Finns inga ord - man skäms
Var matchen borta mot Björklöven i onsdags ett steg framåt, var fredagen borta mot Västerås tio steg bakåt. Det var fullkomligt uselt och absolut inget fungerade. Vet ärligen inte vad det finns att säga. Något måste hända och det fort.
Några byten in och man såg att detta inte skulle sluta väl.
Västerås åker mer skridskor.
Västerås vinner varenda närkamp.
Västerås håller Södertälje på utsidan och SSK:s spets är mer eller mindre obefintlig.
Vet ärligen inte vad man ska säga.
Vi skapar en klar målchans på hela matchen i form av ett friläge.
När vi ska jaga reducering i tredjeperioden förlorar vi skotten med 18-3.
Fem raka förluster nu och som SSK spelar är jag ärligen inte säker på att man skulle vinna en matchserie mot exempelvis Troja/Ljungby i ett negativt kval.
Säger inte att det kommer sluta så - säger bara hur det ser ut just nu, fjorton omgångar in.
Man sjunker ner för mycket i boxen vid Västerås 2-0, även om Bergvik nog vill ha tillbaka den.
Man ger på tok för mycket yta till Jimmie Jansson vid en zon ingång i samband med 1-0 och försvararna förlorar insidan och bidrar enbart till att Bergvik blir än mer skymd.
Blev inte ens besviken när 3-0 kom.
Det var bara en tidsfråga när Västerås sköljde över oss gång på gång.
Är så besviken på laget att jag inte ens orkar vara förbannad på Daniel Wessner.
Då är det jävligt illa.
Undrade tidigt var SSK var på väg när spelare lämnade och Södertäljes silly season var en ökentorka.
Ville dock ge lagbygget en chans och var positivt inställd till radarparen.
Med det sagt såg jag potential och ett mittenlag för att härja mellan plats fem till åtta.
Inte att vi skulle kriga om att undvika negativt kval.
För sanningen är att det bara är fyra poäng ner.
Ifrågasätter sportchefens lagbygge.
Ifrågasätter om Jörgen Bemström var en bra rekrytering. Trots allt ganska oprövad som tränare.
Ifrågasätter Dennis Bozic även om hans efter matchintervju var bra.
Ifrågasätter spelare som grovt underpresterar.
Det här är inte värdigt en klubb som SSK.
Allt jag begär som supporter av spelarna är att de ska göra allt i deras makt.
Det har vi bara sett några få matcher.
Bra karaktärer skulle in i laget, eller hur var det?
Det blir något form av poddavsnitt där vi grottar ner oss i detalj vad vi tycker är fel.
Att det som sker på planen är under all kritik ser alla.
Det jag snackat om i den här krönikan är självklarheter för de flesta.
Det kanske inte är någon mening att försöka skapa engagemang i den här klubben.
Ett dödsdömt projekt men vi försöker.
Några positiva tankar: Det känns fint att vara upprörd.
Det är ett tecken på att man fortfarande orkar bry sig.
Trots att man aldrig upplevt något annat än motgångar.
Viljan som visades i onsdags fick mig att glömma allt mindre bra i vardagen, gå in i en bubbla.
Efter en sådan här insats förstärks det mindre bra.
Mot BIK står man där igen och lär bli besviken men man får i alla fall träffa underbara människor.
Hade nog gått på match om det så var division fem hockey på menyn.
Kan dock tyvärr inte avsluta med något positivt efter en sådan här insats.
Finns inga ord för hur usel insatsen var. Man skäms.
Ser inga tecken på att säsongen ska vända heller.
Agera, SSK. Innan det är för sent.