Vad händer med Hynning?
Har vi för bra forwards? Den frågan ställde jag mig efter matchen mot Leksand - I så fall vad händer med Hynning?
Matchen i går gav mig många svar, och rättade ut en hel del frågetecken.
Men ett nytt frågetecken uppstod.
Vad sjutton kommer att hända med Fredrik Hynning?
Killen är alldeles för bra för juniorkedjan, kommer helt bort i tredjekedjan, och det syntes klart på Tomas Surovy att han helst spelar ytterforward.
Det slog mig ganska snabbt att Hynning är den som löper störst risk att drabbas av ett så kallat andra år. Ett år där förväntningarna är höga, men spelet låser sig.
Jag tänker inte döma ut hans chanser ännu, Surovy var seg och det kanske var därför som han inte kom till som center.
Men han spelade faktiskt ytterforward i Pittsburgh, ofta bredvid Sidney Crosby, så jag blir inte alls förvånad om Robin Lindqvist tar centerplatsen i andrakedjan, som för övrigt såg pigg ut och inte märktes det att han bara tränat ett par träningar med laget.
Om det skulle uppstå vad gör vi med Fredrik Hynning?
En spelare som gjorde 11 mål ifjol och som vi snabbt skrev kontrakt med efter säsongen.
Nu är kontraktet bara på ett år, därför tror jag att chansen är stor att han lämnar Luleå om han tvingas att spela i tredje, eller rent av fjärdekedjan.
Lösningen för Fredrik Hynning blir om någon i de två kedjorna blir skadad, då kan han få chansen att göra sig själv rättvisa.
Som det ser ut nu är det inte ens säkert att han får spela i de ledande kedjorna i väntan på Bartecko, hur tar han det?
Pinsam domarnivå
Det här är ju angenäma problem för Slavomir Lener, men fortfarande ett problem.
Ett bevis på att truppen är starkare än på länge och då har inte ens fjolårets bästa spelare landat ännu.
Övriga svar som jag fick under matchen var glädjande.
Micke Renberg ser riktigt pigg ut, och det redan under försäsongen.
De flesta juniorerna har tagit ett kliv i rätt riktning.
Johan Harju verkar ha haft en bra sommar och ser mycket rappare och stabilare ut på skridskorna.
Det märks att Lener har ett större förtroende för Harju nu, speciellt när han låter honom kliva ner på backen, plus att han matchades hårt i nummerärtunderläge och gjorde det riktigt bra.
Även Per Savilahti-Nagander verkar rappare på rören än ifjol, men hamnar ofta på efterkälken på grund av placeringsmissar och felbeslut.
Ärrade veteranen Roger Åkerström är också värd att nämnas.
I egen zon är han väldigt säker, men det märks att det är långt mellan anfallszonen och försvarszonen, det går inte speciellt fort då heller.
I övrigt var domarnivån horribel, och det verkar som att mina farhågor besannas.
Elitseriedomarna tänker leka NHL-domare. Jag fasar!
1. Våra elitseriedomare har alldeles för dålig spelkänsla och spelsinne och tar/kommer att ta många ”konstiga” beslut, som bara skapar irritation.
2. Våra domare visar ofta prov på inkonsekventa beslut. Första, andra perioden kan det råda en bedömning, men i tredje kommer det alltid att vara en högre.
3. Om det nu ska ta för alla småhakningar och holdingar, börja ta för filmningar och inför ett bötessystem som i NHL.
Annars ser jag fram mot säsongen.
Det verkar bli ett intressant år, mycket kan hända och förhoppnigarna är stora.
Fortfarande finns det några frågetecken, som väntar på ett svar, men även om vi går mot mörkare tider så ser det ljust ut för Luleå Hockey.
