Dagen efter, dagen före
Jag hade äntligen lärt mig att ge upp. Säsongen var mentalt över. För en gångs skull satt jag inte fånleende inför match, viss om att HV är vändningarnas lag och som kliver fram när förutsättningarna är som svårast. Nu är jag där igen. Jag hoppas.
Leksand gjorde egentligen allting fel mot HV71 igår. Vi är som sämst när vi sätts under press och hög forechecking. Det ger vinst nästan varje gång. Leksands styrspel och att leva på våra misstag kan såklart också vara framgångsrikt – för misstagen har varit många i år men oftast har de varit en produkt av att vi hamnat i svåra situationer då motståndarna inget gett oss tid och utrymme.
– HVs långsamma backar hade all tid i världen igår, då och då stressade en ensam leksing som enkelt kunde spelas bort och med det växte vårt självförtroende.
HVs forwards fick i sin tur passningen i fart. Något vi knappt sett under den här säsongen och plötsligt blev spelarnas kvalitéer tydliga. Vi blev inte fastnaglade och frustrerade i mittzon. Motståndarna fick inte 10 frilägen. Segern hade varit trygg om det inte vore för Alsenfelts storspel och Wesslaus bortkommenhet.
Förhoppningsvis lärde sig HVspelarna något av 6-0 segern i kvartsfinalen mot Linköping förra året som följdes av fyra outsägliga fiaskoinsatser. Detta är en bra start att bygga på – men inte mer än så.
4-2 var tillräckligt för att jag skulle börja hoppas igen. Men det finns stor förbättringspotential i Leksand och vi kan inte räkna med samma enkla resa.
Mest positivt med gårdagen var Jämtins inställning. Han tog emot smällar och orättvisor utan trams. Fokus låg på spelet och medan agitatorn Jämtin tappat stinget så är spelaren fortfarande högkvalitativ.
Det finns många sätt att leda laget. Patrick Carlsson visade på ett då han gjorde sin bästa match för säsongen, bröt mönster och drog med sig hela laget i ett kreativt flöde.
– Kan spelarna fortsätta att ha kul på isen, våga följa sin ingivelse, slå de snabba passningarna eller hålla i pucken förbjudet och retligt länge så är vi svårslagna.
Igår såg vi i HV embryot till ett lag som kan bli svåra att möta - med kvalitéer att känna skräck inför. Frågan är om nykomlingarna Leksand kommer att darra eller ta sig samman?
