Krönika: Ett JVM i skuggan av något större
Skandalen kring Hockey Canada tar överväldigande fokus inför JVM i Edmonton.
Vi närmar oss återigen ett JVM i kanadensiska Edmonton, men inte heller den här gången får arrangörerna i Edmonton normala förutsättningar.
JVM 2021 genomfördes under hyfsat kontrollerade former i en bubbla på grund av pandemin. Publiken tvingades däremot stängas ute och vi minns alla hur avslaget det blev. JVM 2022 blev sedan ett arrangörsmässigt fiasko. Covid-19 började sprida sig och några dagar in i mästerskapet var man tvungna att ställa in JVM.
Men eftersom JVM i allmänhet – och ett mästerskap i just Kanada i synnerhet – är en kassako för IIHF behöver mästerskapet fullföljas. Det var en av de tyngre anledningarna till att JVM spelades under pandemin och det är alltså en viktig faktor i att man nu ska spela om JVM 2022.
JVM i augusti alltså. Någon vidare hype kring mästerskapet går knappt att känna av. I Europa börjar klubblagen gå på is och bland supportrarna tar nog det fokus? I Nordamerika är hockeyn fortfarande i sommardvalan. Och flera av de normalt sett mest framträdande spelarna kommer inte att medverka eftersom mästerskapet ligger så tätt inpå kommande säsong. Sportsligt är Rysslands frånvaro ett stort tapp. Moraliskt är frånvaron givetvis självklar.
Men det vilar en ännu tyngre skugga över JVM än lite sportsliga bortfall.
Diskussionerna kring Kanada handlar inte om Connor Bedards möjligheter att glänsa eller frånvaron av Shane Wright, Owen Power och Jake Neighbours. Istället är det skandalen kring Hockey Canada som tar överväldigande fokus.
Det kanadensiska hockeyförbundet är mer eller mindre i upplösningstillstånd efter anklagelserna om att spelare ur JVM-laget 2018 ska ha utsatt en kvinna för en gruppvåldtäkt när guldet firades under efterföljande sommar. Några spelare har tagit avstånd och sagt att man inte var involverade. Andra tiger och har involverat rådgivare och advokater.
TW / SA
— Scott Wheeler (@scottcwheeler) July 17, 2022
As the lawyer for the eight players plays the ‘it was consensual’ card, a reminder of the gross details and accusations of the investigation(s)/lawsuit. pic.twitter.com/jTTAbxxUzW
Samtidigt har det kommit fram uppgifter om en liknande händelse i samband med JVM 2003. När det här nu har uppmärksammats och utreds har vi vidare fått en tydlig insyn i en skrämmande kultur inom den kanadensiska hockeyn.
Det har exempelvis visat sig att Hockey Canada genom åren har betalat ut stora summor till offer av sexuella övergrepp. En person har varit involverad i fyra sådana händelser. En gång är illa nog. Två gånger är smått otroligt. Men fyra? Det går knappt att hitta ord. Utöver kopplingar till specifika landslag och förbundsfolk har det även fokuserats en hel del på juniorligorna och värdfamiljerna som spelare placeras ut i. Värdfamiljer med tonårsdöttrar undanbeds exempelvis. Vad är det som ligger till grund för ett sådant ställningstagande?
Tunga röster kräver att förbundets president och styrelse avgår. Det kanadensiska hockeyförbundet är alltså skakat till grunderna och det har förts diskussioner kring huruvida Kanada över huvud taget ens skulle medverka i JVM. Signaler behöver skickas och få signaler skulle ha varit större än att se ett kanadensiskt landslag dra sig ur en turnering på hemmaplan. Beskedet att trots allt spela togs bland annat med argumentet att man inte bör straffa de nuvarande spelarna. Men man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att misstänka att även andra faktorer påverkar. Ett antal sponsorer har redan dragit sig tillbaka från Hockey Canada och det vore givetvis ytterligare en ekonomisk smäll att nu avstå JVM på hemmaplan.
Vidare behöver ruttna äpplen rensas ut – och på något enstaka håll har det redan börjat. Har man verkligen förtroende för att de nuvarande höjdarna – som har medverkat till den ruttna kulturen – faktiskt är de som kan förändra den?
Mediabevakningen i Kanada kretsar i stor del kring den pågående skandalen och det är givetvis oundvikligt att den lägger sig som en skugga över mästerskapet. Lika självklart är det att den här processen måste få ha sin gång, även om det går ut över de sportsliga inslagen. Det som händer kring det kanadensiska hockeyförbundet må inte påverka den svenska motsvarigheten, men vi ska inte glömma att även det svenska hockeyförbundet och den svenska hockeykulturen har haft sina incidenter – några uppmärksammade sådana i relativ närtid. Nog är det inte bara den kanadensiska hockeykulturen som är toxisk? Och man ska inte låtsas som att en utrensning och ställningstagande kring den mäktigaste organisationen – för det är trots allt vad Hockey Canada är – inte kan ge ringar på det vatten som är resten av hockeyvärlden.
Granskande journalister som TSN:s Rick Westhead och The Athletics Katie Strang uppmärksammar det ena efter det andra numera – och nog är känslan att vi bara väntar på att nästa bomb kopplat till den här skandalen ska brisera?
