Är Mora IK ett topplag?
Med förväntningar lika höga som bara Hollywoodbor kan relatera till började Mora sin säsong som ett bottenlag. Laget hade problem individuellt och strukturellt. Puckarna studsade stolpe ut och trepoängarna uteblev. Tränare Johan Hedberg växlade frekvent om i linorna utan resultat och efter 18 omgångar befann sig laget nästsist i Hockeyallsvenskan med 17 poäng. Det pratades i Cmore studion om ett krislag och för att sätta pricken över i:et kom utlåningen av Daniel Ljunggren som innebar ytterligare sprickor internt. Men vad hände sen?
Definitionen av ett topplag är att laget såklart konsekvent vinner matcher. Att laget någonstans har en hög lägsta nivå som innebär att även en dålig prestation kan leda till en seger. Kan Moras inledning representeras av denna definition? Nej och en skulle faktiskt kunna argumentera att Moras inledning är raka motsatsen. Tabelläget efter 18 omgångar skulle förvisso tala för detta. Inledningen av serien har varit jämna matcher, där Mora varit laget som i slutändan förlorat striderna, men ändå stått rakryggade och presterat en okej hockey. Att laget befann sig så långt ner var enligt experterna och statistiken underligt. Mora var nämligen det lag som hade näst bäst statistik i serien i form av förväntade mål och förväntade insläppta mål. Match efter match som Mora förlorade stod tränaren Johan Hedberg ändå lugn och sansad vid intervjuerna och sade att laget gjort en godkänd insats. Frustrationen med att spela en så pass bra hockey att laget inte ska förlora varje kväll verkade inte ta över Johan Hedberg. Det fanns ingen stress och han trodde på grabbarna även efter den tunga inledningen.
Ifrån omgång 18 till 27 som innebär halvtid för hockeyallsvenskan och ett juluppehåll på lite över en vecka är Mora inte längre ett bottenlag. Tittar vi på endast dessa omgångar hoppar Mora hela vägen ifrån nästsist till näst först och är det lag som släppt in minst antal mål tillsammans med Kristianstads IK. En relativt stor scenförändring för dalalaget i from av plockade poäng som har resulterat i att laget klättrat ifrån nästsist till en åttonde placering och har häng på slutspelsplatserna. Skillnaderna i dessa matcher är inte att laget har spelat väldigt mycket bättre hockey, utan att de helt enkelt har släppt in mindre mål. Problemet som fanns bakom egna kassen eller framför egna målvakten med slarv i markeringen eller misstag har blivit signifikant bättre. Motståndarna får inte det där gratismålet längre som har varit så avgörande och förlorat dom matcher. Utan för att motståndarlaget ska göra mål måste de skapa lägena själva och där har Mora varit väldigt duktiga på att hålla de på utsidan, samtidigt som Andreas Ljunggren storspelat i målet. Det andra problemet som Mora har haft är att faktiskt göra mål. Mora är det lag som har sämst skotteffektivitet och det lag som har gjort näst minst mål av alla lagen i hockeyallsvenskan. Talar sitt egna språk, för att vinna måste laget göra mål och det har Mora hittills misslyckats med. Pressen att producera har hamnat rättfärdigt på första linan, men de matcher som det uteblivit har det blivit uppenbart att secondary scoring har varit ett problem. Under de senaste tio omgångarna har dock tredjelinan med Heikkinen, Miketinac och Lavoie vuxit och kunnat bidragit med denna secondary scoring. Denna linan kommer bli viktig om laget ska fortsätta att klättra och kunna fightas om slutspelsplatserna, där allt kan hända.
Nu ser det betydligt ljusare ut i ovansiljan. Inte bara att det ligger ett snölager på backen som förgyller vardagen i den annars så mörka årstiden. Utan att hockeyn har skiftat ifrån allt det negativa med den tidigare tabellplaceringen som inte alls speglade förväntningarna internt och externt till nu något positivt. Laget har varit nere, men lyckats rest sig. Hur långt till kan Mora egentligen klättra?
https://stats.swehockey.se/Teams/Statistics/ScoringAndGoalkeeping/12320
