Bofors framtid och fula spelare
Som många noterade så var det lite tjafsigt i Bofors bås igår kväll. Spelare som gnällde på varandra och inte verkade vara i harmoni. Tidigare har det talats om att det funnits ett visst missnöje med tränarparet och deras taktiska upplägg och matchning av laget. Är det månne det som ger sig till uttryck nu när ledare som Thermell och Näslund inte finns i båset och riktar fokus rätt? Men efter gårdagens insats tycker jag att en del spelare ska titta sig i spegeln idag och fundera på vad de sysslade med i första perioden igår - sedan blev det bättre, men inte tillräckligt.
Jag tycker ändå att Bofors är på rätt väg med laget. Utifrån en minimal spelarbudget försöker man hitta en bra mix av spelare som citerat från Sam: "ska ha ett så brett register som möjligt". Man söker alltså spelare som kan fylla mera än en roll i laget för att (kanske) kunna flytta om i formationerna, göra taktiska rockader och annat. Att samtidigt ha så begränsade ekonomiska resurser är en svår balansgång -förra säsongen lyckades den, den här säsongen har de tilltänkta offensiva spetsarna inte levererat eller ens lyckats ta en plats i laget. Och de som jag ser borde gå in och ta en roll i att spela tuffare gör inte det heller fullt ut, tyvärr. Tränardirektiv? Sett till matchen igår blir det lite komiskt när VIK på sin hemsida skriver att Wessner nästan vände matchen genom sitt snack och fula spel. What?? Lite mera fysisk än tidigare matcher, lite mera snack, men jösses, han var ju snäll på isen jämfört med sådana som Helmersson och Ribbenstrand, Mårtensson... Därmed inte sagt att de var fula, men de spelade tufft. Vi skulle behöva ett par tuffingar med muskler i laget till nästa säsong, och de måste få spela tufft. Vi kan inte bara bygga laget runt snabba minilirare som inte vill, törs eller orkar gå in framför mål.
Sedan är det som jag tidigare sagt ett mysterium hur Bofors som förra året var bättre borta än hemma i år har utvecklats till ett så utpräglat hemmalag. Något gör man annorlunda, någon saknas i truppen ... eller är det bara frågan om att komma in i trender och känna att man kan vinna även borta? Har en känsla av att man förra säsongen ofta gick ut på bortais och körde hemmaspel, dvs raka rör framåt, hög press osv. medan man i år försöker spela lite mera försiktigt? Och då förlorar man, precis om man gör hemma när man börjar spela för ängsligt - som igår.
Det är som jag ser det redan nu dags att börja se över truppen till kommande år - vilka vill vi ha in, vilka ska ut, vilka kommer att lämna oavsett vad Bofors vill eller inte? Men mycket handlar om vilken budget man kommer att ha. Det är nu, snabbt, som insäljningen av sponsorpaket och reklam inför kommande säsong ska ske så att man vet hur man kan satsa. Viljan är att höja spelarbudgeten ett par miljoner för att kunna få ihop en slagkraftigare trupp och verkligen utmana om en topp-tre placering, men frågan är om detta går?
I vart fall kommer jag så snart det känns som läge för det att presentera min bild av truppen, vad som behöver förnyas och vad man riskerar att mista kommande säsong. Men det blir inte så länge det finns en minimal chans att ta sig till playoff.
Och nu packar jag i alla fall för ett tag undan kameran för hockeyfotande - tror jag... De sista matcherna har jag tagit rent ut sagt usla bilder, mest på spelare i båset, tekningar... ingen action alls! Skaffade ett nytt objektiv för att förnya mig, men har inte riktigt kommit till med det. Så vi får se om det blir fler bilder nu, eller om jag står över till ett eventuellt playoff eller tills i höst. Hade samma motivationsproblem förra våren när utefoto började locka mera, men då kände jag mig tvungen att hålla ut även om det inte blev så mycket bilder - i år tror jag det får vara bra så länge! I vart fall läktarplats nästa match.
Och eftersom frågan har väckts så sa jag inget speciellt till Viktor Mårtensson igår. Jag brukar alltid säga något ord till de jag fotar i utvisningsbåset - vet egentligen inte om det är OK, men det känns bra för mig. En del svarar, en del inte, men de blir i vart fall medvetna om att jag fotar. Så jag grattade honom till målet ( ett rejält misstag - de var ju inte han som gjorde deras andra mål) och då stirrade han på mig så jag kände mig tvungen att säga något mer, vilket blev lite mera än vad jag brukar säga. Och då hade vi en kort dialog om hans utvisning för tacklingen på Rensfeldt. No more! Men det är klart han stirrade - eftersom han inte gjort något mål, så trodde han väl att jag var spydig, kanske...
Vi hörs!
