Gaths gäng har visat att "det omöjliga" är möjligt
Först noll av 18. Sedan 25 av 27. Hur är den poänguppryckningen ens möjlig? Enligt all logik borde det väl inte vara möjligt? Men Mikael Gath & Peter Johansson & Joel Gistedts hockeygäng har visat/bevisat att det faktiskt är möjligt.
Vi kan snacka motståndarlagsslagkraft, tufft inledningsschema, motgång, medgång, stolpe ut, stolpe in... men det viktigaste tror jag är två punkter.
1) Efter de inledande fem HA-matcherna ändrades, som Max blev vittne till när den nya strategin noggrant gicks igenom i samband med en isträning, hur Gath & Johansson & Gistedts gäng skulle agera i spelet utan puck/spela försvarsspel för att (försöka) stoppa motståndarlagsattacker i ett tidigare skede/agera i egen zon.
2) Självförtroende.
Om vi ska titta lite närmare på de två olika punkterna så genom att strategin ändrades enligt 1) så blev KIK-laget inte lika sårbart för kontringar, det blev inget öppet landskap för motståndarlagsspelarna att ta sig igenom/accelerera upp och igenom i mittzon och sedan komma i numerära spelaröverlägen mot försvarande KIK-spelare.
Skotten kom inte lika ofta från sektorn varifrån de allra flesta hockeymålen görs, det blev fler motståndarskott från inte (riktigt) lika farliga mållägen, det blev "lättare" för KIK-målvakten Dichow/Lindbom att komma in i matchen, att "värmas upp" av skott som inte alls lika frekvent kom från jättelägen/frilägen/öppna lägen.
Målvaktsspelet varvades, säkert tack vare nya strategin, successivt upp.
Backarna fick allt större förtroende för/tillit till sin keeper för dagen/i den specifika matchen.
2) Sedan kom helt klart matchen i sjunde omgången mot Vita Hästen (om inte förr så då) lägligt. KIK hade varit nära att bryta nollpoängssviten redan i omgången innan men 2+2 syndaminuter på Sideroff tidigt i matchen, och av det 2-0 till Västerås IK redan efter 3.27, blev alltför tufft för KIK att hämta upp (till slut 3-2 till VIK efter ännu ett VIK-powerplaymål).
Men en seger, tillika trepoängare, mot Vita Hästen där KIK inte "bara" spelmässigt var det bättre laget utan även blev det målmässigt (4-1) blev startskottet till poänguppryckningen.
En seger ger självförtroende.
Tillräckligt med självförtroende för att KIK-spelarna skulle förstå att de kunde faktiskt vinna i HA-spelet, att de började tro lite mer på sig själva och sitt delvis nya spel, ja reviderat enligt 1).
Spelare som inte haft självförtroende att spela sitt spel/utmana/gå på eget avslut med mera vågade nu alltmer, kom det sedan då även ett/några mål "på köpet" fick självförtroendet sig en extra kick.
Med stigande självförtroende vågade KIK-spelarna ännu mer, plus att spelarna lärt känna varandra allt bättre på isen, plus att backkonstellationerna blev allt bättre sammansatta, kemin i kedjorna blev allt bättre, spelare som inte tidigare kommit till skott/skjutit så ofta ökade sin skottfrekvens markant (här är Kristoff Kontos det klarast lysande exemplet).
Spelare efter spelare fick allt större självförtroende, kände sig allt bekvämare i sin(a) konstellation(er) på isen.
Från att "bara" vara en, två eller tre kedjor som fungerade på isen var det nu senast mot Västerviks IK alla fyra kedjorna som var heta = Västerviksspelarna fick aldrig något riktigt andrum.
Och så då, som jag redan nämnt, båda målvakterna har successivt blivit allt bättre, tryggare och säkrare i sitt spel.
Och Max har, (såklart) med all rätt även enligt sin far som inte alls har samma hockeyöga, hyllat backsidan rejält.
Och, ja, så som Mikael Gath & Peter Johansson & Joel Gistedts hockeygäng spelade senast (4-0 hemma mot Västerviks IK), och då i synnerhet under andra perioden (3-0), finns det inte mycket (ens för Thomas Melin) att klaga på.
MEN...
... det kan vända snabbt.
En förlust, två förluster... spelarna börjar fundera... vad är det nu som händer?
Och pucken som tidigare gick stolpe in går nu (kanske) stolpe ut istället.
Gaths gäng ska såklart fortsätta spela som nu men samtdigt vara fortsatt ödmjuka inför varje HA-uppgift, det går inte att tumma på/fuska med någonting, exempelvis att bara ge 95% i närkamperna, att skrinna in till match med inställningen/attityden att "det ordnar sig idag också".
Kristianstads IK möter nu Södertälje SK i två raka matcher - hemma imorgon och borta på fredag.
Ett SSK som har sex raka förluster och på de sex matcherna bara har gjort sex mål (noll mål i hälften av dem).
Kan, på förhand, tyckas som ytterligare två KIK-trepoängare och ett än mer imponerande poänguppryckningsfacit med i så fall 31 av 33 möjliga poäng.
Men så enkelt är det inte.
Absolut inte.
Idrotten är inte logisk.
SSK är i ett pressat läge.
Gaths gäng spelar en hockey, med andraperioden senast som pricken över i-et, som jag aldrig tidigare har sett ett KIK-lag spela mot så pass slagkraftiga lag under de två decennier jag har följt KIK-lag mer eller mindre intensivt och där det mesta dessutom nu går Gaths gängs väg.
Men jag manar till en besinning såtillvida att inga träd växer upp till himlen.
Det kan komma en dipp.
I princip när som helst.
Ärligt skrivet så tror jag inte Mikael Gath & Peter Johansson & Joel Gistedts gäng tar alla sex poängen mot Södertälje SK.
Å andra sidan trodde jag inte att Gaths gäng skulle ta tre poäng mot först Troja (vilket det ju blev) och sedan då även mot Västerviks IK (vilket det ju också blev)...
Till allra sist, vilket jag såklart skulle skrivit långt tidigare (redan i ingressen); jag är bara en lekman när det kommer till att analysera hockey och att då alltså nu försöka ge mig på att analysera Gaths gängs remarkabla poänguppryckning är ett högst vanskligt uppdrag/projekt av Melin den äldre i "KIK enligt far & son" men jag beslutade mig ändå för att på mitt amatörvis "give it a try" för det är ju en så fascinerande poängförvandling, en så stor snackis i hockey-Sverige och, ja, om någon sagt till mig inför HA-starten att så skulle ske hade jag definitivt sagt att "det är ett omöjligt scenario"...
Men som Gunde Svan en gång myntade; "ingenting är omöjligt!".
