I huvudet på en CenterBack!
Mikael Lasu om dåtid och framtid

I huvudet på en CenterBack!

Intervju med Mikael Lasu, Kiruna IF

Hej på Dig Mikael, hur står det till så här mitt emellan säsongerna?
- Hallå där! Det är väl helt ok ändå trots ett brutalt tråkigt slut på den sportsliga säsongen. För om jag byter stol lite snabbt så har vi samtidigt öppnat många dörrar för att göra någonting riktigt bra framöver så framtidstron är stark.

Du jobbar ju på KIF:s kansli, exakt vad gör Du där?
- Jobbar med varumärke och marknad. Hur och var vi syns och hur andra kan ses tillsammans med oss. Långsiktiga samarbeten där ambitionen är att alla parter skall vara vinnare i en stad som blomstrar.

Kommer det mycket folk o snackar hockey till kansliet, utanför föreningsarbetet alltså…
- Under säsong kommer det alltid folk hit men nu är det lite lugnare. Vi anser att det är viktigt för folk att kunna samlas någonstans och prata av sig. Kansliet är trots allt hjärtat i föreningen och den dörren måste alltid stå öppen.

Kan vi förvänta oss några nya grepp, evenemangsmässigt nästa säsong? Kiruna har ju bra publiksiffror redan nu, men de kan ju alltid höjas lite till?
- Vi tittar alltid på att utveckla evenemangen och är inte riktigt tillfredsställda med den produkt vi har idag. I den perfekta världen är det lapp på luckan och alla går hem med en wow-känsla även om vi förlorar. Dit når man inte över en natt och vi har begränsade resurser men vi kan och ska göra det bättre än vad vi gör idag.

Jag vet att Du har många och bestämda uppfattningar om saker ibland, haha, har Du någon uppfattning om varför det blev som det blev förra säsongen? Du, som många andra måste ju ha tänkt en hel del på det….
- Vi har varit en ryggrad i laget som har kamperat ihop under många år. Tänker närmast på Törmä, Nyberg, Ersson, Esseryd, Eriksson m.fl. Med all respekt för alla tränare så har vi väl varit en sämre kopia av ett självspelande piano. Inga världsmästare men på denna nivå hade vi ramarna och verktygen för att vara ett kontinuerligt playofflag. Till denna säsong skedde en generationsväxling plus att strålkastarna plötsligt tändes i och med vår ställning för acceptans och allas rätt att idrotta. Detta tror jag kan ha blivit en ”ryggsäck” i takt med att resultaten uteblev. Samtidigt var det en fantastisk säsong och enormt lärorik på alla plan. Vi måste kunna prestera även när lyset är tänt om vi en dag ska ta steget upp till Allsvenskan.

Varför spelade man bättre på bortaplan än hemma, enligt mig i alla fall?
- Om det var så kan det bero på det jag berörde precis. Vi kanske ville lite för mycket inför våra hemmafans samtidigt som vi kanske spelade lite enklare på bortaplan.

Sugen på revansch? Fast vi ska kanske inte gå kontraktsförhandlingarna i förväg?
- Enormt revanschsugen. Jag har inte drömt om att avsluta på det sätt som förra säsongen utspelade sig om jag säger så. Men det krävs två för att dansa och ett livspussel att lösa för att det ska vara möjligt. Nivån i division ett blir bättre för varje år och man måste vara väl förberedd om man ska spela. Varken jag eller klubben är intresserad av en fortsättning om jag inte är fysiskt redo. Jag älskar sporten, klubben och även livet i buss har sin charm men det krävs uppoffringar av familjen och ens eget samvete för att få ihop det. Men skulle det visa sig att jag inte kan vara med på resan kommer jag sitta med avundsjuka ögon på läktaren och vara mer nervös än vad jag är på isen.

Hur kändes det att spela back förra säsongen och vilken position, förutsatt att det blir ett år till, skulle du i så fall föredra?
- Jag kan nog centerbågarna bättre än mitt eget personnummer men samtidigt var det fantastiskt roligt och utvecklande att spela back. Tror till och med jag hade bäst plus/minus när vi summerade säsongen och det är väl ett kvitto på att man tillförde någonting även där. Men jag fick verkligen bästa förutsättningar då jag kamperade ihop med Joni Liljeblad som är en av ettans absolut bästa backar. Han har fått täcka upp en del för mig och framförallt i inledningen av serien. Men jag kan ärligt säga att det är lika inspirerande att vara back som forward.

För att kolla upp det lite, så frågade SF-redaktionen vad Joni Liljeblad tycker om Mikael som back,
Här är hans betyg:

- Jag spelade nästan hela säsongen med honom. Väldigt lätt och kul spela med han. Hän läser spelet så otroligt bra och han har ganska många matcher under bältet så om man bara gör sig spelbar så får man pucken på bladet. Han klarade sig bra som back!
- Ett misstag under hela säsongen.. Tror han fortfarande har senap och ketchup runt munnen, man kan säga att han var och "köpte korv" när Sundsvall forwarden kom och dribblade bort honom.
- Men ibland kände jag att vi hade behövt han som center också.

Det finns ju många uppfattningar om framtiden för KIF, om man tar de två som förespråkas mest, så är det A) att lugna ner sig, låta en ny generation spelare växa fram, och acceptera att man är ett mitten eller bottenlag några år i ettan, eller B) Signa en stomme av förra säsongens lag och satsa på att bli ett topplag igen direkt. Vilket skulle vara ditt val av dem två?
- Jag tycker, oavsett lag, att vi aldrig ska vara nöjda med att vara ett mitten eller bottenlag i division 1. Den dagen vi gör det är vi nog illa ute. Sedan kommer det alltid att finnas säsonger när det studsar emot men ambitionen och den dagliga verksamheten ska alltid vara på nivå som ett topplag. Sedan måste man förstås ta hänsyn till bl.a. ekonomi som spelar in men vi kommer alltid att satsa och sträva framåt utifrån de förutsättningar vi har. Vi kommer aldrig att kunna köpa oss upp till Allsvenskan så vi är beroende av unga spelare med rätt karaktärer som har en miljö att utvecklas i. Angående lagbygget till nästa säsong tycker jag att Älvero har fått en bra start med att sajna upp några av de spelare som vi investerat i förra säsongen och som har bestämt sig för att bli hockeyspelare och är medvetna om vad det kostar. Vad jag har förstått så är intresset stort för att få representera Kiruna IF denna säsong så jag tror att vi kommer att ha ett lag som är konkurrenskraftigt och har potential till att göra någonting riktigt bra förutsatt att man når en bra utveckling.

Så en riksintressant fråga, haha, hur går det med HBTQ-satsningen, är man klar med den i föreningen? Hur går man vidare nu, om du har någon inblick i det arbetet förstås..
- Vi kommer aldrig att bli färdig med det arbetet. Det är ett levande dokument som vi ska finnas i den dagliga verksamheten för att utveckla klubben och Kiruna stad. Angående själva HBTQ-certifieringen kommer att avslutas i höst när nya truppen är samlad.

Vet du hur många som blev medlemmar i föreningen tack var den?
- Jag har faktiskt inte riktigt koll på det men jag vet att det var många. Stort tack till alla er!

Och följdfrågan förstås, var det NÅGON som gick ur?
- Det starkaste minnet jag har var en person som ringde och sa upp sitt medlemskap direkt releasen gick ut för att sedan, efter att ha processat ställningstagandet, ringt tillbaka ett par dagar senare och ställde sig bakom det och tecknade nytt medlemskap. Det är ett av många kvitton på att vi gjort någonting bra.

Och en sista, hur är stämningen i truppen för tillfället, signade eller inte, är det ett revanschlystet gäng som kommer till gym och löpträningar?
- Den känslan finns absolut där. Det är bra drag i gruppen och alla blickar framåt.

Christer S2015-03-26 07:10:14
Author

Fler artiklar om Kiruna IF