En säsong att minnas
Säsongen 2005/06 kommer att värma mig under många kalla vinterkvällar. Det var säsongen då Luleå Hockey vågade och vann. Juniorerna kom, tacklade och segrade. Slavomir Lener bjöd upp till dans. Och som han dansade, eleganten på kanten, Lubos Bartecko.
Jag minns alla dessa frejdiga juniorer som gjort entré i Elitserien utan respekt för namnkunniga motståndare. Sex stycken har de varit. Ingen har vikit ner sig och alla har utvecklats på sitt sätt. Min personliga favorit är lille spelgeniet Maguns Isaksson. Jag gillar honom för hans hockeykunnande, men även för hans tuffhet. Han ger sig in i fight med större och starkare spelare som till exempel Martin Samuelsson trots att han vet att fighten är förlorad på förhand. Det är hjärta. Det är mod.
Roger Rönnberg vill jag hylla för juniorernas framgång och inställning. Han är den som tagit sig an dessa oslipade diamanter och omvandlat dem till gnistrande krutpaket. Slavomir Lener har flyttat fram gränserna för svensk coaching. Han tar timeout när det behövs. Han byter målvakt när timeouterna är slut och han säger ifrån när det är nog.
Sist men inte minst måste jag nämna några spelare. Jan Sandström är årets back. Vilken utveckling, vilket hjärta! Tero Leinonen har överträffat mina förväntningar och stundtals varit helt fenomenal.
Lubos Bartecko förtjänar ett eget stycke. Han är Elitseriens bästa spelare! Han är ett fullblodsproffs som fick den värdiga avslutning han så väl förtjänar. Lubos är inte någon klassisk slovakisk diva som viker ner sig när det blir tungt. Märk väl att nummer 25 har spelat samtliga matcher under säsongen.
