Ingen sång i motgång
Luleås klack blev utsedd till landets främsta vid ett flertal tillfällen under 1980- och 90-talet och i efterhand har flera före detta elitseriespelare vittnat om hur jobbigt det var att spela Delfinens ishall. Men på senare år har klacken fått utstå hård kritik.
Stämningen i Coop Arena har varit ett av de stora samtalsämnena på diskussionsforumet den senaste tiden och de flesta som har deltagit i debatten verkar vara överens om att det var bättre förr i tiden. Luleås klack blev utsedd till landets främsta vid ett flertal tillfällen under 1980- och 90-talet, och flera före detta elitseriespelare har vittnat om hur jobbigt det kunde vara som motståndare att åka upp till Luleå och spela i den kokande kitteln, Delfinen.
– I Delfinen som var byggd som en ishall, ekade ljudet mycket bättre, det var plåtväggar på kortsidorna, mycket tunnare dämpningsplattor i taket och träbänkar. Inte som i evenemangsarenan Coop där vi har dämpningsplattor på ena kortsidan, stolar med stoppning på andra kortsidan, decimetertjocka dämpningsplattor i taket och 4425 sittplatser med stoppade sitsar. Så det är självklart att det inte går att få samma enorma ljud som det kunde vara i Delfinen, säger Sehlberg.
Klacken har fått utstå en hel del kritik de senaste åren och Mattias Sehlberg tycker att det är alldeles för få på ståplatsläktaren som stöttar sitt lag i både med- och motgång.
–Trycket på H-läktaren är tyvärr väldigt beroende av hur det går i matchen, det är kanske ett 50-tal som sjunger både i med och motgång sen så är det väldigt många medgångssupportrar som endast sjunger när Luleå spelar bra, domslut är emot oss eller när det är fight. Egentligen så är väl det ett problem i hela arenan, sittplatspubliken är ju inte heller den mest högljudda i motgång, säger Sehlberg och fortsätter.
– Skulle jag få bestämma kortsiktigt så skulle dämpningsplattorna i taket och på kortsidan ryka omedelbart, sen skulle jag vilja att alla som står högst upp och sjunger på H-läktaren skulle kliva ner närmare mitten på läktaren, för "snusbalken" i taket tar bort det mesta av deras sjungande. Sen är det alldeles för många som bara står och mumlar med i ramsorna när vi ligger under, om man nu ska sjunga kan man väl lika gärna ta i ordentligt även i motgång när stödet behövs som mest. Långsiktigt skulle jag vilja ha en väldigt brant klackläktare för 300-400 personer på kortsidan som inte är utbyggd ännu, plus att de tar bort sittplatserna på andra kortsidan och bygger en ståplatsläktare för folk som inte vill sjunga och en mindre bortaståplats.
Luleås klubbdirektör, Hans Chrunak, är medveten om att klackens förutsättningar försämrades i samband med 2002 års ombyggnation av ishallen.
– Kortsiktigt tänker vi hänga en miljömick över ståplats. Ljudet går då ut i högtalarna, vilket då förhoppningsvis får igång resten av hallen. Långsiktigt har vi för avsikt att få till stånd en ståplats på kortsidan. I vilket takt den förändringen kan ske har jag ingen klar uppfattning om. Även där har vi en kortsiktig idé att göra en ungdomsläktare med plats för cirka 300 stående, till nästa säsong, säger Chrunak.