Krönika: Bragd eller lättnad?
Småkronorna besegrade efter dramatik Finland i JVM:s semifinal och självklart är det fantastiskt skoj. På sina håll har dock bedriften målats upp som en sanslös bragd – men är det verkligen en bragd när man tokdominerar matchbilden och inte kan avgöra förrän efter straffar? Nej, det är lättnad.
Nattens JVM-semifinaler bjöd på dramatik, känslor, svordomar, förundran, besvikelse, jubel och total chock. Underhållningen var på en sällan skådad nivå och fick sin kulmen i den stora prestigematchen mellan Kanada och Ryssland.
Där var det – med blotta förskräckelsen förvisso – ryssarna som tog sig vidare till JVM-finalen. I finalen, som spelas under torsdagsnatten, ställs de mot Sverige – ett Sverige som besegrade Finland efter straffläggning.
För Småkronornas del är det den första finalen sedan 2009. Inför turneringen drog igång sågs en eventuell finalplats som en väldigt stark bedrift, och är det givetvis fortfarande. På sina håll har däremot segern över Finland målats upp som en sanslös bragd – men det är bara så fel det kan bli.
Sverige tokdominerade som bekant matchbilden mot ett väldigt, väldigt svagt finländskt lag. Trots den stora dominansen stod man dock också själva för en bristande insats under långa stunder av matchen.
I defensiven agerade svenskarna titt som tätt väldigt tafatt och tillät finländarna att ta sig in i slotet förvånansvärt enkelt. Det var också på det sättet som 0-1-målet kom till. Framspelningen från Miro Aaltonen var visserligen en delikatess, men Jonas Brodin – i normala fall väldigt pålitlig under den här turneringen – hade inte den blekaste aning om vad Alexander Ruuttu hittade på.
Nu kom inte finländarna i allt för många anfall under matchen, men svenskarnas agerade i egen zon gjorde att det allt som oftast osade hett. Det är ett stort orosmoln inför finalen, då Ryssland precis som vanligt är väldigt finurliga i offensiv zon.
Småkronornas offensiv var under merparten av matchen inte mycket bättre, trots att man dominerade matchbilden så pass mycket som man gjorde. 54 skott på mål är missvisande då skotten oftast kom från dålig vinkel och med fri sikt för Sami Aittokallio i Finlands mål.
Det var inte förrän i den tredje perioden som man faktiskt började söka sig in framför målburen och spela det smutsiga spelet. Dock krävdes det ett misstag från den annars så starke Aittokallio för att Sverige skulle få till en kvittering och avgörandet kom inte förrän efter straffar.
Passiviteten och oviljan att gå rakt på mål är också det ett orosmoln inför finalen. Den ryske målvakten Andrei Vasilevski var en vägg mot självaste Kanada så länge han inte sattes under rejäl press – och när han väl gjorde det ramlade det ena målet efter det andra in. Småkronornas måste således hela tiden söka upp ytan framför den ryska målburen om man ska kunna få hål på den ryska defensiven.
Att besegra Finland är i sig en väldigt stark bedrift. Men att göra det först efter straffar sett till hur matchbilden faktiskt såg ut är inget styrkebesked. Dominerar man en match på det sättet som Småkronorna gjorde ska avgörandet komma så mycket tidigare. Att prata om en bragd efter semifinalsegern är bara så fel.
Det var snarare en lättnadskänsla som infann sig efter segern.
Skulle Småkronorna däremot besegra Ryssland och ta sitt första JVM-guld sedan 1981 kan vi börja prata om bragd. Då är det fullt berättigat.
