KRÖNIKA: “med en dåres envishet”
För mig är känslor den kanske viktigaste komponenten i idrottens värld. Under en kväll med ishockey kan jag uppleva fler känslor än vardagen kan erbjuda på en hel månad.
Livet som SSK-supporter har inte varit en dans på rosor de senaste femton åren. För det mesta har det varit att titta på när de andra dansar vidare och aldrig bli uppbjuden till nästa låt.
Är ni också en av dem som tänker ”Nästa år, då jävlar”, efter att blivit utslagna ännu en gång?
År av bitterhet, besvikelser och nederlag har medfört att jag inte längre tror mig få uppleva att Sveriges bästa lag en dag åter spelar i den högsta ligan. Det är en tanke jag har förlikat mig med för att minska den besvikelse som kommer efter en misslyckad säsong. Oavsett var man handlar i tabellen så är enda som räknas och det är laget som går upp. Det andra är bara bortförklaringar som inte leder någonstans. Vem vill känna doften av god mat en hel vinter för att sedan inte få äta? Lukten har sin charm, men maten är ändå som bäst när den väl får ätas.
Är du en av dem som blir glad när du på en random plats möter någon med det vackraste emblemet i världen. Man hälsar på dem för man vet att även den här personen har varit med om allt vad besvikelser heter men ändå går rakryggad och stolt med klubbens emblem. Möten med andra människor som känner lika mycket passion för samma lag eller ett annat lag blir lätt en gemensam nämnare som för oss samman.
Ett misslyckande tycks vara lika självklart som att solen går upp eller att räkningarna ska betalas varje månad. Det hindrar inte mig att följa mitt lag. Man hittar en slags charm mitt i alla motgångar, troligtvis har jag utvecklat en självbevarelsedrift. Gårdagens sorger kanske blir morgondagens lycka!
Oftast fastnar man i gamla minnen som man samlat på sig genom alla åren. Får ofta höra uttrycket att man ska leva i nuet och inte för mycket i det förgångna. Själv anser jag att vi lever för att skapa minnen. Ju mera vi samlar på oss, desto rikare liv har vi levt. Har upplevt det mesta med SSK genom åren, allt från SM-guld till nedflyttning. SSK har en lång historia och jag anser att det är viktigt för alla att känna till den. Det var en av anledningarna varför jag skapade en SSK för nostalgiker grupp på Facebook. Intresset är stort och kunskapen bland läsarna är större än jag anade. Vi är just nu 1533 medlemmar och växer sakta men säkert. Det känns som hjältarna från förr kommer oss närmare ju mera vi vet om dem. Visste knappt vad killarna som vann SM-guld för SSK 1956 hette. Nu kan man nästan hela det laget. Det finns mycket att lära sig av vår historia. Utan den skulle vi inte lära oss något av våra misstag och böckerna skulle förbli tomma sidor utan ord. Kunskaper i historia ger oss redskap att förstå och förändra vår egen tid. Det är trots allt historier kring SSK som svetsat oss samman till en gemensam identitet.
Ny säsong väntar runt hörnet. Spännande tänker du. Jag tänker ångest.
Med en dåres envishet fortsätter jag att drömma om ett avancemang för mitt SSK. Det beror till stor del på att jag har tillbringat alldeles för mycket tid och känslor sedan barnsben i templet.
Livet som SSK supporter är inte så enkelt, men en sak vet vi i alla fall.
SSK kommer alltid att finnas i mitt hjärta oavsett hur det går.
Det kanske är nu när förväntningarna inte är lika stora som det sker. Det är ingen som vet.
Förhoppningsvis är det en nybliven hundra åring som står där som en vinnare i slutet av april.
