Kapten, Min kapten
Det var retrotema i Kinnarps. Eftersom hockey är en sport som uppfanns i Los Angeles under skiftet 1980-90 tal serverade man pan-pizzabuffé. Karaokeligan SHL kan sin historia. På isen fanns två av de största spelarhjärtan som representerat HV - i fel lag. På läktaren satt tränaren som startade den storhetstid som nu är förbi.
Även om inramningen var värdig ett Turtleskonvent så var känslorna hos många supportrar allvarliga.
Innan Oscar kom till oss blev han knockad av Lance Ward. Han tjockmobbade våra backar i ett slutspel och plågade oss med fantastiskt boxplayspel. Stillman värvade och det blev starten på en oväntad kärlekshistoria.
Sedan: Oscar Sundh skulle vi lutat vår framtid mot. Han var Arvtagaren som skulle bära laget med sitt hjärta när Davidssons handledselegans nått vägs ände.
Oscar bad om att få stanna - med sänkt lön. Ikväll såg vi vår förvisade kapten i Luleåtröja.
Det är bara att konstatera att lika ologisk som Stillmans värvning först tycktes. Lika logisk är Sundh i Luleå. Han snabba skridskoåkning, energi och noggrannhet med att hålla pucken i rörelse är som gjord för laget. Två mål blev det.
Oscar är hemma i Luleå. Samtidigt sitter vi HVsupportrar med en känsla av hemlöshet. Själslig tomhet som inte går att fylla med panpizza.
Matchen då?
Luleå lekte och imponerade i två perioder. HV fick möjlighet att revanschera sig något i tredje perioden. Offensivt såg man klart bättre ut än i tidigare matcher. Men jag vet inte vad jag hade tyckt om det här var den första matchen jag såg för säsongen. Dahlén visade mer tålamod än tidigare med laget och de ändringar han gjorde i tredjeperioden bar frukt. När man ser HV spela är det dock uppenbart att tränare såväl som spelare är skärrade. Ikväll var ett litet fall framåt. Lyckas nuvarande besättning vända detta är det oerhört starkt men resan blir inte lätt. Vi var många HV-fans som sa att resultatet inte var så viktigt i serien i år. Att det viktiga var att en spelidé växte fram och att det räckte med en bekväm 5-7 plats.
- Det kan vara läge att börja vänja sig vid tanken på bottenstrid och kvalseriespöke, bara utifall att. Klart är i alla fall att de ängsliga spelarna vi ser på isen behöver stöd. Mycket stöd.
Pettan sågar
Efter matchen valde Kapten Petrasek att såga supportrarna som lämnade arenan i förtid. Inte ett ord sa han om de som stannade kvar och stöttade laget.
Klacken hördes bra trots att de fick kämpa mot retrojumbotronen och de hopplösa utsikterna.
I de spännande slutsekunderna klimaxade retrojumbotronen med sitt bästa discodunder och hindrade tyvärr publiken från att samla sig i en sista gemensam kraftansträning för att stötta laget. En traditionsenlig avslutning på en SHLmatch.
