Bamse, Skalman och Stora Skutt
Jag skulle kunna rabbla namn. Och jag tänker göra det, för det jag ser i årets upplaga av Norrbottens Björnar är lika sällsynt som Rubus Arcticus i Smedjan. Framgångsreceptet är en perfekt kompott signerad mästerkocken Slavomir Lener. Och fortfarande väntar vi på en viss slovak…
Bamsekedjan?
Igår mot Djurgården och i torsdags mot Modo kunde jag inte annat än njuta. Det har tidigare år talats om dagis, drag och smurfkedjor i ES. Men vad kallar man ett lag med sex yrväder till ynglingar som åker skridskor som nordanvinden och lika orädda som bamse på dunderhonung?
Luleås ungdomar kommer att ta Sverige med storm. Det värmer mig att skriva de raderna. För inte så länge sedan hotades hela ungdomsverksamheten av en båshärskare med ett finskklingande namn. Under hans fem år fick inte en enda junor chansen. Idag är det andra tongångar. Mot Modo hade de show, mot Mora spelade de i förstafemman och igår var de tungan på vågen.
Friskt vågat…
Det krävs mod för att satsa. Detta kurage har Slavomir Lener. En djärvhet och en kunskap att likt Skalman leta innanför höljet och välja precis rätt verktyg. För Lener satsar inte på juniorerna likt en god hockeysamarit. Han låter de bästa få chansen.
När de sedan fått möjligheten har Roger Rönnberg förberett dem väl. För det var Rönnberg som utbildade dessa blivande stjärnor under junortiden. När de sedan tog steget upp i A – laget fanns han där igen. Nu står han som ansvarig för Luleås mest framgångsrika juniorkull någonsin.
Konungens återkomst
Om två omgångar kommer han. Luleås genom tiderna bästa forward. Lubos Barecko tillför ett starkt Luleå ytterligare en dimension. Martin Chabadas kommer med ännu en. Frågan är vilka som då måste skutta för att bereda dessa visa män plats? Inte Hynning, Burra eller Kerman. Surovy är på G. Vem vågar peta juniorerna? Liten har kapten Renberg aldrig varit, men under Leners trollspö kan t.o.m. elefanter skutta.
Jag tänker avsluta med att dela med mig av en blivande klassiker. Igår ”tjuvlyssnade” jag på några killar under läktaren i första pausen. De anslöt en efter en och alla med samma hälsningsfras. -”TJA – BA – DA!”
Vad säger man? Världsklass!
