Baksmälla 2.0 - eller?
Vi vet det allihop, det var ifjol det skulle ske. Det var förra säsongen det satsades (mer än vad vi egentligen hade råd med) för att ta steget tillbaka till högsta serien. Länge såg det bra ut. Seriesegern bärgades på ett ganska överlägset sätt men sedan kom festen av sig. Inte blev det bättre av att de lag som satte P för oss i våras båda lyckades med bedriften att slå ut sina elitserie(nej jag gillar inte begreppet SHL)motståndare och ta steget upp. Det kunde ha varit vi, det skulle ha varit
Nu blev det inte så och när festen abrupt kommit av sig drog de mest prominenta festdeltagarna som råttor från ett sjunkande skepp. De nio bästa poängplockarna – Weigel, Lindholm, Frödén, Holm, Deilert, Nunn, Castonguay, Sampa och Bagenda – har lämnat för andra uppdrag. Vi måste inse att det är nio namn som man inte enkelt ersätter med try-out-juniorer. Risken finns att festen som slutade i ett antiklimax kan komma att övergå i en duktig baksmälla. En baksmälla 2.0. MEN – det behöver inte bli så, det kan gå att undvika.
Hur ska då det gå till? Många har till och med svårt att se framför sig ett AIK utan kapten Sandberg. Mannen som varit synonym med gnaget i mer eller mindre hela sitt liv. Namnen som kommer in för att ersätta honom och de övriga som försvunnit låter inte som stora frälsare direkt. Efter vad som har hörts har AIK stora förväntningar på Kim Tallberg. Kim har gjort totalt sex säsonger i hockeyallsvenskan och kommer närmast från Tingsryd där han ifjol svarade för 30 poäng på 40 matcher. Ett fint facit och Kim har redan hittat kassen några gånger i AIK och blir säkert en viktig spelare offensivt i vinter.
Även Henrik Rommel från Vita Hästen har god allsvensk rutin och är en hyfsat pålitlig poängplockare. Själv hoppas jag mycket på Johan Porsberger. Utifrån det jag såg av Leksand förra säsongen tycker jag att Porsberger var en av lagets bästa spelare. Att Leksand valt att inte behålla honom ställer jag mig frågande till. Det är inte osannolikt att Johan blir något av en publikfavorit på Hovet kommande säsong. Moraförvärvet Emil Aronsson blir även han viktig med sin erfarenhet från spel i våra två högsta ligor.
Allra mest spännande är ändå det senaste tillskottet, Marcus Karlberg, även han från Leksand och son till Leksandslegenden Mikael Karlberg. Marcus presenterade sig direkt med att göra två mål på sina gamla lagkamrater i Skoda Trophy cup. Det skulle faktiskt inte förvåna mig ifall vi får se en ny Malte Strömwall i unge herr Karlberg.
På backsidan känns det mindre oroligt. Johan Larsson är kvar och kommer att bli oerhört viktig i såväl vår defensiv som offensiv. Ricard Blidstrand kommer in med allsvensk rutin, så även Oscar Drugge som även gjort en säsong i högsta ligan med Timrå. Robin Jacobsson har även han rutin då han spelat i såväl Luleå och Brynäs samt Leksand och nu senast i finska Koo Koo (låter som en Sydafrikansk marmelad som det var tabu att köpa på 70- och 80-talen) och Österrikiska Graz.
Rutinen som finns på backsidan borde öppna för att de unga backarna Isac Heens och Jonathan Asplund ganska snabbt ska känna sig trygga och kunna ta ytterligare ett steg på utvecklingstrappan. Då tänker jag närmast på Sebastian Frantz från Almtuna (tidigare även SSK) och egenfostrade Carl Wassenius. Här hade varit kul att få skriva även Lukas Macklin men som vi vet så är Macklin korsbandsskadad och sannolikt borta hela säsongen.
Längst bak känns det som att vi får lita mycket på Johannes Jönsson. Förra säsongen hade Johannes otur med skador och kom inte helt upp till den nivå vi alla vet att han kan spela på. Backupen August Hedlund från våra egna juniorled kommer sannolikt att matchas ganska försiktigt av Jussi Salo.
Jussi Salo ja, ett ganska oskrivet tränarblad. Jussi har varit framgångsrik främst som ungdomstränare. Kanske är han just därför rätt namn att styra en AIK-skuta med relativt ung besättning. En besättning där endast två spelare fyllt 30 eller mer (Jönsson och Larsson), där 26- årige Jacob Dahlström ska bära ett C på bröstet och där 26-årige Sam Marklund, 25 åringarna Joakim Lilliehöök och Oscar Milton samt blott 22-årige Oscar Nord får ses som rutinerade.
Kanske kan det ändå bli vår styrka. Att vårt lag är ungt och hungrigt. Det finns många exempel i idrottens värld på hur unga lag med vilja och entusiasm lyckas bli bättre som lag en de egentligen är. Når vi dit kan vi kanske slippa den där baksmällan 2.0.
Under försäsongen har Gnaget blandat och gett med två vinster på sex matcher men då ska vi ha i åtanke att man valt att spela tre matcher mot elitserielag. Dessutom - försäsong är försäsong och bör betraktas som högintensiv träning. Seriespel är något helt annat.
Väl mött på Hovet i vinter. Framåt stolta AIK!
