Det är vi som är HV71 - Hoppas ni saknat oss

Det är vi som är HV71 - Hoppas ni saknat oss

HV71 spelar ikväll sin första SHL-match på över ett år. Uppslutningen bland fans och sponsorer har varit fantastisk sedan degraderingen våren 2021. HV är mycket mer än en vanlig klubb.

Citat från Torbjörn Berlstedt i boken “Triumfens ögonblick”; “Om HV betyder så mycket för dig som du säger, och inget annat lag i världen räknas, så får du ta motgångarna också, det är det som är grejen, det är då det visar sig om du är värd den där mössan på huvudet”.

HV71 är Jönköpings stolthet. Det är mycket mer än en hockeyklubb som siktar på nya SM-guld och framgångar. Det är så mycket mer. Aldrig, har det varit så tydligt som nu. Efter degraderingen slöt HV-supportrar och sponsorer, ja, hela staden och mer därtill, upp för att envist hjälpa tillbaka HV till den högsta ligan igen. Det blev som en omstart. Det ser vi även idag när klubben nu sålt rekordmånga säsongsbiljetter på ståplats, om man ser till de senaste 15 säsongerna. Det säger en hel del. HV-fans är inga vanliga fans, de sluter upp i med och motgång, och det är otroligt vackert.

Vi kommer alla ihåg HV:s storhetstid, när klubben alltid var guldkandidater och det var HV de andra lagen ville slå. Mellan 2004 och 2011 hade HV71 tre SM-guld, fyra finalplatser och fem seriesegrar. Samtidigt hade man SHL/Elitseriens kanske mest fruktade powerplay och förstakedja. HV var helt enkelt laget att slå. 

Säsongen 2010/11 är en säsong de flesta HV-fans vill glömma. Här började, det så kallade, “kvartsfinalspöket”. HV vann serien 2010/11 med Davidsson, Thörnberg och Voutilainen i spetsen, vilket ledde till att nykomlingen AIK stod som motståndare i kvarten. AIK, som hade Richard Gynge och Kent McDonell men främst målvaktsgiganten Viktor Fasth, lyckades bräcka stora HV71 i fyra raka kvartsfinalmatcher, mycket (snudd på endast) på grund av just Fasth. Efter den här kvartsfinalserien visste alla vem Viktor Fasth var. De fem kommande säsongerna efter den traumatiska kvartsfinalförlusten skulle bli som salt i såret. Mellan 2011 och 2016 hade HV sex raka kvartsfinalförluster. Frågan alla ställde sig; “Hur mår HV?”.

HV71 hade svårt att hitta rätt efter SM-guldet 2010. Man hade svårt att hitta sin identitet på isen efter de tongivande spelarna Davidsson, Voutilainen, Thörnberg, Petrasek m.fl. som antingen valde spel utanför Sverige eller med tiden blev äldre och avlsutade sina karriärer. Klubben hade svårt att hitta något nytt helt enkelt, som skulle bli “nya” HV. 

HV hade också svårt att hitta rätt när det kom till tränarsidan. Det kändes som att det kom nya tränare hela tiden med nya idéer och spelsätt och med nya tongångar i omklädningsrummet. En sådan sak kan spela stor roll för både spelare i truppen samt för fans. Det var många gånger under den här perioden man genuint undrade vilka HV71 har blivit och vilken riktning vi är påväg i.

Sen kom 2016/17. Allt kändes helt plötsligt rätt. Truppen innehöll många egna produkter som visste vad det innebar att spela för HV. En tränarstab som för en gångs skull kändes rätt. Allt föll på plats och vi var återigen bäst i Sverige efter flera år av ångest och frustration. Det SM-guldet var nog det skönaste för alla som har en koppling till HV71. Det gav en känsla av att klubben fortfarande har vad som krävs för att vinna. “Nu vänder det nog” tänkte man. 

Men vad hände sen? Åttonde plats 2018, ut i Play-In. Åttondeplats 2019, ut i kvart. 2019/20 (Coronasäsongen) kändes docklovande innan man valde att avbryta säsongen. Sen kom det. Smällen som, när man tänker på det, inte kom helt oväntat. Tio år av besvikelser och risiga prestationer (förutom guldet 2017) hade lett till att HV71, en stormakt inom svensk ishockey och som många fortfarande ser som ett topplag, ska spela i Hockeyallsvenskan. Hur kom vi hit? Vi ska ju utmana om SM-guldet. Vi är ju ett topplag med ligans mest fruktade PP. Att folk fortfarande ser HV som en stormakt sammanfattar de fina guldåren otroligt bra. Men tyvärr kan en klubb inte leva på gamla meriter och inte heller ett lag som endast ser bra ut på pappret. Det måste finnas ett driv inom klubben och en identitet som driver samtliga åt samma håll. Den uteblivna identiteten blev nog den avgörande faktorn.

Trots att det förmodligen är en av de jobbigaste tiden i klubbens historia, så måste jag säga att det relativt snabbt kom ett litet ljust hopp i mörkret. HV71 förlorade kvalet mot klassiska Brynäs IF vilket gjorde det negativa kvalet till en stor bubbla av ångest. Det spelade ingen roll om det skulle bli HV eller Brynäs, det skulle skaka hockeysverige oavsett. Om någon hade sagt till mig för elva år sedan att om tio år kommer HV inte längre spela i SHL, då hade jag förmodligen bara skrattat. Det har aldrig funnits i mitt huvud att laget i mitt hjärta skulle åka ur högsta serien och det har nog aldrig slagit någon annan heller. Men, som sagt, trots degraderingen våren 2021 så fanns det ändå ett hopp och jag är helt övertygad om att det fanns fler än mig som kände så. För nu fanns det en ypperlig chans att bygga om klubben från grunden och skapa ett nytt HV71 med en ny identitet och kanske till och med skapa nya HV-ikoner. 

För ett år sedan skulle HV möta AIK i premiären, i Hockeyallsvenskan. En hockeyallsvensk säsong som alla HV-fans kommer att minnas tillbaka till med ett stort leende på läpparna. Det må ha gått endast en säsong med en lugn och tydlig Tommy Samuelsson på bänken men nog känns det bra. För första gången på flera år faktiskt, när det gäller tränarstaben. Förra året drog alla, precis alla, åt samma håll och det fanns ett tydligt mål, vilket har varit sällsynt de senaste tio åren.

Idag står vi inför en ny premiär och en ny säsong. HV71 är nykomlingar, hur konstigt det än låter, i sveriges bästa hockeyliga och det är ett nytt HV71 vill jag meddela. Stämningen i klubben och runt klubben är bättre och mer positiv än någonsin. Nu i efterhand är jag på ett sätt glad och tacksam över att vi har fått uppleva den här resan, ner i Hockeyallsvenskan och tillbaka. Den har varit nyttig för alla inblandade samtidigt som den givetvis har varit fruktansvärt jobbig. Nu när det endast är några timmar kvar till nedsläpp känns det faktiskt helt surrealistiskt att HV71 har varit nere i Hockeyallsvenskan och vänt. Overkligt. Det känns lite som att säsongen i Hockeyallsvenskan aldrig har ägt rum. Det gick så snabbt. Det är bara lite mer än ett år sedan vi såg Brynäs skicka ner HV och nu står vi här, mer förväntansfulla och spända än på länge inför ytterligare en hockeyhöst. Det trodde man då ändå inte, att efter en sådan traumatisk händelse skulle ha den här känslan i kroppen bara en säsong senare.

Nu blickar vi mot en SHL-säsong som förmodligen är den bästa på flera år. Vi ska vara ärliga och säga, det här kommer inte bli lätt. Den innehåller otroligt många skickliga spelare och lag. Vi måste vara fortsatt ödmjuka, precis som förra säsongen. Vi är inte HV71 2008-2010 längre. Vi kan inte leva på gamla meriter. Nu skapar vi nya istället. 

Vi lämnar nu Hockeyallsvenskan bakom oss på riktigt, trots många fina minnen och säger istället hej igen till SHL. Kommer ni ihåg oss, det är vi som är HV71, hoppas ni saknat oss. 

#ViÄrTillbaka

Max AnderssonTwitter: @macksanderssonn2022-09-17 13:37:28
Author

Fler artiklar om HV71