En härlig kväll i Scaniarinken
SSK vann med 4-0 mot Malmö som trots en stabil insats inte hade mycket att säga till om.
Det kändes härligt att återigen vara på väg till Scaniarinken och man var mer t.o.m. mer förväntansfull än när vi skulle möta Leksand i kvalserien förra säsongen. Blev lite av en besvikelse när jag 25 minuter innan nedsläpp inte ser några köer som helst och att klacken inte hördes ända ut till biljetkassorna. Väl inne så var det godkänt mycket folk. Hade hoppats på ett par hundra mer men min gissning på över fyratusen innan matchen var god.
Så var det äntligen dags, årets första entré för hemmalaget. Man byggde upp ett klimax med att låta åska mullra i Scaniarinken. Den stilla stormen byggdes upp till ett oväder och Lightnings flög in på planen, det gick sköna rysningar genom kroppen då. SSK klacken hade totalt 6 st gigantiska blå/gula flaggor runtom ena långsidan och ett litet tifo med den nya klubblogon fanns i centrum bland ett hav av blå/gul-rutiga flaggor i klackens mitt.
När ljuset gått upp igen och speakern annonserade första-femma så gjorde han misstaget att säga att "Linkan" stod i mål och inte "Roffe" Wanhainen. Ett tecken kanske? Lita på det...
Det fanns inga spår av nykomlingsnerver och SSK tog väl för sig i inledningen. Det var jämnt och första intrycket av båda lagen var lite diffust, klart var i alla fall att SSK inte skulle vika ner sig i första taget! Hadelöv tvingades till en svår räddning när han stoppade ett skott vid sin högra tinning med klubbhandsken, den kunde lika gärna ha trillat ner bakom ryggen på honom men han hade tur och kunde samla upp returen.
Roger Öhman gjorde en fin soloräd när han förde pucken från blå ända fram till SSK-målet och tvingade Roffe till en räddning. Majic och Robban Carlsson åkte båda ut för roughing efter det traditionella gruffet framför mål (Robban fick ner Majic på knä i den kampen, "ni ska akta er för Carlsson" som SSK klacken brukar sjunga stämde bra här).
Bara sekunder senare ramlade en SSK:are över Petraseks skridsko vid Malmös blå linje och fick en utvisning, det ledde fram till 1-0 för Tälje efter att vi gjort ett snabbt uppspel och Peter Larssons fick avsluta i bra läge. Ni som såg matchen på TV vet ju vad som hände, men på plats skojades det om att den gått rakt genom plocken- vilket var fallet. Hadelöv fick ta sin kollegas handske men bytte till sin nu fixade efter ett par minuter.
På Wanhainens plock fanns inga tveksamheter, han var mycket säker på de chanser Malmö fick och Perlskogs kommentar på TV4 om att han var "nervös" var rent skitsnack. Något som också var skrattretande var Aftonbladets utnämning av Peter Popovic som "säsongens mest överskattade" och som enligt dem skulle bli årets flopp. Han var så bra som fansen hade hoppats på, och han balanserar sin svaghet - snabbheten med sin styrka-räckvidden. Så om han blir utmanad 1 mot 1 mot en snabbare spelare så klarar han sig ändå bra tack vare sin storlek.
Det var på gång ett 3-mot-1 läge för Malmö men Popovic bröt iskallt med klubban vid blånlinjen och Malmö blev avblåsta för offside. Han avlossade också den kanon som skapade en farlig retur där Malmö var tvugna att ta en utvisning, f.d SSK'aren Johan Norgren var syndaren den gången och vi fick en trygg färd till periodvila efter det. SSK var det bättre laget i den första perioden.
I den andra blev vi ordentligt tillbaka pressade i början. Det blev många farliga siuationer men Malmös avslut saknade det riktiga stinget och Roffe var i god form, han gjorde flera bra räddningar speciellt i det PP Malmö fick efter bara 3 min efter att Mattias Carlsson åkt ut för en neddragning som lika gärna kunde varit en straff för MIF!
Ett par gånger fick vi några hyper farliga kontringar och ett rent friläge avstyrdes i sista stund av ännu en f.d SSK'are, Christian Due-Boje, som slängde sig och lyckades peta bort pucken.
Malmöpressen fortsatte ända fram till 12.22 av andra perioden. SSK fick för ovanlighetens skull en tekning i offensiv zon som Gabriel Karlsson (ny ifrån Leksand) vann och publiken han säga SKJUT innan Ola Möllerstedt avlossade skottet som betydde 2-0 för SSK. På TV-repriser ser man att pucken tar en lätt styrning men det var verkligen ett kliniskt skott. Efter målet var det SSK som bestämde igen, och med Roffe i målet kunde man känna sig säker, en mycket stark period av Södertälje, främst defensivt!
I periodvilan passade jag på att fixa Richard Fagerlunds kontaktkort, och förhoppningsvis så kommer vi få se en exklusiv intervju längre fram här på svenskafans.com.
Den tredje perioden kom inte igång förren efter efter 8.15 då Tälje fick ett 5 mot 3 PP. Innan det hade spelet varit hafsigt, båda lagen slog ifrån sig och aktade sig noga för att inte göra några misstag eftersom ett mål kunde förändra hela matchbilden. SSK gjorde ett solidt PP, jämfört med förra säsongen känns det som att de kan hålla i pucken lite mer. Mer träning behövs dock på avsluten och Bemström kunde ha tagit skott någon gång istället för att passa vidare, han var dock en nyckelspelare i att passningarna flöt så bra som de gjorde i PP.
Efter 12.10 blev Sandström nerdragen, det var kanske lite tamt eftersom Sandström under hela matchen knappast varit någon ängel själv men 42 sekunder senare så var det glömt.
Robert Carlsson jobbade hårt och fick pucken att gå in i Malmös bås med en tekning som följd. Malmö hade problem med uppspelet och Juha Lind passade på att sno pucken och hans avslut visade verklig hög klass. Skotten var så rappt och hårt att Hadelöv inte lyckades fullfölja sin räddning innan pucken redan låg i nätmaskorna. Om Lind fortsätter såhär så har vi nog en stark kandidat till skytteligan. Kalla det själviskt, men det var ren målskytts anda när han tog det avslutet istället för att passa till en ren Peter Larsson.
Efter det visade SSK upp en njutbar defensiv, Malmö såg nästa chockade ut och Roffe fick allt att se enkelt ut, härligt att se Popovic täcka skott- han är här för att ge allt!
Med fem minuter kvar gjorde Roffe en rädning som kan vara med och tävla i säsongens bästa, den fick i alla fall mig att hoppa upp och ner av förtjusning! En pass rakt genom målgården fram till Sandström och Roffe lyckas på ett helt otroligt sätt följa med i sidled och stoppa avslutet - otrolig klass på den räddningen helt enkelt.
Efter den räddningen vågade SSK klacken Blue Lightnings dra fram den kaxiga banderollen "tack för pengarna Percy" som hänvisar till den sponsring SSK får av Malmös ökände ägare/klubbdirektör Percy Nilssons byggföretag PNB.
Matchen fick ett sagolikt slut då Bemström vid 18.18 snappade upp pucken vid blå, skickar en snabb pass till Gerhardsson som en bit framför mål direkt passar till L-G Wiklander som rutinerat fintar ner Hadelöv och sprätter upp den. Malmö gav vid det här laget upp totalt och Blue Lightnings uppmaning "stå upp för ditt SSK" möttes av hela publiken.
4-0 och slut på en härlig kväll, och eftersom Roffes ord är lag så säger jag - bra debut!
Vill avsluta med att Blue Lightnings självklart var överlägsna i klack-kampen men det var skönt att se att Madhawks hade med sig en Amerikansk flagga för att hedra offren i terrorist dådet för en vecka sedan, något hemma klacken borde tänkt på också?
