Luleå besegrade Djurgården
Det blev en uddamålsseger för Luleå mot elitseriekonkurrenten Djurgården. Luleå hade en 3-0-ledning i mittperioden, men Djurgården kunde krypa lite närmare i avslutningsakten.
Låt oss börja med att vara ärliga. Fredagens tillställning i Torvalla Ishall kommer inte att gå till historien som den mest välspelade matchen på svensk mark i år. Å andra sidan fick spelarna aldrig chansen att underhålla den månghövdade publik som letat sig dit. Domaren Peter Eriksson stod för den mest pinsamma domarinsats som jag någonsin bevittnat och det vill inte säga lite, under mina dryga tjugofem år som åskådare av denna idrott. Mer om detta senare.
Första perioden börjar med ett par pigga Djurgårdsbyten där Kristofer Ottosson är nära att kunna lirka in pucken efter endast 35 sekunders spel, men Luleå-försvaret lyckas, efter vissa problem, rensa undan pucken. Efter den något stirriga inledningen flyttar Luleå fram positionerna, det är främst kedjan med Fabricius, Koch och Karlsson som lyckas att etablera ett visst tryck i Djurgårdszonen och det resulterar så småningom i att herr Eriksson lyckas hitta en utvisning på en Djurgårdsspelare efter 2.20. En utvisning som ingen annan i hallen har sett, men hur som helst PP för Luleå. Luleå lyckas etablera ett hyfsat PP-spel utan att för den skull spela sig fram till några solklara lägen. Närmast är Machulda, men pucken studsar över hans klubba när han skall trycka dit den. Luleå fortsätter att föra spelet och efter 7.33 drabbas Djurgården av nästa utvisning när Reberg-linen är framme och snurrar i anfallszonen. Detta PP skulle bli betydligt farligare. Såväl Fabricius som Renberg och Machulda har jättelägen att ge gästerna ledningen, men alla bränner tyvärr riktigt fina chanser. Efter detta så ändrar matchen karaktär. Djurgården tar över helt och i takt med det börjar också domaren att hitta utvisningar åt andra hållet. Framförallt i slutet av perioden är Djurgården riktigt nära att göra 1-0, när man får chansen att spela med två man mer, men Leinonen storspelar och gör den ena svettiga räddningen efter den andra på skott från fristående Djurgårdare. Luleå har i det här skedet av matchen stora problem med Djurgårdens fysiska spel och tvingas mest slå i från sig. Framförallt är det Djurgårdens leading-line med Bremberg, Ottosson och Thoresen som skapar tryck i anfallszon. Luleå lyckas dock hålla 0-0 i första perioden och det skall vi tacka Leionen för. 10-6 i skott till DIF.
I andra perioden kommer Luleå ut som ett nytt lag och trycker gasen i botten från första nedsläpp och efter 3.42 får så Luleå chansen att spela med två man mer. I fem mot tre-spelet så briljerar Luleås förstakedja, Machulda slår en underbar passning genom slottet till Renberg som tyvärr missar öppet mål från snäv vinkel. Luleå behåller dock trycket i anfallszon och efter 4.50 så sätter måltjuven Vladmir Machulda 1-0 för gästerna bakom en vilt kämpande Petter Rönnqvist i Djurgårdasmålet. Läckert framspelad av Luleås bästa utespelare för dagen, Pekka Saravo. Efter målet fortsätter Luleå att dominera stort i spel med fullt manskap på banan. De gånger som Djurgården lyckas sticka upp är när man får chansen att spela fem mot fyra. Ett powerplay som dock blir reultatlöst. Efter 13.38 är det dags igen. Den här gången är det ungdomskedjan med Robin Lindqvist i spetsen som snurrar friskt med djurgårdsbackarna och en frispelad Ragnar Karlsson kan till sist trycka in 2-0 till gästerna från nära håll, assisterad av Robin Lindqvist och Tomas Wallgren. 45 sekunder senare är det dags igen. Koch-kedjan pumpar på i anfallszon och under en avaktande utvisning så kan Johan Fransson med ett fruktansvärt slagskott i Rönnqvist högra kryss ge gästerna ledningen med 3-0, på passning av Tomas Koch. Nu har "Säcken" och "Challe" fått nog och tar en time-out, utan att det för den skull får någon omedelbar effekt. Luleå fortsätter att ligga på, men efter 17.58 åker Karl Fabricius på en utvisning och Djurgården får således chansen att avsluta perioden i PP. Ett PP som ser ut att rinna ut i sanden, men efter ca 19 min spel får Patrik Thoresen pucken i fart vid Luleås offensiva blå, fintar upp två Luleå-backar på läktaren, vilket gör att han kommer helt fri med Leionen som dock gör en kanonräddning. Tyvärr lyckas inte luleåspelarna att rensa undan returen, utan Fredrik Bremberg kan iskallt lyfta in pucken till 1-3. I slutet av perioden hittar domaren en ny utvisning på en djurgårdsspelare och Luleå får då istället chansen att avsluta perioden med en man mer på banan. Den för dagen pigga kedjan med Fredrik Hynning, Magnus Isaksson och Emil Lundberg snurrar friskt i djurgårdszonen, men utan resultat. Perioden slutar 1-3 till Luleå, skotten, ofattbara, 10-10. Mycket märkligt eftersom gästerna dominerade perioden eftertryckligt.
Sista perioden blir en pinsam parodi på ishockey. En period som var i total avsaknad av fem mot fem-spel. Det hela börjar med att Luleås Erik Lindberg skjuter en puck ovanför plexit och således blir utvisad. Som om detta inte vore nog så åker, kort därefter, Johan Fransson ut för en mycket hårt dömd tripping. Fem mot tre-spel för Djurgården, men närmare än ett friläge på Patrik Thoresen kommer man inte. Därefter böljar spelet fram och tillbaka, men efter 7.53 så är det så Luleås tur att på nytt få spela fem mot tre och detta är startskottet till Peter Eriksson-show... PP-spelet börjar dock med att Luleås förstaline briljerar i anfallszon och Jonas Nordqvist lyckas träffa Petter Rönnqvist i masken när han bara skall lägga in den i öppet mål. Därefter är det Koch-kedjans tur att komma in och briljera. Det uppstår full kalabalik vid en blockeringssituation och Ragnar Karlsson får ta emot en våldsam slashing av Adam Andersson. En slashing som han givetvis ger igen på. Resultatet Adam Andersson 2 min slash, Ragnar Karlsson 2+2 för rough och slash... Hur som helst, efter 9.17 lyckas Jonas Nordqvist snappa upp en misslyckad rensning från en djurgårdare och skjuta ett slagskott som tar på en djurgårdsklubba och borrar sig in i nättaket bakom en chanslös Petter Rönnqvist. Om det var detta mål som gjorde att alla säkringar brann i skallen på Peter Eriksson vill jag låta vara osagt, men gästerna får i alla fall spela med minst en man mindre på banan sista halvan av perioden. Djurgården får chansen till spel i fem mot tre i nästan sex (!) minuter och lyckas naturligtvis göra två mål på det. Målen kom till på returer där Leinonen är totalt chanslös. De utvisningar som drabbade Luleå i slutet av matchen föranledde stora delar av djurgårdspubliken att håna Peter Eriksson för att vara för hemmabetonad. Då kanske ni kan förestlälla er nivån...
Luleå drabbades alltså av 18 och DIF av elva tvåminutersutvisningar i en match som var relativt snäll. Därför känns det svårt att veta vad man skall tycka och tro om detta. Vad som däremot står klart är att Tero Leionen är en betydligt bättre målvakt än någon av herrarna som stod i Luleås mål i fjol. Dessutom känns grundspelet betydligt stabilare i år. Alla spelare befinner sig på rätt sida pucken när motståndarna går till anfall och den sedvanliga hösgården i egen zon lyste med sin frånvaro. Sett till hela matchen så känns Luleå som det vassare laget. DIF lever mycket på sin starka förstaline, men bakom den är det tunt. Dessutom lyckades inte Djurgården egentligen inte skapa några chanser överhuvud taget i spel fem mot fem. Chanserna kom nästan uteslutande i PP och det fick man verkligen chansen att öva på denna kväll.
Skall man försöka sig på någon spelarkritik så var kedjan med Fabricius, Koch och Ragnar Karlsson Luleås bästa vapen framåt. De var ett ständigt orosmoment för DIF-försvaret. Kedjan med Renberg, Nordqvist och Machulda gjorde två mål i PP, men i spel fem mot fem tycker jag att man har rätt att kräva mer. Det såg onekligen segt ut i skridskoåkningen. Bästa utespelare var dock Pekka Saravo som ser ut att kunna bli en riktig jätte i vinter.
Om domarinsatsen är väl det mesta sagt redan. Hade det varit en tävlingsmatch hade det onekligen varit på sin plats med en offentlig ursäkt från Herr Eriksson till alla inblandade parter...
Matchfakta
Djurgården – Luleå 3-4 (0-0, 1-3, 2-1)
Andra perioden
0-1 Karl Fabricius
0-2 Ragnar Karlsson
0-3 Johan Fransson
1-3 Fredrik Bremberg
Tredje perioden
1-4 Jonas Nordquist
2-4 Kristofer Ottosson
3-4 Christofer Löfberg
Skott: 37-23 (10-6, 10-10, 17-7)
Plus i Luleå:
3. Tero Leinonen
2. Pekka Saravo
1. Karl Fabricius