Gunnarsson: Low risk, high reward
Deadline-day är här och vi har mer eller mindre facit på Samuelssons värvningar de senaste sex veckorna. Kanske väntar en sista överraskning under dagen, det återstår att se. Samuelsson har på sociala medier fått kritik och beröm för hur miljonen har använts. Nu ska jag försöka ta på mig Samuelssons glasögon och analysera hur jag tror att han har tänkt.
Oskar Eriksson, Lucas Nordsäter, Jussi Rynnäs, Oskar Olausson, Anton Blomberg, Samuel Bitten, Marcus Davidsson och Erik Ullman.
Där har vi de åtta nya namnen SSK har tagit in under säsongen.
Det finns en ganska stor besvikelse bland en del supportrar.
Tror ingen ifrågasätter Samuelsson som sportchef, utan att man förväntade sig mer meriterade spelare som kommer med ett stort självförtroende.
Sedan finns det även en hel del som vill vänta och se innan de kritiserar värvningarna och som känner att Samuelsson har deras fulla förtroende.
Vill vara väldigt tydlig med en sak: Har full förståelse för bägge sidor. För de flesta av er har en god poäng.
Att man tycker att SSK borde satsa allt nu och ta in bästa möjliga namn, när man för första gången på väldigt länge är slagkraftiga inför ett slutspel, förstår jag verkligen.
Att man känner en stor tilltro för Samuelsson för att han har sett till att Södertälje för första gången på väldigt länge är ett topplag i Hockeyallsvenskan samt att man känner att man vill se och analysera värvningarna innan man ger kritik, förstår jag verkligen.
Mitt mål med den här artikeln är inte att bevisa vilka som har rätt och vilka som har fel.
Det jag vill försöka åstadkomma är att ge er en uppfattning kring hur jag tror att Samuelsson har tänkt.
Rubriken sammanfattar mina tankar ganska bra.
Det är en väldigt låg risknivå med dessa värvningar och det finns en chans att det kan blomma ut rejält. Titta bara på Rynnäs.
Få ut potentialen som finns i Davidsson, Ullman och Olausson, så ser spelplanen för ett slutspel inför slutspelet helt annorlunda ut.
Det är förmodligen relativt billiga spelare, i jämförelse med ifall man skulle ta in meriterade namn.
Med relativt billiga spelare blir det en väldigt låg risk.
Spelare som Davidsson och Ullman har förmodligen krassligt självförtroende och har inte presterat den här säsongen som de önskat men de har hockey i sig, det har vi sett förut.
Samuel Bitten kommer från en kanadensisk juniorliga och har innan han kom till SSK inte spelat på nästan ett år, det finns något i den spelaren som har fångat Samuelssons intresse och han är förmodligen väldigt billig han med.
Oskar Olausson är en jättetalang och är ett lån, så nästan inga utgifter där, finns bara potentiell vinning.
Anton Blomberg är en kritiserad värvning men han verkar sprida glädje i truppen, är ett hot i powerplay samt accepterar vilken roll som helst, vad har SSK att förlora på att ta in honom?
Lucas Nordsäter och Oscar Eriksson hade fina referenser, även de är lån, så utgifterna lär vara väldigt små.
Jussi Rynnäs är vi nog alla överens om att han har bevisat tillräckligt, eller hur?
SSK har inte mycket att förlora på att in dessa spelare men man har så mycket att vinna.
Spelare som Davidsson, Ullman och Bitten är även spelare man förmodligen kan förlänga med ifall de gör bra ifrån sig.
Man håller i en stor majoritet av pengarna, kan eventuellt bygga långsiktigt kring en del av värvningarna och få ihop en slagkraftig trupp nästa säsong när det förhoppningsvis inte finns en lika stor seriesuverän som det gör nu.
Eller så slår allt väl ut och man kan i allra högsta grad vara med och hota Timrå.
Chansning? Absolut men det är även en chansning att ta in en dyr meriterad spelare som kanske inte spelat har på ett helt år också.
Där blir konsekvenserna vid en flopp mycket större.
Titta bara på spelare som Steven Iacobellis, Hunter Fejes och Grant Besse.
Där slog det inte riktigt ut som deras klubbar hade hoppats på.
Alla värvningar är på sätt och vis en chansning.
Hade SSK kunnat ta in mer meriterat? Kanske.
Då hade dock riskerna för att slänga pengar i sjön ökat.
Är väl medveten om att det finns motargument för mina påståenden.
Det finns för- och nackdelar med allt men jag tror att Samuelsson har övervägt vilket av det som i det här fallet väger tyngst och kommit fram till något liknande resonemang.
Väljer inte sida på något sätt men så här tror jag att det har resonerats.
“Low risk, high reward”-stuk över det hela.
Rätt eller fel?
Det får framtiden utvisa.
