Långläsning med Stefan Nyman
"För mig som har vuxit upp med klubben och har stått på ståplats sen jag var barn så vet jag ju vilket grymt hockeyintresse de finns i staden och vet hur mycket det SSK betyder för människor. "
Hej Stefan. Va roligt att få en pratstund med dig.
Det var ett tag sedan vi sågs. Hur är läget?
- Jo tack det är bara bra med mig.
Vi har just avslutat en uppvärning inför kvällens match hemma mot HV.
Det rullar på med träningar, möten och matcher. Det är ju bara tio dagar kvar till SHL premiären hemma mot LHC.
Bor du i Örebro eller i närheten ?
Vi bor en liten bit utanför Malmköping där vi har en hästgård. Har även en lägenhet i Örebro.
Jag tänkte vi skulle gå igenom hela din karriär. Från pojklaget fram till idag.
När började du spela hockey?
- Jag började egentligen så fort jag kunde. Jag ville verkligen spela hockey och var sex år när jag började med Spaif:s 71:or som var ett år äldre . Jag hängde på låset så fort jag fick börja.
Gick skridskoskolan i Månskensrinken och spelade med Spaifs ett år äldre killar. De var ett väldigt bra Spaif lag som spelade i St:Eriks Elit och var före SSK under den perioden.
Jag har räknat att det var hela 19 Spaif spelare som senare skulle spela i SSK;s juniorlag. ( SPAIF =Södertälje Pojkarnas Almänna Idrotts förening)
Du gick över till SSK som 10 åring.
-Ja de stämmer. Där fick jag spela med min riktiga årskull som är 72:orna.
Vilka spelade i SSK då?
- Det var Magnus "Linkan" Lindkvist, Steffe Bemström, Tommy Leinonen, Dennis Blom, Bröderna Källström och Jocke Sköld för att nämna några.
Ni kan inte ha förlorat så många matcher med det laget?
- Under hela pojktiden kan jag nog säga att vi var det bästa laget i Sverige. Var nog bara Huddinge som gav oss en match om det, med Nylander och grabbarna.
Vem hade ni som tränare ?
- Vi hade Christer Johansson och Bosse Lundgvist som tränare.
Källströms och Bemströms pappor var materialförvaltare och ledare minns jag. Det var en härlig tid.
Hockeyn var ju stor i staden på den tiden, det var allt vi gjorde, spela fotboll på somrarna och hockey på vintern.
När valde du att enbart satsa på hockey?
- Det var när jag blev uttagen i TV-pucken som det nästan gick per automatik att jag valde hockeyn.
Hockeyn var ju väldigt stor under den vevan och SSK hade precis vunnit guld 1985 och varit i final 1986.
Minns du när du som 17 åring fick komma upp i a-laget säsongen 1989/90?
- Ja det gör jag, absolut. Det är egentligen en otrolig historia i sig att jag fick chansen.
Spelade som 16-åring i SSK:s B-juniorer i J18, men spelade inte så mycket för J20 under den tiden.
Hade varit med i landslaget en tid och pratade då med Christer Höglund som var ungdomsansvarig i klubben på den tiden.
Vi prata om att hoppa över J20 och istället spela för IK Täljes a-lag.
Det blev inget IK Tälje för mig utan det blev istället SSK:s a lag redan som 17-åring.
Det hände i samband med Kringel Cup, då SSK hade många skador på backarna.
Dessutom var Anders Eldebrink och Mats Kihlström uttagna till landslaget och Stefan Jonsson var den enda ordinarie backen som var kvar.
Vi lånade in en back från IK Tälje och så jag från B-juniorerna.
Minns att jag fick spela i backpar med Thom Eklund som egentligen är forward.
Vi hade inte så jätte stora förhoppningar att det skulle gå bra eftersom vi saknade backar och var tunna.
Normalt så spelar man ju med minst sex backar , men vi körde med fyra backar hela turneringen och ändå lyckades att vinna den. Efter det så var jag kvar i a-laget.
Har en rolig annekdot.
Året innan min A-lags debut så spelade SSK avgörande semifinal borta mot Leksand, som vi dock förlorade.
Då satt jag i supporterbussen med alla fansen. Nästa tävlingsmatch som spelades efter den matchen så var jag med på Line upen ihop med Anders Eldebrink. De va mäktigt.
Du spelade 22 matcher under din debut säsong 1989/90 och fick även göra ditt första Elitserie mål. Har du kvar pucken ? Minns du målet?
- Nej , tyvärr har jag inte just den pucken. Målet kom , om jag minns rätt mot Djurgården.
Stefan täcker skott under en match. I målet står Reino Sundberg och på bilden är även Conny Jansson med.
Hur var det att spela med Anders Eldebrink? Hade du nån mera idol?
- Han var min stora idol, den man såg upp till. Guden i Södertälje.
Framförallt var han ju back, som också jag var.
Efter det att vi vann Kringel Cup och att jag fick komma upp i A-laget så tog Elde hand om mig.
Det var både mäktigt och coolt att vara med om en sån sak. Det var overkligt, där och då, men försökte växa in i kostymen vart eftersom.
Måste även nämna Hans Särkijärvi . Han betydde mycket för mig och alltid gjorde sitt bästa i alla matcherna och träningarna. Säcken var en stor idol för mig i min ungdom och det var stort för mig att tillsammans med honom ta upp Djurgården till SHL senare i livet.
Stefan Nyman och Hans Särkijärvi i Djurgården.
Det var en tuff miljö för en ung spelare att vara en del av ett A-lag.
Var det flera som stöttade dig än Elde?
- Måste säga Kalle Nygren. Kalle var i min ringhörna och stöttade alltid mig. Det var en tuff jargong och Kalle var en av dem som balanserade det hela.
Anders Eldebrink, en grym förebild att ha som ung spelare.
Vad har du för minnen från ditt Tre Kronor spelande?
- Har varit med från den första dagen med landslaget med 72:orna.
Vi vann Junior Em i Örsköldsvik med U18.
Några andra minnen från landslaget?
-Det var stort och mäktigt att få vara med och spela JVM i Kanada. Det var före internet tiden.
Det var redan då ett otroligt stor fokus på turneringen. De var många spelare som blev kända i all evighet, men minns att Canada hade då Eric Lindros med sig sitt lag. Dom kallade honom för "the next one"
Lindros var med som underårig och var stor redan då, fast han var tre år yngre än sina lagkompisar. De var en otrolig hype kring honom och laget. Det var media runt Kanada dygnet runt. Alla ville se "the next generation" av Kanada.
Det är få förunnat att uppleva detta på plats.
Vi upplever ju att JVM är stort nu?
-Ja, men i Kanada har JVM alltid varit stort.
Säsongen 1991/92 blev en mardröms säsong för SSK och åker ur Elitserien.
Hur upplevde du den säsongen?
- Jag låg i lumpen då i Södertälje, men de var ju en väldigt jobbig och tråkig säsong, med allt vad det innebär.
Men de är ju faktiskt så att de började gå nedåt redan under slutet av 80-talet. Klubben hade inte så stark ekonomi och succesivt så blev det sämre och sämre.
De satsade oerhört mycket på att gå upp för att sedan gå för guldet. Men efter glansperioden så blev det tuffare och tuffare och till slut så brister det.
Du valde att spela kvar i SSK trots att det blev Div 1 spel. Vad det ett tufft val?
- Det var ju så här. De var flera klubbar som ville ha mig. Jag hade egentligen spelat i Elitserien året efter om SSK hade släppt mig.
SSK släppte inte mig och det var ju så på den tiden att även om man inte hade kontrakt så var man bunden till klubben. SSK valde då att inte släppa mig, men lovade mig att jag skulle få lämna klubben ifall SSK inte gick upp.
SSK lyckas inte gå upp till Elitserien och du lämnar SSK för spel i Frölunda.
Varför blev det Västkusten för din del?
- Jag hade några anbud från olika klubbar men Frölunda visade mest intresse.
De hade Leif Boork som tränare och han ville verkligen att jag skulle komma dit och spela för honom och Frölunda.
Det har med saken att göra att jag inte kunde gå dit jag ville, det var innan Bosman domen hade trädit i kraft. Bosman kom ju lite senare. Det gjorde att man hade en tranfer summa på sig, och jag hade ju spelat i junior VM som ett år yngre som gjorde min transfersumma blev väldigt hög. SSK satt ju då i en stark ställning i samband med det. När jag gick till Frölunda så skrev jag ett 1-års kontrakt, där betalningen till SSK skulle vara för två säsonger.
Spelade en säsong med Frölunda. Hade otur med en massa skador och spelade inte speciellt många matcher den säsongen. Det var ändå en bra tid i Göteborg och vår dotter Fanny föddes där. Så det är bra minnen därifrån.
Efter den skadefyllda säsongen i Frölunda och Elitserien så lämnar du landet och flyttar till Italien och spel i Fassa.
Hur kommer det sig att du valde just Italien ?
Efter en säsong så försvinner Boorken och vi satt i en situation där jag valde att betala den andra halvan av övergångs summan.
I och med att jag var hela tiden låst under den här perioden var det knepigt. Varje gång det kom upp en klubb så kunde inte jag göra vad jag ville utan jag bunden till den klubben , som i detta fall var SSK eftersom det inte fanns nån Bosman dom.
Jag valde då att lösa ut mig själv från det andra året med Frölunda kontraktet eller rättare sagt, jag betalade de pengarna SSK skulle få från Frölunda . Efter detta så fick jag mitt eget transferkort. Då kunde jag åka vart jag ville. Jag kände till bara en spelare innan mig som hade eget transferkort och det var Kenta Nilsson.
Du hade Thom Eklund som tränare i Fassa . Hur var den ligan då?
- Det var en ganska bra liga på den tiden. President Berlusconi hade ett lag i Milano och satsade väldigt hårt. Det var många utländska spelare och just den säsongen var det även lockout säsong och många bra transantlanter.
Du kände inte att du bytte ner dig från Elitserien till Italien?
- Jag ville ha en ny utmaning och har alltid varit intresserad att se nya platser, träffa nya människor.
Jag såg fram emot ett nytt äventyr och har fått många fina minnen därifrån.
Utlandsäventyren för dig och familjen fortsätter även efter Italien.
Denna gången går resan till dejliga Danmark och Fredrikshavn.
Varför blev det just Danmark för dig och inte SSK?
- När jag hade spelat ett år i Italien så kom ju Bosman domen. Då blev ju plötsligt alla fria
och jag hade ingen aning om att det pågick en Bosman dom som gjorde att alla spelare skulle bli fria. Det var en tränare i Fredrikshavn som hade varit tränare i Frölunda och scoutat mig tidigare.
Det fanns inte så många agenter på den tiden. De lovade mig mycket speltid i alla former, hur mycket jag orkade egentligen.
Tyckte det var viktigt att få spela mycket.
Du gjorde det väldigt bra också. Hela 31 poäng på 28 matcher. Kommentar kring det?
-Jag är ju van ända sedan min ungdom att få spela mycket. Jag spelade i alla spelformer så mycket jag orkade och ville.
För mig är familjen oerhört viktig. Som jag berättade tidigare fick vi vår dotter Fanny i Göteborg, som familjefar så vill jag ju försörja sin familj och kände att vi ville uppleva annat än Sverige. Vi har haft många förfrågningar och även konkreta förslag från klubbar i Sverige , men ändå valt att vara kvar utomlands.
Efter en säsong i Fredrikshavn så är det dags för ännu en ny klubb och ett nytt land.
Denna gången packas hockeytrunken och färden går till min födelseort Kuopio och Kalpa.
Vad tycker du om staden?
- Jag tyckte jätte mycket om staden Kuopio.
Den var en realtivt stor stad, ungefär som Södertälje, runt 100.000 invånare. Den ända som var svårt med Finland var språket. Jag hade många vänner i Södertälje som var finnar. Det var en intressant erfarenhet. Det var en general manager som ringde upp mig. En finsk hockeyprofil som heter Juha Junno som varit i GM Kärpät i många år, men var i Kalpa på den tiden. Han hade sett mig i juniorlandslaget och på den vägen var det.
Hur var nivån på den Finska ligan ? Hur gick det för Er den säsongen?
- Den var relativt lik den svenska ligan. Många lag som var jämna.
Vi kvalade den säsongen och klarade det. De var lite under en uppbyggnadsfas och då var det viktigt att spela kvar dem i högsta ligan.
Efter en säsong i Finland så väntar ännu ett äventyr för Familjen Nyman.
Denna gång kommer anbudet från Tyskland och klubben Iserlohner. Varför blev det just Tyskland?
- De var så att de var ett år där dom gjorde om ligan.
Jag blev kontaktad av en tränare som heter Greg Poss. Han hade bra koll på svenska ligan och svenska spelare. Jag var den första utlänningen de rekryterade. Jag hade med mig en annan SSK:are i Thomas Carlsson. Vi hade tidigare spelat backpar i junior VM och även i SSK. Vi hade två fantastiska säsonger i Tyskland.
Det var en nystart på många sätt och vis för tysk ishockey, när de gjorde om seriesystemet.
Många av de stora lagen var ju även de med och positionerade sig inför den nya ligan.
Vi fick möta många bra lag bland annat Dusseldorf, Ingolstadt som också slogs om en plats i nya ligan.
Hur var arenan och stämningen på matcherna?
-Det är ett av de bästa ställena att spela hockey på, extrem atmosfär, en hockeyfeber i hela staden inför kvalet.
Jag har alltid velat spela i Tyskland och när Greg som är Amerikan ringde mig och övertalade mig så kände jag att de här är en rolig erfarenhet, och de blev det också.
Vi hade fantastiska två år, både Thomas och jag hade en grymt bra tid.
Du producerade en hel drös med poäng. Såg även att de blev en hel del utvisningsminuter för dig. Var det fult spel ?
- Det är en tuff liga att spela i på många olika sätt. De var mycket nordamerikaner som det är i Tyskland och de va ju en och annan fight.
Man måste ju stå upp för sig själv och laget.
Blev det några matchstraff?
- Ja , det blev några. Hehe. De var en hård liga och då måste man spela lite tuffare.
Efter två fina år i Tyskland går flyttlasset över tillbaka till Danmark. Den här gången till Vojens.
Varför blev det Danmark ännu en gång?
- Vi var ett gäng svenskar som gick dit under samma period. Bland annat Thomas Carlsson åter igen. Det var ju lite hockey Boom i Danmark och Vojens ligger i södra Jylland i gränsen mot Tyskland och har en fin hockey kultur: Laget heter idag Sönderjyske och har varit med i bland annat Champions Hockey League. Jag var kapten i Vojens och spelade där i fyra säsonger.
Vojens hade grym publik och bra atmosfär på matcherna.
Det var aldig aktuellt att med en återkomst till SSK?
Under Vojens tiden går SSK upp i Elitserien igen (2001)och jag var på väg tillbaka till SSK.
Mats Hallin och jag pratade om att komma tillbaka men jag kände att mitt knä inte riktigt va som den skulle och tackade nej till erbjudandet.
Du gjorde smått otroliga 111 poäng på 127 matcher för dem under dina fyra säsonger i Vojens.
Kommentar på det?
- Fick spela mycket och va uppe i min så kallade prime time.
Fick spela mycket powerplay och hade mest speltid av alla och var dessutom kapten. Fick en bra roll helt enkelt. Även Magnus Lindqvist var där som ni alla känner till, som håller på SSK. Vi var ett gäng svenskar där och jag spelade där tills jag slutade.
Fick en smäll på knät redan under min tid i Finland. Sedan opererade jag mitt knä tre gånger på ett halvår. Fick ordning på knät men det blev inte alldrig helt hundra.
När jag fick smällen som 31 åring, så gick korsbandet av och de visade sig att jag hade även broskskador, så valde jag att sluta. Ville helt enkelt ha ett drägligt liv efter hockeyn.
Under den här skadeperioden hade jag utbildat mig som tränare. Hade gått alla tre stegen innan jag slutade spela själv. Så det var naturligt för mig att bli tränare.
Tränade Sönderjyske i två säsonger. Jag var alltså tränare för de spelare jag spelade med förut. Blev huvudtränare direkt och fick ett stort ansvar. De va tufft att komma in från att ha varit spelare till att vara tränare. Man måste vara ödmjuk om att de krävs en hel del för att bli tränare på hög nivå.
Säsongen 2005 flyttar hem till staden där allt började.
Hur var det att flytta hem igen efter så många år utomlands?
- Det började egentligen redan innan då SSK ville ha tillbaka mig men jag kände att jag inte då var helt 100 i knät och va ärlig och berätta det. Ska jag spela för SSK vill jag ge max och de kunde jag inte då. SSK och framförallt Mats Hallin sa till mig att jag var välkommen tillbaka ovansett om jag spelade eller inte. De ville ha in mig i organisationen som ledare. Jag har Mats Hallin att tacka för mycket. Mats Hallin är en otrolig person och brann verkligen för sitt SSK.
Du får rollen som sportchef efter att SSK åkt ur Elitserien. Hur var det att få en så stor roll?
- Då var jag 34 år gammal sportchef.
Jag fick åter vara i min hemstad, i klubben som är mitt hjärta. För mig fanns inget större. Det spelar ingen roll vilken klubb jag ha fått i hela världen så hade det inte varit större än SSK. De hade inte spelat nån roll om det hade varit New York Rangers så hade jag sett SSK som min livsuppgift - att få tillbaka SSK till Elitserien.
Va det svårt att få ihop ett lag efter nerflyttningen?
- Ekonomin va väl inte så jättebra och jag skulle rekrytera i stort sett ett helt nytt lag.
Vi hade 18 nya spelare som skulle in. Vi tog upp fem juniorer med bland annat Enroth, Freddan Andersson, Lagerström, Sonntag och Johan Andersson. Vi hade en tuff uppgift på väldigt kort tid och SSK skulle tillbaka till Elitserien. Vi brann verkligen för den här uppgiften och de va jag och Leffe Strömberg som jobbade tillsammans. Vi förlorade fem matcher på hela säsongen under ordinarie tid. Vi vann serien på 109 poäng och hade ett poängsnitt på 2,42 per match. De va en av de bästa säsongerna som gjorts i hockeyallsvenska historien. Vi rekryterade ett lag, vi formade ett lag, som gick varje dag och jobbade tillsammans. Riktigt, riktigt rolig tid i mitt liv, där jag fick en stor uppgift , ett ärofyillt uppdrag som slutade med att vi gick upp till Elitserien. Det va många roliga stunder under den säsongen. Jag kommer aldrig att glömma den säsongen.
Vad var det som blev den avgörande faktorn att ni gick upp?
- Vi fick ihop gruppen otroligt bra. Vi hade ett bra spel. Det var många spelare med Södertälje hjärta såsom Robban Carlsson, bröderna Bemström och Linkan som betydde otroligt mycket för det här laget.
Tittar du på statistiken så låg vi både etta och tvåa i målvaktsligan. Enroth bäst och Linkan tvåa.
Jag pratade med Videll om gamla goda tider under Skoda Trophy och han tyckte en av att de var de roligaste han varit med om. Jag minns att Videll började som 13:e forward och slutade med att vinna hela poängligan i kvalet. Det var han som var kung och sköt upp oss. De var flera som var duktiga men han och Enroth stod ut i mängden.
Jonas Enroth var stundtals en vägg i SSK kassen.
Säsongen efter uppgången som nykomlingar. Hur var den?
- Återigen hade vi tufft med ekonomin. Vi hade lägsta budgeten i hela serien.
Vi hade en 19 åring i mål som förstemålvakt i Enroth. Vi tog hem Björn Bjurling som backup.
Det är samma där vi hade ett jädra bra driv i laget. Vi var kända att jobba hårdast i hockey Sverige. Tyckte de laget också idenfierade sig med staden. Att jobba hårt.
De var sällsynt på den tiden att klara sig kvar som nykomling utan att behöva kvala.
Alla lag som gick upp fick alltid kvala i stort sett. Men vi klarade oss utan att kvala även om det var en tuff resa. Vi hamnade nia det året. Inte äns Skellefteå hade klarat det året innan de var nykomlingar. Så vi byggde verkligen ett lag som skulle stå distansen ut och orkade vara konsekventa under en hel säsong. Vi släppte som nykomlingar in minst mål i hela elitserien.
Det kommer förmodligen aldrig hända igen. Återigen hade vi ettan och tvåan i målvaktsligan. Enroth var etta och Bjurling var tvåa.
Björn Bjurling
Året efter tyckte jag att vi egentligen hade de bästa laget sett till de tre tidigare åren.
Vi hade spetsat till laget. Dessvärre hamnade vi en i en udda situation. Det fanns ingen uppgörelse mellan internationella förbundet och NHL vilket gjorde att man inte fick gå till NHL så som man kunde gjort tidigare. Det blev lite oroligt i laget med två spelare som hade NHL kontrakt på bordet, men vi valde att inte släppa dem då vi inte fick ersättning från NHL.
Det var en tuff säsong där vi fick först fick sparken till förmån för Jim Brithen. Samma säsong kom jag och Leffe tillbaka och räddade kvar SSK i Elitserien.
Du fick chansen att bli huvudtränare i SSK inför säsongen 2009/10.
Varför tackade du nej till det erbjudandet?
Under de här tre år har vi jobbat stenhårt och gått igenom ett stålbad.
Alla dom som jag arbetade med var i samma båt.Vi gav allt för den här klubben under tre år.
Det var fler saker som hände under den här tiden och de var flera av dem som jag jobbade med som inte skulle få vara kvar, men dom vill ha mig som huvudtränare. I och med det hade hänt rätt mycket på de här tre åren var var jag den som bad alla att dra åt samma håll. Så om jag tog jobbet så skulle jag inte stå för mitt ord. De var folk som inte fick vara kvar och skulle jag ha varit kvar , hade jag inte stått för mitt ord.
Även om de va mitt drömjobb så var det rätt självklart i slutändan att jag inte skulle ta det.
Tror SSK blev väldigt förvånade för att jag tackade nej, eftersom dom visste hur mycket jag brydde mig om klubben och laget. När jag började hade jag ett tre års kontrakt och målet var att gå uppinom tre år. Vi började att bygga ett nytt lag. År ett gjorde vi den fantastiska säsongen i allsvenskan. År två skulle vi som nykomlingar hålla oss kvar den lägsta budgeten i hela Elitserien. Och de gjorde vi också. Utan att ens behöva kvala. År tre så fick vi inte den utväxling som vi hade hoppats på och ändå hade vi de bästa laget under de här tre åren.
Dom två första säsongerna vi gjorde var enligt mig femstjärniga enligt dom förutsättningarna vi hade, men misslyckades den tredje säsongen att ta ytterligare ett kliv. Jag var 37 år och nyfiken på att testa andra saker i hockey världen och de har jag gjort under den här resan.
För mig och väldigt många som växte upp med SSK var det liksom en religion.
Vi hanterade också hockeyn på den nivån. De va viktigt, vi brydde oss. Vi krigade varje dag för den här klubben. Ska man ha ett sånt hedersuppdrag som ändå SSK är, så ska man gå all in och göra allt.
Vad väljer du att göra efter att ha tackat nej till att bli huvud tränare i SSK?
- Jag valde att inte göra nånting.
Tog tillfället i akt och titta på hockey. Försökte även reflektera lite på det som varit. Blev uppringd av Leksand som hade en vakans ledig i sin elit kommitté. Det ville att jag skulle vara som en bollplank till kommittén och tränarna.
Där var jag under en kort period från jul fram till kvalserien. Leksand var en match ifrån att gå upp det året. Leksand hade tittat på oss i SSK , hur vi lyckades ta oss upp när de misslyckats i så många.
Malmö storsatsar för att gå upp i SHL och värvar dig som sportchef.
Vad fick dig att välja det jobbet?
-Malmö kontaktade mig , som då var i en speciell situation. De hade en huvudägare som gick in tog över klubben, kan man säga. De var en tre års plan som bara blev ett. Jag hade hade gjort det här jobbet innan med SSK och visste vad som krävdes för att gå upp. Malmö hade en annan variant där det kommer in en privat aktör som skulle styra klubben med mig som sportchef.
Stefan Nyman, Linus Klasen och Hugo Stenbeck
Om inte jag minns fel så hade Malmö sju spelare med Södertälje anknytning i sin trupp.
Hur lyckades du värva så många SSK spelare till Malmö den säsongen?
-Jag värvade en del SSK spelare, då jag visste vilka karaktärer de hade, och vilken kvalité de besatt. De är viktigt att ha med sig folk som kan sitt jobb.
Hade även en bra relation till dem alla, sedan mina år sedan jag startade. Har alltid behandlat dem respektfullt och dom vet vad jag står för och att jag håller det jag lovar. I det här fallet så att vi skulle bygga något över tid som Malmö försökt i många och och misslyckats. För mig var uppdraget i Malmö oerhört lärorikt. Jag har trots allt som hände i klubben alltid gillat min tid i Malmö. Det var extremt bra människor kring mig i klubben och jag hade det väldigt bra. Mådde bra på insidan fast andra trodde tvärtom. Malmö är en trevlig klubb, en fin stad med superfin arena. De var en utvecklande tid och lärde mig mycket. Livet är en skola och tog givetvis lärdom av detta också.
Malmöperioden blev inte som du hade hoppats och fick lämna din plats efter säsongen.
Vad gjorde du efter det?
- Jag tog mig tid att reflektera och laddade om mig. Under den tiden så hör Djurgården av sig.
De hade gjort en storsatsning efter att dom hade åkt ut och misslyckats att gå upp direkt året efter. Året efter så ville dom göra en generations växling och hade inte heller samma ekonomi. Så vi började egentligen om på en ny kula i Djurgården. Där måste jag säga att vi gjorde en otrolig resa , den var verkligen fantastisk. Vi började liksom ett mittenlag i Hockeyallsvenskan och under fem år så jobbar vi oss till en position där vi var rankade topp sju i Europa. År sex så var i i SM final där vi dock förlorade.
Vi jobbade metodiskt över tid . Först vi gick upp, sedan till åttondels final, sedan till kvartsfinal, semi och slutligen till final. Finalen var vi två matcher ifrån att vinna.
Hur viktigt var Joakim Eriksson i din DIF resa?
- Joakim Eriksson betydde extrmt mycket. Jag och Jocke kom till klubben samtidigt. Vi gjorde den här resan tillsammans. Hade inte jobbat med Joakim innan, även om han var från Södertälje.
Han kom in som kapten och jag som assisterande tränare. Jocke hade en historia med klubben och hade vunnit guld med DIF tidigare och drev det här laget på ett otroligt sätt. Jag och Jocke pratade redan då att vi skall ta Djurgården till en ny nivå, som en toppklubb i Sverige. Och det gjorde vi också. Jocke var kapten det året vi gick upp och även det året som vi var nykomlingar. Efter det så blev han sportchef.
Stefan Nyman ger direktiv till spelarna under ishockeymatchen i SHL mellan Djurgården och HV71 den 17 Januari 2015 i Stockholm.
Vad händer efter dina sex år i Djurgården?
- Jag hade under mina år i Djurgården ganska många förfrågningar från olika klubbar om jag kunde tänka mig att lämna klubben och flytta utomlands eller till en annan klubb.
Jag kände att jag inte va klart min resa med Djurgården. Efter Sm-finalen med Djurgården så hör Lugano av sig till mig, då kände jag att jag va klar med Djurgården. Hade ju varit där i sex år och lagt ner all min tid och själ för klubben.
Ännu ett nytt land för dig igen. Hur gick det för dig i Lugano?
- Lugano är en väldigt speciell klubb. Vi blev rekryterade på vårkanten både jag och Sami Kapanen som har en historia i Kuopio, där du är född.
Han ägde ju Kalpa när vi jobbade tillsammans. När vi blev rekryterade på våren så blev vi det av deras GM Roland Habisreutinger som hade varit där i tio år.
När vi kom ner så hade han fått sparken och då blev förutsättningarna lite annorlunda.
Vi hade tuffa förutsättningar, men oavsett så är Lugano en speciell klubb som jag har följt i hela mitt liv ända sedan jag var en liten grabb.
Fick en Lugano vimpel av en kompis när jag va liten grabb som hängde ovanför min säng.
Känner till historiken i klubben och vet att dom sparkar tränare i parti och minut men var ändå villig att ta den risken och chansen.
Ville ändå lära mig, utvecklas och vill se hur saker och ting fungerar . De är lärorikt och utvecklande att vara på många olika ställen och Lugano var ett av dem.
Man lär sig hantera miljön, en annan kultur på ett utvecklande sätt. Visste redan på förhand att vi skulle få det tufft och att de sparkade sin general manager innan vi kom ner gjorde inte saken bättre.
Räknade ut innan att Lugano hade på 13 år sparkat 32 tränare. Linus Klasen hade varit i Lugano i sex år och hade haft 14 olika tränare. Så vi visste historiken innan vi tog jobbet.
Hockeybranchen är en tuff bransch och kommer att vara sån även i framtiden. Bara att lära sig att leva med det.
Schweiz är ett fantastisk land, otrolig miljö att vara i även om den är tuff.
På tal om Lugano. Vet att Waltin spelade i Lugano. Vilka andra har spelat där?
- Kenta Nilsson, Nylander, Hallin, Kenta Johansson, Petteri Nummelin och Patrik Thoresen för att nämna några. Lugano är känd att de ska vara störst, bäst och vackrast, men kan inte riktigt leva upp till det.
Det är så dom ser på sig själva. De är hockeyns Real Madrid, men de har lite för lite tålamod, och använder ofta katapultstolen.
Har du som tränare en agent eller sköter du det själv?
-Jag är i grund och botten min egen agent.
Vad händer efter Schweiz?
- Efter det så åkte jag hem och det tog inte allt för lång tid när andra klubbar började höra av sig.
Jag valde mellan att bli huvudtränare i Brynäs eller assisterande i HV. Valde HV som back och försvarsansvarig.
Tyvärr blev jag ju sjuk i Covid . Då fanns inga vaccinationssprutor eller jag hade inte tagit nån i alla fall.
Fick en tuff variant av Corona som gjorde att missade i princip hela säsongen. Var sjuk under de sista 43 seriematcherna.
De var en otroligt tuff tid och jag har stor respekt för sjukdomen. Brukar sällan vara sjuk men nu fick jag den tuffa varianten av Covid.
Blev du inlagd av din Covid?
-Nej, jag var inte inlagd men jag mådde väldigt, väldigt dåligt.
Har du återhämnat dig nu?
- Ja, absolut har jag det. Nu har jag ju tagit tre doser av vaccinet.
Om vi pratar vad som händer just nu i ditt liv. Du är inne på din andra säsong i Örebro.
Hur har Örebros försäsong varit?
- Försäsong är en tid då man testar saker. Man är i olika delar av processen, förberedelser inför seriestarten.
Vi tränar på och vi precis avverkat Skoda Trophy och vi har match idag mot HV. Vi jobbar på enligt plan.
Hur mycket följer du SSK?
- Jag följer självklart SSK, jag är född i Södertälje och uppvuxen med SSK.
Ni förlorade Era båda matcher mot Hockeyallsvenska lag. Är det svårt att möta lag som spelar i en lägre serie?
- Jag har inlett min andra säsong här i Örebro. Det här var den 10 försäsongsmatchen sedan jag kom hit till Örebro. Vi hade inte förlorat en enda match under ordinarie tid innan vi mötte SSK. Vi hade åtta segrar och en oavgjord under dom här åren. Första gången vi förlorade var mot SSK.
Man måste hela tiden se till en helhet, vi testar och är i olika processer. Mot SSK spelade vi inte som vi ska spela, för att kunna vinna matcher. Tycker SSK växte in i matchen och vann välförtjänt. Vi hanterade inte matchen på ett bra sätt. Det sade vi inför matcherna att mot allsvenska lag blir det en annan typ av match. SSK hade allt att vinna och förtjänade att vinna.
Vi börjar den matchen helt okej men växlar ner , medans SSK börjar sådär och växlar upp.
Mot Karlskoga så vilar vi väldigt många spelare, där vi har nästan ett halvt juniorlag på isen.
Det är ju också en del av försäsongen, att man ska prova, testa då man är i olika processer i uppbyggnaden.
Vi avslutar turneringen med att göra en bra match mot Kosice och vinner med 6-1. Vi drar inte för stora växlar av matcherna, utan vi analyserar utifrån den plan vi har.
Det är inte speciellt stor skillnad på Hockeyallsvenskan och SHL om inte ett lag går för fullt.
Det gäller att alltid vara påslagen och göra allt för att vinna. Sån är hockeyvärlden.
Såg du några spelare i SSK som utmärkte sig under matchen mot Er?
- Ja men absolut. Jag tyckte det såg bra ut. Jag tyckte det fanns flera spelare som utmärkte sig bland annat Cole Cassel och Tolopilo såg bra ut.
SSK som helhet såg väldigt bra ut.
Vad kommer Linus Videll att tillföra SSK?
- Tror han kommer att påverka oerhört mycket.
Jag pratade med Linus och han verkade väldigt positiv och motiverad. Tror det är bra att ha en kille som har varit med om att göra den här resan i den här miljön. Han känner till historiken, han vet vad som krävs.
Linus har skjutit upp SSK i Elitserien förut. Fördelen med SSK nu är att dom slipper att möta ett SHL för att gå upp. Så man behöver bara bli det bästa Hockeyallsvenska laget och det finns alla möjligheter med årets SSK. Det var tuffare förr då man mötte lag som hade 30 miljoner mer i sin budget. Gör man rätt saker över tid tror jag Linus kommer bli nyttig med sin erfarenhet. Han spelade inte alltför länge sedan en KHL final och ledde faktiskt med 3-1 i matcher, så han kunde ha blivit mästare.
070309 Ishockey, Kvalserien, Södertälje - Björklöven: Linus Videll, Södertälje jublar
Vad tror du om SSK chanser att gå upp redan i år?
- Är helt övertygad om SSK kommer att göra en bra säsong. Tycker att dom har ett bra lagbygge.
De har fått bra ekonomiska resurser för att få ett bygga ett bra lag. Laget och föreningen har också den här hunger som krävs.
Det känns som det är timing mässigt väldigt bra också att man satsar.
Hur ser du på den nuvarande serie sytemet i SHL och Hockeyallsvenskan ?
- Skulle jag få önska fritt så skulle jag ju tycka om att utöka serien och göra nån slags NHL variant, så att det snackas hockey i varenda vrå i hela Sverige.
Tror några lag i Hockeyallsvenskan inte har som ambition att spela i SHL.
Medans många lag har som enda ambition att spela i SHL. Man skulle lätt kunna utöka och fördela pengarna på ett annat sett och på så sett få ett hockeyintresse i hela Sverige.
Tror det finns många lag skulle göra bra ifrån sig med SHL pengarna man får varje säsong.
Med dagens system finns risken att lagen som åker ner från SHL går upp året efter.
Hur ser du på det?
- Chansen är stor och med tanke på att de får en fallskärm också så sitter dom ju ett förarsäte redan från start.
Vill du skicka en hälsning till alla SSK anhängare?
- För mig som har vuxit upp med klubben och har stått på ståplats sen jag var barn så vet jag ju vilket grymt hockey intresse de finns i staden och vet hur mycket det SSK betyder för människor.
Tycker att det är jätteviktigt att alla stöttar klubben fullt ut och hakar på den här satsningen som de ändå är. Tycker SSK identifierar Södertälje på många sett och de är viktigt att ha nånting att samlas runt. SSK betyder oerhört mycket och har en fantastiskt fin historia som man ska värna om. Det är som jag sa tidigare, så är SSK en religion, hockeyn var en religion i Södertälje och det hänger kvar på sett o vis. Men det gäller att få upp den här tron om att det kommer att hända bra saker. De man kan säga är att fortsätta stötta på bästa möjliga sett.
