Veckans Legend: Peter Sundström

Han har inte samma NHL-erfarenhet som sin tvillingbror Patrik – men Peter Sundström ståtar istället med troféerna. Anfallaren var med och vann Tre Kronors enda JVM-guld; han var med och vann VM- guld 1987 och han har tre SM-guld på meritlistan. – Jag tycker karriären var ganska bra, säger en ödmjuk Peter.

Patrik Sundström hann med 676 NHL-matcher och 588 poäng under sin framgångsrika karriär – ett facit som tvillingbrodern Peter inte var i närheten av med sina 335 matcher och 145 poäng.
    Men Peter ståtar med troféer som Patrik aldrig vann: Han har ett VM-guld och tre SM-guld, något som pekar på den vinnarmentalitet Peter förde med sig till sina klubbar.
    Men en trofé har tvillingparet gemensamt, och det är JVM-guldet från 1981. Sveriges enda triumf genom tiderna i den turneringen var kanske inte så stor när den väl vanns, men med historiens perspektiv var det en fantastisk bedrift. Anfallsduon Patrik och Peter var också två av de tongivande spelarna i laget.
    – Statusen för JVM har ökat efter hand, idag är det ju mycket större än det var då. Men man insåg ju att det var väldigt svårt att vinna redan då, berättar Peter.
    – Vi hade ett bra lag, speciellt om man ser i efterhand och vad alla spelare har gjort efter den turneringen. Redan då var en del elitspelare, andra var på väg att bli det. Det var en rejäl höjdare att få vara med och vinna där.

Karriären inleddes för Peter Sundström i moderklubben Björklöven, där han under slutet av 70-talet fick göra elitseriedebut. Han tog en ordinarie tröja säsongen 1980/81 – samma år som JVM-guldet bärgades.
    – Jag platsade aldrig i TV-pucken eller så i Västerbotten, utan jag och min bror Patrik utvecklades under de sista junioråren. Vi kom in och fick testa att spela i A-laget när Hans ”Virus” Lindberg var tränare, berättar Peter som dock snabbt etablerade sig som elitseriespelare, och han kom att spela VM både 1982 och 1983, trots sin ringa ålder.
    – Patrik fick vara med i Tre Kronor samma år som vi vann JVM, och jag kom med året efter. Det var i december mot Finland jag gjorde debut, tror jag. Jag var väl förhållandevis ung, men det var många yngre som kom fram då, säger Peter som menar att han och Patrik betydde en hel del för varandra.
    – Vi sporrade väl varandra, och vi har ju alltid tränat tillsammans och så, och det tror jag gynnade vår utveckling.

1981 listades Sundström i den tredje rundan, som 50:e spelaren totalt, av New York Rangers och 1983 flyttade han över Atlanten.
    – Det var väl förhållandevis tidigt, berättar Peter som då var 21 år gammal.
    – Då kändes det som en del i utvecklingen, för man hade spelat i Elitserien och landslaget, och då var nästa steg NHL.
    Klassiska Rangers blev Peters hemvist under tre säsonger, och det var en upplevelse att spela i Madison Square Garden, att bo i New York och, inte minst, att spela i världens bästa ishockeyliga.
    – Det var jag och Janne Erixon som åkte över samtidigt, och vi tog plats direkt. Det var ju fantastiskt att komma till New York Rangers, speciellt nu när man ser det så här i efterhand, och har fått lite distans till det, säger Peter som hade nytta av att det redan fanns svenskar i klubben när han kom dit.
    – Speciellt Anders Hedberg betydde en hel del, han var som en extrapappa för oss.

Succéartad hemflytt

De två första säsongerna levererade Sundström 44 poäng (22+22 och 18+26) på 77 respektive 73 matcher, och den tredje säsongen blev det 23 poäng (8+15) på 53 matcher.
    – De två första säsongerna var rent statistiskt mina två bästa säsonger, och då flöt det på bra. Då hade jag Herb Brooks som tränare, och han gillade det europeiska sättet att spela ishockey. Det var lite tuffare det tredje året med tränarbyte och allt, jag fick prova på AHL-hockey och jag hade också problem med en skada. Det var inte en lika rolig säsong som de två första, men sådant är proffslivet, säger Peter.
    Det blev inte heller något fjärde år på Manhattan – också det en konsekvens av den tuffa tillvaron som ishockeyproffs i NHL.
   – Vi skulle skriva nytt kontrakt, och de ville bara erbjuda mig ett tvåvägskontrakt, men det ville inte jag ha. Vi kom inte överens – och det var Phil Esposito som var GM i Rangers på den tiden, berättar Peter som istället flyttade hem till Sverige och Umeå.

Hemflytten blev en succé.
    – Jag blev kvar i Björklöven den säsongen, men det är ju inget som man ångrar i efterhand för det var ju en fantastisk säsong med både SM- och VM-guld, berättar Peter.
    Sundström var med och spelade hem Björklövens hittills enda SM-guld, och man gjorde det efter att ha besegrat Färjestad i finalen.
    – Vi hade ju ett fantastiskt lag med många talanger, och jag tror att vi var sju eller åtta landslagsmän. Plus att vi hade spelare som Calle Johansson och Ulf Dahlén som var på uppåtgående som sistaårsjuniorer, berättar Peter som den säsongen gjorde sin poängmässigt bästa vinter i Elitserien med 22 mål och 38 poäng på 36 matcher i grundserien.

Säsongen kröntes också med ett VM-guld i Wien – ett guld som kom lika glädjande som oväntat.
    – Det hade gått lång tid sedan Sverige vann senast, och det var väl ingen som trodde att vi kunde vinna heller, speciellt inte med tanke på hur bra Sovjet var på den tiden. Men vi kände i början av den säsongen att vi kunde hota ryssarna, för vi vann någon träningsmatch mot dem, och då var det nog någon mental barriär som bröts, säger Peter om den på svensk mark närmast nog legendariska turneringen.
    – Vi hade lite flyt också. Håkan Loob kvitterade i slutsekunderna mot Tjeckien bland annat, och Tomas Sandströms mål mot Sovjet glömmer man ju inte heller. Vi kunde ju vinna ganska enkelt mot Kanada – men vi hade verkligen marginalerna på vår sida, fortsätter Peter som fick se NHL-proffs som Sandström, Loob och Bengt-Åke Gustafsson förstärka den svenska truppen.
    – Det är klart att de tillförde en hel del.

Dubbla SM-guld med Malmö

Just Bengt-Åke Gustafsson blev också en kompanjon säsongen efter, då Sundström återvände till NHL och Gustafssons klubb Washington Capitals.
   – Jag fick ett erbjudande efter VM-turneringen. Bengt-Åke Gustafsson hade ju varit hemma i Karlskoga den säsongen, och vi två åkte över till Washington och jag tyckte att det skulle bli jättespännande och jag hade två jättetrevliga säsonger i klubben, säger Peter som svarade för 25 poäng (8+17) på 76 matcher den första säsongen, och sex poäng (2+4) på 35 matcher den andra säsongen.
    – Det blev inte så många matcher den andra säsongen på grund av en axelskada, och jag kom väl aldrig riktigt tillbaka från den, om jag ska vara ärlig, berättar Peter.
    Sin sjätte och sista NHL-säsong spelade Peter i New Jersey Devils där han blev lagkamrat med brorsan Patrik.
    – Ja, det blev jag, men det blev inte så många matcher tillsammans. Halva säsongen spenderades i AHL med Utica, säger Peter som hann med tre poäng på 21 NHL-matcher, men som alltså mest fick spela i farmarlaget.
    – Det var väl att man inte platsade helt enkelt, men så är det i proffslivet. Räcker man inte till riktigt så får man spela i farmarlaget, men det var roligt och det var en erfarenhet det också.

1990 återvände Peter hem till Sverige igen, men inte till Björklöven. Istället hamnade han i Malmö, där Percy Nilsson gjorde en storsatsning för att bärga ett SM-guld.
   – Det var i samband med att Malmö hade gått upp i Elitserien, så det kändes som en härlig utmaning. Det var en del äldre spelare med där också som man spelat med i landslaget, så det var roligt. Det var bra drag kring hockeyn i Malmö då, berättar Peter som under sina fem säsonger i klubben fick vara med och vinna SM 1992 och 1994.
    – Det var ju bra spelare i laget helt enkelt, och det var lite annorlunda förutsättningar då. Malmö var väl ett av de första lagen som verkligen satsade och försökte värva ihop ett lag, och då gick det ju, för det var inte så dyrt. Nu fungerar det inte på samma sätt, för det är så mycket dyrare att värva.
    – Med tanke på att hockeyn var ganska ny här i Malmö då, så var det bra drag kring föreningen.

1995 lades skridskorna på hyllan för gott – och det med en gedigen meritlista att blicka tillbaka på.
    – Jag sade väl innan den sista säsongen att jag skulle lägga av, och det var väl motivationen som tröt. Man kände att det räckte, och jag ville sluta innan de kastade ut mig, skrattar Peter som idag bor kvar i Malmö.
    – Sedan fyra år tillbaka jobbar jag på ishockeyförbundet som konsulent. Jag åker runt till föreningar i södra Sverige och håller i utbildningskvällar. Jag tycker att det är jättekul, och det är enormt inspirerande. Vi är elva stycken som sysslar med det här, så varje förening få besök två gånger per år. På så sätt kommer hockeyförbundet närmare klubbarna och verksamheten, säger Peter.
   – Jag jobbar också med juniorlandslagen parallellt med det – och det är ju otroligt kul, speciellt nu när vi kan konkurrera med de bästa. Det var ju roligt med JVM i vintras, inte minst för det intresse som blev i Sverige.
    Och JVM vet han också en del om, Peter Sundström.
    Han tillhör ju trots allt den exklusiva skaran i Sverige som kan skryta med att ha vunnit den turneringen. 
    En av alla hans fina meriter.
 

0 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-07-04 09:00:00