Gästkrönikör: Daniel Hansson tycker till om lagbygget.
Några ord ifrån ”Danmark”
Tjenixen alla goa SSK:are ute i vårt avlånga land.
Fick äran att skriva av mig lite på SF-redaktionens mark.
Som vanligt varnar jag för en hel del svammel, lite ironi och vissa saker kan gärna få tas med glimten i ögat och med en stor nypa salt. Jag är ju trots allt bara en enkel amatör som tycker och tänker lite ibland.
Semester och sommartider (i alla fall en stund till) men ”vardagen” börjar ändå närma sig och med det också allt vad höst och vinter drar med sig. En stor del av den perioden hän ger man sig till hockeyn.
Jo jag vet, man var riktigt (citerar mig själv) trött på skiten efter avslutad säsong.
Har försökt och lyckats ganska bra ändå att koppla bort Södertälje Sportklubb.
Eftersom SSK är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat så blir det såklart inte så att man kopplar av helt från ett intresse man haft sedan barnsben. Men har ändå tillåtit mig att njuta av ledighet och att slippa den ångest det ibland innebär att vara supporter till SSK mitt under säsong.
Det som varit har varit och det kommer inte att kunna göras ogjort, vi lämnar det så. Förutsätter att klubbens representanter ser vad som gått fel och att en hållbar plan finns att jobba vidare efter så liknande situation inte uppstår igen.
Som sagt så är man hockeynörd och i synnerhet SSksupporter, i sann anda så har uppgivenhet och frustration under säsongen bytts ut till återfunnet hockeysug och en kanske lite för naiv och osund optimism inför kommande säsong.
Någon inbiten SSK:are som känner igen sig i detta kanske :)
Hur har den löjliga säsongen utvecklat sig då?
Personligen har jag lite svårt att greppa lagbygget fullt ut. Har inte tillräcklig koll på en del av nyförvärven för att kunna få en helhetsbild. Ska man ändå spontant tycka något så känns det som att en röd tråd är stabilitet, prestationerna ska bli jämnare och lägstanivån inte lika avgörande för utfallet i matcherna.
Vikten av en stabil centersida i ett lagbygge går inte att underskatta, och där har nuvarande lagledning gjort prioriteringar. En stabil center ska driva sin kedja, kunna styra ett powerplay, vara stabil i tekningscirkeln, vara att lita på i spelet både med och utan puck.
Det känns som att sportchefen Emil Georgsson resonerat klokt i hur han vill att tvåvägsspelet ska se ut. Det som även sticker ut i ”hans” lagbygge är att spelare värvats utifrån vissa roller i laget och förmodligen kommer då hierarkin se annorlunda ut än tidigare.
I dagsläget så ser centerplatserna ut att vara vikta åt Filiph Engsund, Cole Cassels, Jacob Bjerselius och Christopher Lijewall.
Namnen uppräknade utan rangordning.
Kanske Linus Videll kan vara ett tänkbart centeralternativ om man går efter vad som skrivits i olika medier. Men om jag får lov att säga mitt så tror jag att SSK:s offensiv skulle må bäst av att nr 18 används som vinge, där skulle laget få mest utväxling i det offensiva spelet.
Offensiven är i övrigt på det berömda pappret uppgraderad, dock kvarstår viss osäkerhet när vi inte sett några av nyförvärven i matchsituationer ännu.
Hur kommer Anthony Luciani att fungera i svenska arenor och lagets spelsätt? Hur kommer Albert Sjöberg och Nikola Pasic att utvecklas?
Kan den talangfulle spelaren som värvades från klubben jag helst inte nämner förutom när jag svär få fart på grejerna så kan han utmana i den interna poängligatoppen den här säsongen. Det är ingen vågad gissning, men då är ju förutsättningarna att han givetvis får vara skadefri, att han tar en offensiv roll i någon av topp 2 formationerna, ges utrymme att få vara den kreativa spelare som han har kapacitet till att vara.
Han behöver också nyttjas konsekvent i powerplay om produktionen ska nå högre höjder, puckskickligheten har han så förutsättningarna finns.
Kapaciteten i ”rätt omgivning” ska kunna ligga runt 40 poäng i grundserien för honom.
Tänker inte snöa in mer på övriga forwards just nu, en del nyförvärv har jag för dålig koll på och spelare som är kvar sedan tidigare har ni koll på redan.
Backsidan ser på pappret ut att vara uppgraderad även här. Om nu ordet stabilitet är gångbart för det här lagbygget så är det väl inget undantag på backsidan.
Utan att kunna se där finnas någon som sticker ut sensationellt mycket mer än någon annan bör det nämnas att i de två nyförvärven Albin Carlsson och Johan Ivarsson finns förutsättningar för ett väldigt stabilt tvåvägsspel som kommer kunna hjälpa laget i alla delar av spelet.
Daniel Norbe kommer förmodligen att användas mycket i powerplay och bli en viktig kugge i speluppbyggnad från egen zon med ett bra förstapass. Känslan där är dock att tränarparet Magnus Bogren och Mattias Zackrisson kommer vilja jobba en del med Norbes defensiva spel.
Som i övriga lagbygget så är den här lagdelen en mix av rutin och ungt och hungrigt. För bästa resultat så krävs ju också att de yngre spelarna Ludvig Jansson, Joseph Berger, Filip Nordberg och där jag även räknar in Henrik Malmström tar steg framåt såväl defensivt som offensivt. Kan de göra sina bästa säsonger i sina karriärer hittills så kan det här bli bra.
Men det ska göras också.
Tack för ordet
