3-2-1 Kvalserien kan börja! Men var är Mora IK?
Nerver, massiv publiktillströmmning, täta matcher och små marginaler. Nu börjar det, kvalserien. Men utan Mora IK.
Kvalserien, denna älskade serie.
Årets upplaga är precis lika nervdarrande som den från föregående år. Vi har två storlag från elitserien som panikartat skall försöka klamra sig fast vid ett kontrakt.
Sedan har vi två mer etablerade allsvenska lag som förväntas vara med och nosa, tillsammans med två blåbär som hela hockeysveriges krönikörer tillåts skratta i dess offentlighet åt.
Och Mora har större cha...Nej. Inte i år. Mora har inga chanser alls. Och det känns konstigt.
Vi är inte inblandade i den striden som alla tippade oss i. Eller för den delen så är vi inte med som det hungriga allsvenska lag vi alltid varit. Och det känns ännu konstigare. Jag tror inte att det är förräns nu, 50 omgångar i elitserien senare och inför en stundande kvalserie som jag verkligen förstår.
Vi är i ELITSERIEN
Vi gjorde det, och vi slog ut "brorsan" Leksand på köpet. Slog dem hemma som borta och det gav eko runt om i Dalarna och Sverige. Vi har haft storheten Marian Hossa iklädd Moratröjan. En ny kokande gryta kallad FM Mattson Arena som tillsammans med dess publik som skrämt livet ur motståndarna. Rälsbussarna från Sveg åkte skytteltrafik. Och Janne Simons leende har aldrig varit större. Vilket år! Årets bragdguld går till...
Vid den här tiden förra året satt jag hemma och väntade, och väntade, och väntade, på att helvetesmånaden för (min del) 14 året på raken skulle börja.
Den här serien är det som håller svensk ishockey vid liv, det är här den sanna spänningen finns. Det är här de små marginalerna verkligen är dem som kommer att avgöra och det är verkligen här sporten ishockey engagerar allt från små orter till stora städers dygnsrytm och dagsflöde. Och med vilken kraft.
Tävlingsmomentet i ishockey i sin allra bästa form, att följa Thornbergs ide om att stänga elitserien är en lika bra ide som att försöka stoppa pingisbollar i en brödrost. Så nej tack, vi passar Thornberg.
Mora utan kvalserien har jag alltid sett som en katastrof, nu är det med en lättnad (men fortfarande stor saknad) som man ser den dra igång.
Jag tänker på alla (kval)fyllda bussarna som styrt tröjor och kosor runt om i landet genom alla dessa år. Och det för att det var ju verkligen den här gången det skulle ske, det var nu vi skulle ta klivet upp. Jag tänker även på hur hela bygden hållt andan och enbart våga lätta på trycket då Mora gjort mål, för att mellan matcherna återigen kliva in ett vakum som förlamat dem. År, efter år, efter år.
Den resan har varit minst lika stor att se, som den tionde april 2004 då vi lämnade Globen och Stockholm som ett Elitserielag. Och icke att förglömma den natten i gamla Smidjegrav då hela stan begett sig ner för att bemöta våra hjältar på ett minst sagt spektakulärt sätt.
Lycka till Kvalserien, må din framtid alltid bjuda på spännande serier och hoppas att du för all framtid kommer finnas där.
Och tack, för att du bjuder oss på Nyköping och Tomas Skogs i år.
All respekt för slutspelet, men nu kommer det bli åka av i hockeysverige!
