Krönika: Avancemang – men det finns orosmoln
Tre Kronor besegrade Tyskland med 5-2 och avancerade till semifinal i VM. Men är allt frid och fröjd? Inte direkt. Det finns en hel del orosmoln inför den kommande matchen mot ett Tjeckien som har visat storform.
Det var inte alltid skönspel när Tre Kronor besegrade Tyskland i dagens VM-kvartsfinal, men ett avancemang blev det i alla fall. Efter 5-2 mot tyskarna väntar nu semifinal under fredagen – en semifinal mot Tjeckien, den nation som har imponerat klart mest under turneringen.
Även om Tre Kronor under långa stunder hade god kontroll på matchen mot tyskarna så är det inte frid och fröjd. Inför semifinalen mot tjeckerna finns det nämligen en hel del orosmoln.
---
Vi börjar med det mest uppenbara, och det mest skrämmande – försvarsbesättningen. Med Niklas Grossman skadad har Tre Kronor ingen defensivspecialist att tillgå, och de återstående sju tillgängliga försvararna ingav – som en enhet – inget större förtroende mot tyskarna.
Oliver Ekman-Larsson såg ut att ha vissa problem med sin skada, bjässarna Staffan Kronwall och Daniel Fernholm lyckades inte hävda sig i det fysiska spelet och Tim Erixon kom på efterkälken gång efter gång. David Rundblad skötte sig mycket bra i offensiven, men har uppenbara brister i egen zon.
Backparet Gunnarsson-Petrasek var sett över hela matchen Sveriges klart bästa backpar, men även den duon blev under stunder uppätna av hungriga tyska forwards.
Tanken på att få se Tomas Plekanec, Milan Michalek, Michael Frolik, Martin Havlat, Patrik Elias och inte minst Jaromir Jagr storma fram mot Tre Kronors backbesättning är skrämmande. Det krävs en rejäl uppryckning från Tre Kronors sju försvarare – framför allt i kampen framför egen målbur – om det faktiskt ska finnas något hopp mot tjeckerna.
---
Viktor Fasth behöver vi inte gå in på närmare. AIK-målvakten är inne i en sällan skådad formtopp och bjuder på några riktigt svettiga räddningar under inledningen, som faktiskt förhindrar en tysk ledning.
Men mot tjeckerna behöver Fasth betydligt mycket mer hjälp från sina utespelare.
---
För Tre Kronors del skötte sig rollspelarna i forwardsbesättningen genomgående bra mot Tyskland. Marcus Krüger, Jimmie Ericsson, Jakob Silfverberg, Mattias Sjögren och Rickard Wallin gjorde sitt jobb. De gjorde inte bort sig, men glänste inte heller. Mot tjeckerna behöver de dock kliva fram ytterligare, och bli ännu jobbigare att spela mot.
Orosmolnen bland forwards finns snarare bland de förväntade stjärnorna. Patrik Berglund, Martin Thörnberg och Loui Eriksson skötte sig alla mot tyskarna och har så gjort under hela turneringen. Framför allt var det av yttersta vikt att Eriksson återigen fick näta. Hans målskytte kan ta Tre Kronor långt.
Men bortsett från den trion behöver spelare som Robert Nilsson, Magnus Pääjärvi, Niklas Persson, Mattias Tedenby och Mikael Backlund höja sitt spel betydligt. Nilsson varvar fullkomligt briljanta tekniska nummer med en lojhet och slarvighet som inte får existera i ett lag som förväntas utmana om den finaste valören av medaljerna.
Pääjärvi och Tedenby måste spela ett avsevärt mycket rakare spel. Deras trixande med pucken är kanske trevligt att skåda, men är det vägvinnande? Väldigt sällan. Duon måste helt enkelt utnyttja sin magiska klubbteknik till att göra en gubbe och sedan driva mot mål, alternativ spela pucken. Att snurra runt tre motståndare i sarghörnet fyller i de allra flesta fall ingen större funktion.
Persson krigar fördelaktigt och viker inte ner sig när det börjar hetta till, men han behöver nu kliva fram som den målskytt och playmaker han var för några få år sen. Slutligen var Backlund bedrövlig. Efter misstaget som ledde till tyskarnas 1-1-mål märktes han knappt på isen och med närmare hundra NHL-matcher under bältet måste Backlund nu kliva fram som han gjorde mot Schweiz.
---
När vi ändå är inne på forwards tar vi oss en titt på lagkaptenen Rickard Wallin. Veterancentern har genomgående skött sitt arbete bra och snittar strax under tolv minuters istid per match. Sett över hela turneringen finns det inte mycket att klaga på gällande Wallin och hans spel.
Men litar verkligen Mårts fullt ut på honom?
Wallin snittade nästan 20 minuters istid under slutspelet, där han förde sitt Färjestad till SM-guld, och sitter på massvis med rutin. Att utse Wallin till lagkapten var helt rätt beslut, men av någon anledning väljer Mårts att matcha sin lagkapten försiktigt.
En lagkapten ska vara någon som går i bräschen för laget. Han ska med sitt agerande hela tiden vara ett föredöme för lagkamraterna. Rickard Wallin är en perfekt lagkapten – i Färjestad. Men i Tre Kronor får han ett alldeles för dåligt förtroende för att kunna vara den perfekta lagkaptenen.
I omklädningsrummet spelar det ingen större roll hur mycket han spelar, men i sitt agerande på isen och för förmågan att komma igång fullt ut behöver Wallin ett större förtroende för att fylla sin funktion som lagkapten fullt ut.
Varför ger man en spelare C:et på bröstet om man inte har för avsikt att faktiskt låta honom vara en ledande spelare? Och vad är det som gör att Mårts visar så svagt förtroende för sin lagkapten?
Det kan framstå som en petitess att gnälla över en lagkaptens låga istid och ett till synes lågt förtroende från sin coach, men när spelet tryter, när tjeckerna trycker på som mest och när domsluten går emot Tre Kronor – hur lätt är det för Wallin att faktiskt kliva fram och leda sitt landslag när han inte är en ledande spelare?
---
Mot tjeckerna krävs det att samtliga spelare presterar på toppen av sin förmåga. Men räcker ens det? Tjeckien har en hel drös med världsstjärnor i sitt lag. Tre Kronor stoltserar med Loui Eriksson. För att besegra Tjeckien krävs det en konstant forechecking och försvarare som både vågar stå upp på sin blålinje och som faktiskt kan hålla rent hus framför sin målvakt.
Jag är helt övertygad om att Tre Kronors forwards kan bidra med en tung och riktigt jobbig fore- och backchecking.
Men jag är inte helt övertygad om att försvarsbesättningen faktiskt kan stå emot den tjeckiska anstormningen. Försvarsbesättningen blir nyckeln – eller akilleshälen, om ni så vill – för den svenska, eventuella, framgången mot Tjeckien.
