Är Gaths vinnarskallepräglade ledarskap på gott eller ont för KIK?
Så har det då hänt igen. Mikael Gaths tävlingstemperament har, enligt berörda domare bedömts, gått överstyr = lett till ett lagstraff = lett till KIK-spel tre mot fem = lett till ett baklängesmål och (förmodligen/sannolikt) tappad KIK-poäng. Så; är Mikael Gaths utan-stubintråd-vinnarskallestyrda agerande i spelarbåset till gagn, eller inte till gagn, för KIK och hans manskap?
Ja, det är en inte helt enkel fråga att besvara.
I den bästa av (KIK-)världar är det ju klart att det inte är optimalt att ha en ledare i spelarbåset vars agerande = ifrågasättande av domslut leder till att egna laget tvingas spela med (än mer) decimerat manskap på isen.
Samtidigt så går det ju inte att ha en nickedocka i spelarbåset, ett mähä, som "köper" alla domslut rakt av med hull och hår.
Med andra ord;
Vill man, och det tror jag alla lag egentligen vill, ha en ledare som manar på sitt manskap att ge allt på isen, att spelarna ska visa vilja, attityd, tävlingstemperament, ja, att varje enskild spelare ska göra precis allt han kan på isen för att laget ska vinna = ha rätt inställning och gärna då toppad med en riktigt rejäl vinnarskallementalitet...
... ja, då kan man inte ha en ledare som bara står med armarna i kors i båset och säger ja och amen till allting, inklusive allt som händer och inte händer på isen, och efteråt krasst och oengagerat konstaterar att "ja, tyvärr grabbar, idag räckte vi inte till".
Som ni säkert förstår av det ovan skrivna så är det hela, iallafall så som jag ser det, inte så enkelt.
Och som en före detta arbetskollega till mig alltid sa; "Thomas, allt är inte svart eller vitt".
De orden är något som jag med åren har tagit till mig alltmer av.
Och då inte bara i arbetslivet utan jag brukar även i andra sammanhang, däribland i mina texter här under SvenskaFans flagg, mana till balans och besinning.
Ja, det är väl där jag ändå, när jag har vägt för- och nackdelar, någonstans landar i allt det här.
Vi är alla unika.
Alla har vi våra egenheter.
Det är såklart så att Mikael Gath inte vill att hans manskap ska spela med reducerat manskap på isen, det är ju därför han reagerar när hans lag får ett domslut emot sig, men samtidigt kan han "i stridens hetta" inte hejda sig/lägga band på sina instinktiva alltför intensiva/starka vinnarskallekänslor.
På liknande sätt som vi supportrar spontant kan vräka ur oss saker från läktarplats som vi, med lite eftertanke, (nog) gärna skulle velat ha osagda/oskrikta.
Vi är, helt enkelt, inte mer än människor.
På samma sätt som, vilket också är lätt att glömma/förtränga i sammanhanget, domarna inte heller är mer än människor.
Alla har vi våra fel och brister och gör misstag/har saker som vi önskar ogjorda här i livet.
Det är såklart så att alla domare ser som sin allra viktigaste uppgift att deras bedömningar av allt som händer på isen ska vara korrekta och, därmed, opartiska.
Men i en så intensiv, och samtidigt så fysisk och närkampsfylld, sport som ishockey ändå är så är det såklart orimligt att begära att alla rättskiparbeslut som tas/inte tas ska vara helt fläckfria.
Här kommer vi tillbaka till själva kärnan med lagidrott;
Det är två lag som kämpar mot varandra.
Två lag som gärna vill stå där, när sista signalen har ljudit, som matchens segrare.
Det ligger i sportens natur, iallafall på elitnivå, att man vill vinna.
Men hur gärna vill man vinna?
Den känslan - eller hur mycket man brinner för/är beredd att göra för att nå den känslan - är nog mer individuell.
Då är vi, efter lite melinskt resonemang fram och tillbaka, åter hos Mikael Gath och hans ledarskap.
Och här följer nu ett rätt långt stycke text hämtat från mitt "KIK enligt far & son"-inlägg från den 28 mars i år med rubriken "Gath skulle behöva åtminstone en liten bit stubintråd";
"Som alla ni som nu har börjat läsa den här texten vet så pågår det en kvartsfinalmatchserie mot/till SHL mellan Kristianstads IK och MoDo Hockey.
Ni vet säkert också att MoDo leder med 2-0, efter två segrar på hemmais, och att det nu väntar två matcher på skånsk is.
Ni vet alldeles säkert också att Mikael Gath står i KIKs spelarbås.
...
Mikael Gath älskar hockey och han älskar i synnerhet slutspelshockey, därom råder inga som helst tvivel.
Matcher som gäller extra mycket - och känslor, känslor och åter känslor.
Känsloyttringar från Mikael Gath i KIKs spelarbås.
Känsloyttringar från, så här långt, publiken i Hägglunds Arena.
Känsloyttringar från ett stort antal personer i mitt twitterflöde.
Det man kan vara rörande överens om är att människor runt om i hockey-Sverige har åsikter om Mikael Gath.
I synnerhet på hans sätt att agera som ledare i KIKs spelarbås under matcher.
I extra synnerhet på hans sätt att agera som ledare i KIKs spelarbås under de nu spelade två slutspelsmatcherna MoDo-KIK.
En fråga många har ställt/ställer sig;
Är Mikael Gaths ledarsätt till gagn, eller inte till gagn, för hans manskap?
Ja, en överväldigande majoritet i mitt twitterflöde, där det nu inte syns så många KIK-twittrare (jag twittrar i princip inget heller nu längre förutom när/att jag har publicerat ett nytt inlägg på SvenskaFans), anser att Gaths agerande i spelarbåset inte är till gagn för hans KIK och dess spelare och i förlängningen deras möjligheter att prestera optimalt på isen.
Skulle jag/vi fråga Mikael Gath själv skulle han nog säga... ja, vaddå?
Max och jag har i "KIK enligt far & son" haft Mikael Gath som gäst två gånger - dels i premiärpodden i höstas, dels inför den nu pågående matchserien mellan hans KIK och MoDo.
Mikael Gath har då sagt att han verkligen jobbar med sitt sätt att vara/agera i KIK-båset under matcherna.
Att han verkligen försöker/bemödar sig om att undvika att, som hänt vid något tillfälle, dra på sig lagstraff = en KIK-spelare förvisas till utvisningsbåset.
Mikael Gath lever sig in i matcherna.
Mikael Gath lever sig verkligen in i matcherna.
Han följer, såklart, allt som händer och sker på isen med intensiva (headcoach)ögon.
Är det något som Mikael Gath tycker är/bedöms felaktigt så reagerar han instinktivt/impulsivt, rätt ofta, blixtsnabbt verbalt.
Domarna får direkt höra om de, enligt Gath, har gjort fel bedömning i en situation på isen.
Detta är Mikael Gath.
Mikael Gath besitter, en omvittnat av många, extrem tävlings- och vinnarskalle, ja, som jag skulle bedöma i paritet med Peter "Foppa" Forsberg när han var i sitt esse på isen.
Men nu skulle den här texten handla om Mikael Gaths tävlingstemperament.
Mikael Gath tänder till direkt.
Han har ingen stubintråd alls.
Jag kan, personligen, tycka att det blir för mycket och för direkt/spontant.
Att Mikael Gath - och även hans lag - skulle "tjäna på" att Mikael Gath håller sig mer lugn och sansad i KIK-båset.
Som skrivet (här ovan) så jobbar han med detta.
Och som Mikael Gath sa nu senast när han gästade "KEFOS";
Precis som hans spelare ska rannsaka sin insats så rannsakar han sin egen insats/sitt eget agerande, inte minst under matcherna.
Men, och det är min reflektion, det hela är ju inte så enkelt som att bara lugna ner sig.
Ishockey är - och ska enligt mig vara - känslor.
Men ändå lite rim och reson, lite sans, såklart ska det inte gå över styr - och/eller gå ut över det egna laget.
Mikael Gath lever ut sina känslor.
Utan skyddsnät.
Utan filter.
Inför öppen ridå.
Direkt.
Spontant.
Men återigen;
För KIKs bästa anser jag, och det är alltså min personliga uppfattning/bedömning, att Mikael Gath borde besinna sig.
Borde besinna sig mer.
Men vi är ju olika.
Och vi, vilket inte är något försök till försvar på något sätt, uppträder olika i olika situationer.
De som känner mig privat, och då inte minst mina arbetskamrater, skulle nog inte tro att det är jag/deras kollega som hörs skrikandes/domderandes på KIKs sittplatsläktare under KIK-matcher.
Jag reagerar starkt - ibland alltför starkt och direkt, det medger jag - när det, exempelvis, är något som händer på isen som jag tycker rättskiparna inte bedömer som lekmannajag bedömer det.
Men jag står inte (och tur är det) i Kristianstads IKs spelarbås.
Det är inte jag som ska ta snabba och (förhoppningsvis) rätta beslut under en match.
Sedan anser lekmannajag, även om jag ogärna vill diskutera/kommentera domarinsatser utåt/offentligt, att standarden på HA-domarna överlag inte riktigt är i paritet med nivån på ligan = landets näst högsta hockeyliga.
Men samtidigt är det snabba beslut som ska tas (som dock i efterhand kan, om det då bedöms så, korrigeras efter videogranskning) och det är i princip konstant situationer att ta beslut i där ute på isen = det är många gånger ingen avundsvärd uppgift att vara hockeydomare - samtidigt som det är deras profession/yrke och vi då, som med alla jobb, måste kunna ställa krav på en viss prestationsnivå/standard.
Sedan gör också spelarna mer eller mindre allt för att få med sig utvisningar till gagn för det egna laget.
Och det gör mig, precis som det gör Mikael Gath, upprörd när spelare förstärker situationer och sedan direkt när/om motståndarspelaren har fått sitt straff = sin utvisning (ofta) snabbt blir kvitt sitt egna onda och kan spela i nästa byte.
Det fortgår en het - och viktig - debatt om huvudskador i hockey-Sverige och av respekt gentemot de spelare som drabbas av huvudskador, i en del fall så pass allvarliga att de i förtid tvingas avsluta sin hockeyspelarkarriär, hoppas jag att detta "överspelandet" upphör.
...
Till allra sist;
Jag har ju i "KIK enligt far & son" träffat Mikael Gath, suttit ögon mot ögon med honom, och diskuterat hockey och då i synnerhet KIK och i de samtalen är han hur trevlig och sympatisk som helst och svarar rakt och ärligt på alla frågor från Max och mig.
Dessa gathska utanför-isen-karaktärsdrag vittnar också många spelare om - en av dem KIK-ikonen, och under många säsonger KIK-kaptenen, Fredrik Hansson - så min bild av Mikael Gath är inte så/lika ensidig som den, under-pågående-match-relaterade, som nästan bara framkommer på sociala medier.
Men, jag skriver det återigen och det får bli mina definitiva slutord i det här personligt skrivna inlägget;
Min bedömning/slutsats sett utifrån är att Mikael Gath för sitt lags bästa skulle behöva ha åtminstone lite besinningstid/en liten bit stubintråd på sin plats i KIKs spelarbås under pågående match."
Slut på utdraget från mitt "KIK enligt far & son"-inlägg från den 28 mars i år med rubriken "Gath skulle behöva åtminstone en liten bit stubintråd".
Något att tillägga?
Nej, egentligen inte.
Jo, förresten, jag vill bara tillägga att Mikael Gath är, i den (alltmer) resultatbaserade/resultatinriktade elitidrottens värld, långtifrån den enda tränaren som från spelarbåset har synpunkter på det som händer och sker på isen och både verbalt och med diverse tecken försöker påkalla rättskiparnas uppmärksamhet och såklart då i syfte att få till ett för sitt lag så gynnsamt (ändrat) domslut som möjligt.
Till sist så vill jag understryka att detta inlägg är varken ett försvarstal för Mikael Gath eller att jag har för avsikt att utse Mikael Gath till syndabock för ett antal tappade KIK-poäng under hans tid som headcoach i Kristianstads IK (sedan säsongen 2018-19).
Men såhär är det;
I min KIK-bok så står Mikael Gath på plus.
Det var Mikael Gath som, efter mer än 20 års harvande på svensk hockeys tredje högsta nivå, våren 2019 förde upp KIK i HA.
Det var Mikael Gath som säsongen 2021-22 ledde KIKs representationslag till den nordostskånska föreningens sportsligt sett hittills mest framgångsrika säsong.
Mikael Gath är tävlingsinriktad som få och har en extrem vinnarskalle.
I en del - nej, de allra, allra flesta - matcher enligt mig på gott.
I en del - ja, en liten svans av matcher där det, enligt berörda domare bedömts, har gått överstyr - enligt mig på ont.
Vi skulle, som KIK-supportrar, såklart önska att de där gathska lagstraffen upphör.
Mikael Gath jobbar med det.
Mikael Gath jobbar, enligt egen utsago, ständigt med det.
Precis som alla vi människor (nog) jobbar med att bli bättre på saker som vi gärna skulle vilja bli bättre på, inte minst när det är saker som inte bara påverkar oss själva utan andra människor/ett lag som man verkligen brinner för att göra sitt absolut bästa för i syfte att nå gemensam glädje/framgång.
Nu är det slut för nu.
Men jag kan redan nu utlova att det framöver kommer en gästkrönika i ämnet = hur en motståndarlagssupporter ser på Mikael Gath och hans (KIK-)ledarskap.
Nu vill jag avsluta det här inlägget med att, även om det här är ett högst personligt skrivet inlägg, önska alla "KIK enligt Andy & Melin"-läsare ett Gott Nytt År!
