LHF-profilen: Mats Blomqvist
Många matcher var han rena väggen och hans plockhand var fruktad bland motståndarna. Något av en specialitet som Mats hade var att avsiktligen lämna en stor lucka på sin vänstra sida för att lura motståndarna att skjuta där i tron att "Blomman" stod felplacerad - men när skottet kom så fanns plockhandsken där och tog pucken, skriver Lars Lundstedt.
En av de bästa målvakter, kanske den allra bästa, som har fostrats i Luleås ungdomsverksamhet är Mats "Blomman" Blomqvist. Född och uppvuxen i Luleå, och förutom två säsonger i Björklöven också staden trogen i hela sin karriär. Tillsammans med Matti Ruisma anses "Blomman" av många vara den sista byggsten som krävdes för att föra upp Luleå Hockey till elitserien, och en av nycklarna till att klubben kunde etablera sig där.
Mats började sin karriär i IFK Luleå en gång på tidigt sjuttiotal, och att han var en stor talang stod klart tidigt. Det blev som junior totalt 13 landskamper, och när elitserielaget Björklöven lockade med ett kontrakt tog Mats chansen. Det blev emellertid mest bänknötande, för hans konkurrent om målvaktsplatsen var kirunasonen Göte Wälitalo, en av tidigt åttiotals absolut bästa svenska målvakter.
Mats valde därför inför säsongen 1982/83 att flytta hem till Luleå Hockey. Här fick han vara förstemålvakt, och utvecklades också i sitt spel. Många matcher var han rena väggen och hans plockhand var fruktad bland motståndarna. Något av en specialitet som Mats hade var att avsiktligen lämna en stor lucka på sin vänstra sida för att lura motståndarna att skjuta där i tron att "Blomman" stod felplacerad - men när skottet kom så fanns plockhandsken där och tog pucken.
Karaktäristiskt för "Blomman" var också hans i alla fall till synes avslappnade stil under matcherna. När Luleå låg på i anfallszonen kunde Mats ofta ses stå lutad mot ribban på sin målbur och se uttråkad ut, men när spelet närmade sig var han alltid på alerten och briljerade med sitt eleganta spel.
"Blomman" lyckades också med vad rätt få spelare har lyckats med - som division 1 spelare blev han uttagen i landslaget. Han fick dock aldrig spela någon match, men icke desto mindre togs han ut av dåvarande förbundskaptenen Leif Boork inför Sweden Cup 1984. Mats spelade sedan tre säsonger i elitserien med Luleå innan han slutade med ishockeyn på våren 1987.
