Stå upp för Luleå!
Det är söndagsmorgon och tankarna går tillbaka till fredagskvällen och till en succésäsong som rullar vidare.
Jag ska erkänna att den omedelbara känslan efter onsdagens match var att jag just bevittnat säsongen sista A-lagsmatch i Coop Arena. På förhand kändes det som en nyckelmatch för att skapa en lång kvartsfinalserie. Som matchen utvecklade sig, med noll gjorda mål, en övertygande Norrena och ett uselt spel i numerärt överläge kändes det som att säsongen var slut.
I fredags kom insikten att det ”bara” stod 1-2 i matcher och att Luleå under säsongen övertygat stort på bortais. Kanske fanns ändå en chans att det skulle bli ytterligare någon hemmamatch. Och jodå, ju längre den fjärde matchen fortskred desto mer ökade optimismen för att till sist bli en glädjens kväll och frågetecken uträtade till utropstecken.
Förvånansvärt många ”experter” tippade på förhand att Luleå skulle dra längsta strået i matchserien. Roligt att den enastående säsong Luleå gjort ingett respekt, men knappast ett nyktert tips. Vår form inför slutspelet var en aning tveksam och vi hade en stukad förstakedja där lagkaptenen inte var frisk. Dessutom hade Linköping under säsongen inte besegrats under ordinarie tid. Linköping hade också en betydligt bredare trupp kännetecknande av en mängd landslagsmän med Fredrik Norrena i spetsen. Hela säsongen hade Cluben dessutom mer eller mindre slagits i den absoluta toppskiktet av Elitserien.
Efter förlusten på hemmaplan i onsdag låg det nyktra tipset närmast. Men efter fyra matcher stå det nu 2-2 och pressen är definitivt på Linköping. Laget valde Luleå som motståndare i tron att det skulle bli en lättare motståndare än MODO. Dessutom skulle en kvartsfinalförlust betecknas som ett fiasko, medan en kvartsfinalseger för Luleå är en bonus. Även om segerviljan hos norrbottningarna är orubblig.
Fjärde matchen hade det där lilla extra för en supporter. Att i en så viktig match slå ur underläge, vara tillbakapressade och uträknade, visa ett gigantiskt norrbottniskt hjärta, resa sig, ta över matchen och till slut vinna är stort. Hela laget förtjänade stort beröm från Tero Leinonen till våra juniorer som stod upp i de omtalade sista sekunderna av matchen.
Om dessa omtalade slutsekunder kan konstateras att domare Sjöberg gjorde helt rätta bedömningar. NHL har till denna säsong kopierat en del regler från Europa. Jag skulle gärna se vice versa, det vill säga att vi i Sverige kopierar de regler som är bra från NHL. En sådan är att spelare som är upphov till slagsmål sista fem minuterna drabbas av avstängning. Då slipper vi situationer som i fredags. Nu finns ingen sådan regel, varför Patrik Blomdahl naturligtvis ska finnas på isen redan i dag. Att Martin Samuelsson däremot blir avstängd är heller inget att säga om, när han bröt mot hederskodex att inte fortsätta fighten när spelarna faller till isen.
För Luleå gäller det fortsättningsvis att försöka hålla huvudet kallt i heta situationer och att hålla sig från utvisningsbåset så mycket som möjligt. Linköpings spel i box play och power play har varit minst sagt imponerande. Disciplin beordras, att bjuda Cluben på numerära överlägen som Pavel Skrbek och Lubos Bartecko gjorde vid första periodens slutsignal får inte ske.
Annars var både Skrbek och Bartecko giganter i den fjärde matchen. Måste dessutom åter ta tillfället i akt att berömma Johan Fransson när han förtjänar det. ”Frallan” gjorde i sista perioden ett grymt jobb när Luleå gick runt på fyra backar. När Kalix-sonen använder sin eminenta skridskoåkning på rätt sätt i defensiven är han först på alla puckar och är svår att ta sig förbi.
Det är också härligt att se att spelare tar efter Franssons lilla egenskap att vilja skära in så snävt som möjlig framför eget mål, när puck ska transporteras uppåt i banan. Nu gjorde även Per Savilahti-Nagander och Tomas Wallgren detta, riktigt sköna pulshöjare.
Segern i fredags betyder alltså ytterligare minst en hemmamatch, dit jag på tisdag hoppas hela Norrbotten tar sig. Luleå gör nu det bästa slutspelet sedan 2001. Logiskt och välförtjänt med tanke på den fantastiska säsong laget gjort och gör. Oavsett om vi efter tisdagskvällens gått vidare, blivit utslagna eller står inför en sjunde och avgörande match förtjänar laget och Lubos Bartecko en gigantisk hyllning av ett fullsatt Coop Arena.
Bartecko spelar sin sista match i Coop – i alla fall för den här säsongen. Det har verkligen inte varit svårt för supportrarna att ta slovaken till sina bultande Luleå-hjärtan. Att få se en lirare och ett fullblodsproffs som Lubos har kväll efter kväll varit ett sant nöje. Värt varenda slant..
På tisdag ska vi stå upp för Lubos och vårt Luleå Hockey!
Får avsluta med att citera hockeylegenden Ulf Sterner från Canal Plus-sändningen i fredags.
”Jag säger bara en sak – heja Luleå!”
