där.
SSK farligheten avvärjdes av Bäckström som precis han före och hindrade att Popovic pass till Gerhardsson inte blev ett friläge. Wiklander fortsatte med sitt otroliga slit och förtjänas att nämnas en gång till.
Publiken blev inspirerad av öppningen på den tredje perioden och det blev lite varmare i Scaniarinken. Tyvärr måste jag säga att det var en redig besvikelse att över 5000 inte kunde ge mera stämning, men det ursäktas väll av att matchen var så dålig.
Ola Möllerstedt hade efter 50 minuter spel av matchen varit den bästa backen tillsammans med Popovic och kampen om dagens bästa back var dem emellan. Men årets tavla av ”Mölle” fick inte bara hans betyg att drastiskt gå ner, det sänkte även det mesta av SSK moralen.
Det var en mycket olycklig situation. Ola höll som vanligt pucken vid ett formellt uppspel och skulle passa den vidare till Popovic. Han missade på något konstigt sätt pucken och Niklas Anger kunde snappa upp den och det gav läge för två AIK spelare att komma fria mot Roffe, som också vart chockad och Anger kunde på egen hand ganska lätt göra 1-2.
Det var otroligt bittert för de flesta i Scaniarinken, SSK var på gång och segern kändes nära fram till dess. Efter det blev det en dyster stämning och det kändes kört. Närmare än ett par halvbra skott av alltid duktige Stefan Bemström kom man inte. Det var ännu en 1-2 match och väldigt tungt nu när man för första gången hade chansen att bevisa att man hade elitserie stabilitet.
Domaren avgjorde också matchen när han ca 3 minuter från slutet dömde en besynnerlig interference på Peter Gerhardsson. Domare Ryhed hade inte synts så mycket under matchen, han missade kanske ett par utvisningar för AIK men annars en godkänd insats.
SSK förlorade alltså återigen på hemmaplan och man kan nog kalla det här bland de tråkigaste derbyna som spelats. Det är nästan som att den speciella derby känslan försvinner när lagen möter varandra titt som tätt - ett ämne för expertpanelen kanske?
Innan matchen sade jag att det kommer bli svårt och att en vinst möjligtvis kunde ta bort lite av de pessimistiska sidor som finns inom mig. Men efter den här matchen så är det snarare tvärtom, och det är nog det bästa sättet att sammanfatta denna match…
