En genomgång av forwardssidan
Solbrännan börjar sakta lägga sig efter de 30-gradiga dagarna som spenderades på Vätterstranden som slingrar sig utmed Vätterns södra delar. Midsommar planeras för fullt och folk börjar gå på semester. Trots dessa sommartecken går det inte en dag utan att jag drömmer mig bort. Kroppen fylls med förhoppningar och förväntningar när jag analyserar spelartruppen och ledarstaben, tar del av nyförvärv och rykten samtidigt som en positiv vind blåser på sociala medier kring HV71.
Ledarskap i Önerud, Gunnarsson, Torp, Matson, Samuelsson och Stillman. Spetskvalitéer i Forsberg, Lindbäck, Vesel och Ytterell. Ungdomlig frenesi i Andrae, Olausson, Wikström och Nybeck. Allt kryddat med HV-hjärtan och spännande tillskott, tillsammans med en hel drös revanschlusta. Detta är en trupp byggd med en enda uppgift – att spela tillbaka klubben till SHL.
Men trots hypen kring laget, är uppgiften långt ifrån enkel.
Förra säsongen var de flesta överens om att man hade byggt ett lag som skulle utmana om guldet. Nu, knappt ett år senare, bygger man för att ta sig tillbaka. Det är skillnad på en trupp på ett papper och ett lag som drar åt samma håll.
HV har en bred och skicklig trupp på pappret även i år, men den största av nycklar, ligger i hur man som lag accepterar sina roller och kommer ihop som grupp. Jag återkommer ofta till 2017, som ett av de bästa exemplen på när man accepterar sina roller och hur bredden är avgörande.
2017 gick Ullström och Abott sönder. Då klev Stenlund in i förstakedjan samtidigt som Christensen tog sin roll i en fjärdekedja med lite speltid. HV har i år värvat för att vara redo på samma sätt som då. Där spelare ska kunna konkurrera om platser och fylla i vid skador. 14 forwards står nu under kontrakt samtidigt som diskussioner förs med Ullström. Uppgifter som kommer direkt från Hult. Samtidigt har flera tidningar gått ut med att Ullström redan är klar, vilket jag tror stämmer. Detta gör att det kommer bli tuff konkurrens om speltid tack vare bröderna Davidsson intåg.
Men med rätt KARAKTÄR är konkurrens enbart positivt om alla tänker till lagets bästa. Karaktär har man slängt sig med en hel del när värvningar gjorts de senaste säsongerna. Men om man hittat rätt, ser jag följande kedjekombinationer som rimliga, med den där härliga kampen om speltid:
Önerud – Ullström – Forsberg
En förstakedja som på hockeyallsvensk nivå, är löjligt bra. Visst har Önerud tappat en del speed, men skottet och kampmoralen finns där. Ullström har producerat i KHL, AHL och NL (Schweiz) de senaste säsongerna. Har skadeproblem men om han får bukt med dom kommer han vara en högklassig förstacenter. Forsberg bara öser in mål. Trots sparsamt med speltid förra säsongen fortsatte han göra mål och på hockeyallsvensk nivå kommer han fortsätta på inslagen väg.
Kokkonen – Vesel – Lindbäck
Gör er redo för bounceback-säsong för Kokkonen. Jag är övertygad om att revanschlustan är massiv och ingen är mer besviken än han själv. I år kommer det lossna rejält i en större roll och Kokkonen kommer vara bra, riktigt bra. Vesel vet vi vad han går för och han kommer luckra upp försvar med sitt spelsinne. En potentiell poängkung denna säsongen. Sen har vi Lindbäck. 20 mål i SSK och en avig rightare som jag tror kommer hitta fin kemi med Vesel och Kokkonen. Lindbäck tror jag kan komma att bli en publikfavorit i Jönköping.
Törngren – Matson – Netterberg
Törngrens speed och stenhårda jobb i boxplay kommer vara ovärderligt för HV. Tillsammans med Matson som var extremt uppskattad i Ängelholm och som också är känd för sitt stenhårda jobb och sin moral. In med Netterberg på högervingen så ser jag detta som en kedja som blir jobbig att möta och som kan stänga ner andra lags toppkedjor, samtidigt som det finns potential att producera framåt.
Nybeck – M. Davidsson – J. Davidsson
Att ha detta som en fjärdekedja i hockeyallsvenskan är snudd på kriminellt. Nybeck tror jag stenhårt på i år men konkurrensen är tuff. Jag tror dock på denna kombinationen där det är 3 spelare med hög fart, kvalité och teknik som kan snurra mycket i anfallszon och skapa oreda för vilket försvar som helst.
Wikström – Wennlund – Olausson
Jag vet. Jag pratar om hur de unga spelarna skulle få större roller i allsvenskan men bredden på forwardssidan är mördande. Jag älskar sättet alla dessa 3 spelar på med sin fart och frenesi, men jag har svårt att sätta in dom högre upp i dagsläget på en forwardssida som håller snudd på SHL-klass.
Jag hamnar ofta i tankar om forwardssidan. Anledningen är helt enkelt att den är extremt spännande på så många sätt och mixen känns så sund rakt igenom. Nu handlar det bara om att få ihop en trupp på ett papper till ett lag. Den uppgiften har ALLA. Inte bara Samuelsson. Inte bara Stillman. Inte bara kapten Önerud. Den uppgiften vilar på allas axlar.
Namnet på ryggen blir aldrig större än emblemet på bröstet. Tillsammans är vi HV71.
