Julkrönika: Receptet på framgång
Jan Simons, bröderna Hossa, Lilja och allt vad de heter får ursäkta. Det är Harald Lückner som är mannen i Mora just nu.
Harald Lückner kom till Mora inför föregående säsong (03/04) med en sak i huvdet. Att få trappa ner och ta det lite lugnare i ett år. Stå vid sidan av den stora hysterin som alltid råder i Elitserien.
Men han har sig helt själv att skylla att han i slutet av säsongen slängde sig in i den massmediala cirkusen och ishockeyns hetluft igen.
Nu såhär cirka ett och ett halvt år efter ankomsten är han hetare än någonsin. Han har inte bara gjort en omöjlig bedrift då han förde Mora till Elitserien utan även lyckats parkera nykomlingen på en hedervärd femteplats inför juluppehållet.
Vad är då hemligheten bakom framgången?
Är det alla NHL-stjärnor? De utländska förvärven? Träningen? Eller är det enbart ren tur att man inte fått storstryk match efter match?
Nej, Harald har ett recept på prestationerna som spelarna hittills visat upp. Och det är ingen hemlighet. Det är tvärtom, mycket enkelt.
Det handlar inte om att man fyller upp ett lag med stjärnor från höger och vänster eller enbart köper de dyraste spelarna för dagen.
Utan att de spelarna som väljer att lägga ner sitt hjärta och sin själ i en idrott de älskar utöver allt annat, gör det tillsammans. På lika villkor kan man skapa något stort, Peter Forsberg eller för den delen Marian Hossa ska inte ha egna regler att följa. De ska äta samma mat, anpassa sig efter samma lagar, och kämpa precis lika mycket som en hungrig junior.
Det är detta som gjort Mora till det laget de idag är. Och det började inte den här säsongen, utan redan föregående höst började Harald att pränta in detta i det då vinnande laget. Och det är tack vare honom och stommen som då fanns, att man kan se dagens framgångar. Alla som kommit in under sommaren, hösten och vintern har fått anpassa sig till den rådande moralen och det stora hjärtat.
Och det är just hjärtat och moralen som präglat hela laget säsongen igenom. Man har lyckats vända både 2-0- och 3-0-underlägen, göra sex mål på raken på bortaplan mot tabelltvåan. Listan av "bravader och mirakel" kan göras lång.
Men det är inget mirakel att det gått så bra, utan bara stenhårt jobb.
Glädjen man hittar i laget är oerhört sällsynt. Det finns ingen som åker med nedåtlutat huvud vid underläge. Tvärtom, man höjer det och kämpar mer än man själv trodde var möjligt. Det här är Harald unik på att få fram hos spelarna. Match efter match, träning efter träning, vecka efter vecka.
Jag tror även att det här laget bara växer och växer. Det finns ingen stopp i vad man kan prestera. Harald är aldrig nöjd och ser hela tiden saker som man måste utveckla. Inte kan utveckla, utan man är tvungen att göra det. Perfektionisten i honom kan föra det här laget längre än vad många tror.
Och de som säger att: "Moraspelarna lever på att de fortfarande tycker det är så förbannat roligt att spela i Elitserien, men när gnistan faller, faller även tabellplaceringen".
Till dem säger jag bara:
Grattis, hej, tack och godnatt.
Den som vågar yttra sådana ord är antagligen en "hockeyintresserad" pappa som tar sin son på Globen när "Foppa" kommer på besök eller helt enkelt bara är bitter.
Det är väl klart att man tycker det är förbannat roligt att spela i Elitserien. Men man hade även den här gnistan när man spelade i Allsvenskan, Superallsvenskan och Kvalserien föregående år. Det är inget som försvinner. Det är något som man får av att stämningen, motivationen och hungern ständigt finns där. Det är därför jag vågar säga att vi har de proffsigaste laget i hela Elitserien.
Och jag kan bara säga som Harald säger match efter match: "Jag är så förbannat stolt över de här killarna att jag blir tårögd".
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR
ÖNSKAR REDAKTIONEN!
