Att vara ett fan kan ge livet lite extra krydda
Jag satt och förberedde mig inför en ny "KIK enligt far & son"-podcast under SvenskaFans flagg och kom då att tänka på just det här med Fans. Tänk så många hockeyvänner man kan få runt om i landet.
Max och jag försöker inför, åtminstone, HA-säsongens första KIK-möte med övriga seriekonkurrenter ha en "Motståndarlagskoll" och, om inte annat, inser jag då vikten av att ha hockeyvänner runt om i landet.
Nu vet jag, det har jag förstått via twitter, att det kan vara lite kontroversiellt det här med att ha vänner vars hockeyhjärta klappar för ett annat lag än ens egna favoritlag.
Må så vara, man har rätt att ha en egen åsikt så länge man också kan hantera det här med det fria ordet - som vi, till skillnad mot en del andra länder, har i Sverige - på ett anständigt sätt.
Men jag tycker det är härligt att kunna prata hockey med hockeyintresserade personer i hela vårt avlånga land.
Man får en uppfattning/inblick i hur saker och ting fungerar, och inte fungerar, i andra klubbar - vilket många gånger kan vara välbehövligt (inte minst för mig) då det annars kan vara lätt hänt att bli "hemmablind".
Sedan är det ju så att en del tar ut (de skrivna) svängarna bredare än andra (och jag medger att jag (ibland) kan vara nära "överträdelsegränsen" men verkligen försöker hålla mig ifrån rena personangrepp, men däremot kan kritisera saker som en (KIK-)person/företrädare/ledare/spelare gör eller inte gör).
Det är, enligt min mening, klart - ja, inga konstigheter - att man kan bli upprörd om det inte alls går så (bra) för det egna favoritlaget som man hoppas/förväntar sig.
Men jag tycker också - och där vet jag att inte alla håller med mig och det respekterar jag - att man kan gratulera en hockeyvän vars lag har besegrat ens egna lag.
Det handlar inte om att ställa sig in/ryggdunka/samla poäng hos andra lags supportrar.
Jag tycker att man kan vara stor nog i förlusten att gratulera motståndarlagssupportrar till segern.
Hur kom jag då att tänka på det här?
Jo, det är ju inte helt ovanligt att vi inte lever/bor på samma ort i hela vårt liv.
Olika anledningar/händelser - exempelvis studier, arbete och/eller kärleken - gör att vi kan flytta på oss.
I vissa fall kanske man på sin nya fasta punkt i tillvaron bygger upp ett helt nytt liv, inklusive engagerar sig i en ny förening - då, om det är en idrottsförening, inte sällan kopplat till när ens barn börjar idrotta.
Då är det nog rätt naturligt, åtminstone var det så i mitt Kristianstads IK-fall, att det kan leda till att ens idrottshjärta börjar klappa för ett nytt lag/en ny förening.
Därmed inte sagt/skrivet att idrottshjärtat slutar klappa för ens gamla lag/förening.
I mitt fall är jag uppväxt i Markaryd och följde under många år Troja och följde (oftast via Smålänningen) exempelvis noggrant varje mål som Kennert "Sutarn" Andersson gjorde (och det blev ju några stycken).
Och än idag så klappar, som ni som följer mig här vet, en del av mitt hockeyhjärta för Troja.
Men, vilket ni också vet; mitt hockeyhjärta klappar idag mer för Kristianstads IK - där Max började i "Björnligan" som liten knatte och sedan spelade/vaktade KIK-kassen i ungdomslagen en bit upp i tonåren och där jag själv under många år engagerade mig på olika sätt/i olika (KIK-funktionärs)roller.
Nu har Max och jag den här säsongen startat "KIK enligt far & son", vilket jag tycker är mycket kul även om det tar mycket tid.
Morgondagens poddgäst har, om jag nu inte har fattat det fel, lirat hockey i KIK-dressen men bor och arbetar sedan många år på annan ort.
Men personens idrottshjärta har hela tiden, alltså under senare år på avstånd, klappat för Kristianstads IK.
Och gör så än idag.
Och Max och jag är mycket glada att den här personen, som följer alla KIKs matcher via den stora mediala tillgänglighet som nu finns när KIK spelar i HA, imorgon gästar oss i "KIK enligt far & son".
Ja, det ser Max och jag fram emot och vi hoppas att ni som läser detta hänger med oss och lyssnar på årets första "KIK enligt far & son"-podcast under SvenskaFans flagg.
Avslutningsvis så kommer här nedan två tweettrådar som jag på morgonen har skrivit inför morgondagens podd;
"Förbereder mig inför morgondagens "KIK enligt far & son"-podd med min sedvanliga statistikkoll. Intressant, även om det inte är en nyhet, hur lyckade Gaths transatlantvärvningar har blivit - inte minst poängmässigt. Topptrion i KIKs interna poängliga är Cheek, Sideroff o Kontos. Samtliga har 22 poäng men de utmanas av Krupic som har 3+18 på 27 (av 30) matcher - snittet=0.78, dvs bättre än 19-20 då Krupic levererade 7+29 på sina 48 HA-matcher. Ang transatlanter; ja, Rauter blev en sett till leverans flopp men jag kommer aldrig glömma hans professionalism!"
"Apropå morgondagens podd ska Max&jag ha en gäst. En person jag lärt känna via twitter o som inte alltid delar varken min eller sonens uppfattning, inte är långrandig som mig, har ett stort o (oftast på avstånd, liksom vi har imorgon) engagerat KIK-hjärta. O körschemat är långt... Mao; ska bli kul att snacka (KIK-)hockey. Vi hade, när podden planerades, tänkt ha två matcher till att reflektera över. Nu blir innehållet till viss del lite annat men tonvikten blir det som har presterats på isen där gästen&Max får kontra mot mig o presentera varsin KIK-lineup."
