Tingsryd - AIK
Boys, bounce back!
Efter söndagens 1-4 torsk mot Västerås på Hovet – första hemmanollan – är det viktigt att studsa tillbaka snabbt. Det är hårt i toppen och ett par torskar skulle både kunna ge Oskarshamn ett onödigt försprång och ge Leksand en fribiljett till en andraplacering. Visst, det är först den 8 mars vi absolut ska vara topp två men poäng som spelas in i novembermörkret är lika mycket värda som de poäng man plockar i månadsskiftet februari-mars.
Imorgon är det Tingsryd som ska få AIK-besök och det är – kan man tycka – en beskedlig motståndare. Massor med vatten har flutit i Stockholms ström sedan den marskväll 2016 då AIK och Tingsryd möttes i en rafflande hockeyallsvensk final som AIK vann i sudden i femte och avgörande matchen. Båda lagen har i stort sett bytts ut sedan dess och t ex Eric Castonguay som då var stjärna i smålandsklubben spelar nu för oss och skadade AIK-målvakten Johannes Jönsson vaktade då Tingsryds kasse.
Jag vill dessutom påstå att både Tingsryd och AIK är klart sämre nu än de var då. AIK ligger – som tabellen klart visar – dock klart närmare säsongen 2015-16-klass än Tingsryd som slirar i botten av tabellen. Nu spelar det kanske inte så stor roll som det ser ut. De många säsongerna i hockeyallsvenskan har lärt oss att maken till oförutsägbar serie får man leta efter. Det är ändå inte särskilt kaxigt att säga att nästan allt talar för Gnaget imorgon kväll.
Tingsryd anno 2018 tycks lida stor brist på poänggörande spelare. Hela åtta AIK:are har gjort lika många eller fler poäng som Tingsryds bäste poängplockare Daniel Öhrn som gjort blygsamma elva poäng. När det gäller målskyttet är statistiken ännu mer beklämmande med Tingsrydsögon sett. Kvintetten Lindholm, Holm, Frödén, Larsson och Castonguay har tillsammans gjort lika många mål i år som hela Tingsryd.
Nu kommer Tingsryd till spel med en seger i ryggen (3-0 borta mot Pantern) och den energi som en seger kan ge ska inte föraktas. Målvakten Tex Williamsson, möjligen lagets viktigaste spelare, säger till klubbens hemsida att det känns som om en vändning är på gång men å andra sidan, vad ska han säga? I övrigt handlar det som står att läsa på Tingsryds hemsida mer om lotterier och julklappstips än om ishockey.
I AIK har frånvarohelvetet börjat uppenbara sig och det är aldrig kul. Jönsson är långtidsskadad och senast saknades Anton Holm och några uppgifter om hans skadesituation har undertecknad inte. Han utgick mot Almtuna och spelade inte senast. Förhoppningsvis ser vi snart Holm tillbaka i laget, helst redan imorgon.
Apropå Williamsson – som nämndes ovan – är det extremt viktigt att AIK slutar med oskicket att ständigt göra motståndarnas målvakt till isens bäste. Senast i söndags var det Samuel Erson som mer eller mindre restes till en levande vägg av AIK. Den bistra sanningen är den att det inte är målvakterna vi möter som är omänskliga. Det är våra egna trubbiga avslut som får dem att växa. Det här måste bara upphöra – snarast! Det är väl bara Max Lindholm som för närvarande känns distinkt i avsluten med sina fem mål på de tre senaste matcherna.
Där jag främst vill se skärpning är på Garry Nunn och Daniel Muzito Bagenda. De båda herrarna gör mycket rätt ute på isen men när det drar ihop sig till målchans tycks det alltsom oftast låsa sig. Vi har spelat drygt en tredjedel av serien och nu är det dags att visa att man verkligen vill vara med och skjuta AIK till en topplacering i mars. Nunn verkar ju ha gjort mål på allt och lite till förra året i Norge. Nu är det dags att bevisa att han håller hög målskyttsklass även i hockeyallsvenskan. Varför inte börja mot tabelljumbon Tingsryd?
Kom igen Gnaget! Nu hänger vi kvar på finalplats!
