HV71 knep extrapoängen

Torsdagskvällens match mellan HV71 - Luleå gick till förlängning där hemmalaget kunde knipa extrapoängen. Slutresultatet skrevs till 3-2 efter en mycket underhållande match.

Ännu en jämn drabbning i Jönköping
Luleå spelade för tredje gången denna säsong en jämn match mot HV 71. Det blev dock bara nära att man fick med sig alla poängen hem. Efter förlängning blev det ändå till sist hemmalaget HV 71 som fick sista ordet. Därmed förlängdes deras svit till femton matcher utan förlust. Luleå var dock mycket nära fullpoängaren och det är ingen tvekan om att trenden är klart på uppåtgående.

Första perioden
Luleå inleder oväntat piggt och redan efter en minut har man skapat fram ett bra läge till Fredrik Hynning. Mikael Renberg får nästa chans i andra matchminuten men hans skott träffar inte ens mål. Matchen får sedan en trevlig karaktär med böljande spel åt båda håll. Heder till domare Rådbjer som snabbt fann en konsekvent nivå på bedömningen. Efter halva perioden blev det dock till sist en utvisning på Savilahti-Nagander då han höll i en motståndare väl länge. HV 71 gjorde på detta 1-0 tämligen omgående genom ett slumpmål. Det var Johan Davidsson som la pucken mot mål och den fick en olycklig styrning på Obsuts klubba och singlade in vid bortre stolpen. Det såg mycket billigt ut men Tero Leinonen var också skymd i situationen och ska kanske inte lastas för det. Hur som helst var det ett väldigt ologiskt mål i det läget av matchen för Luleå hade haft de flesta av målchanserna. Efter målet fick dock hemmalaget vatten på sin kvarn och man tog över taktpinnen. Knappt två minuter efter ledningsmålet stack så Lubos Bartecko upp i ett enmansanfall. Efter en kvick vändning inåt i banan på högerkanten satte han ett rappt skott vid bortre stolpen. Skottet gick in tack vare att HV:s veteranback Per Gustafsson gick ned för att täcka skott, varpå målvakten Erik Ersberg inte kunde se pucken förrän alldeles för sent. Ett lika ologiskt mål som det första. Typiskt ishockey, kanske man ska tillägga. Efter målet var det dock mest HV som förde spelet fram till paus. Summerat efter första perioden var jag dock positivt överraskad av Luleås fina spel. Det fanns fina intentioner i spelet redan från start. Man hade hög intensitet och kom ofta med hög fart genom mittzonen och kunde på så vis skapa stora ytor på ett enklare sätt i anfallszon. Man hade konsekvent en bra positionering på banan vilket innebar såväl bra försvarsspel som snabba välformerade spelvändningar. En mycket väl genomförd period mot seriens formstarkaste lag. Skottstatistiken visade hela 14-6 till hemmalaget vilket jag inte alls tycker speglade matchbilden.

Andra perioden
Luleå hade en god chans inledningsvis att ta ledningen eftersom man hade med sig en färsk utvisning från första periodens slutminut. Detta utnyttjades tyvärr på sämsta möjliga sätt. Först var det nära två gånger om att HV skulle ha gjort mål från egen zon när Tero Leinonen såg ut att mentalt vara kvar ute i omklädningsrummet. När Luleå väl kom in i zon efter en minuts irrande åkte man direkt på en spelvändning när Obsut gick bort sig totalt. Finländaren Jukka Vuotilainen tackade och tog emot och satte ledningsmålet, i numerärt underläge, högt bakom Leinonen. Otroligt slarvigt av Luleå och det var inte första gången den här säsongen som man kom ut oförberedda efter en periodpaus. Efter detta stärktes hemmalaget medan Luleå tycktes få problem med nerverna. Man förmådde dock skapa en del chanser under periodens följande femminutersperiod, men efter en utvisning gick man ned sig i tempo och fick mest slå ifrån sig under periodens andra halva. HV 71 brände lägen på löpande band och framförallt minns man en ”omöjlig” räddning från Leinonen då han kastade sig likt en fotbollsmålvakt för att rädda ett närmast givet mål. Kanske var det just detta faktum, att HV brände lägen och att Luleå trots dåligt spel fortfarande var med i matchen som fick mig att känna gott hopp inför tredje perioden. Det kändes faktiskt som om det kunde bli Luleås kväll av det här trots att man efter sin fina förstaperiod tappat allt i andra. För att ta poäng skulle man dock vara tvungen att komma på tå igen och förmå sig att vinna pucken vid rätt lägen. Under andra perioden var man för passiva vilket innebar långa stunder av HV-press och när man väl vann pucken var man alldeles för trötta för att orka gå till anfall. Man körde också fast gång på gång precis vid anfallsblå och kunde därför inte etablera tryck i anfallszonen. Genom detta fick man också för korta anfall vilket tärde än mer på de egna krafterna. Man hade fastnat i ett negativt moment 22. Men trots detta hade känslan av att det var Luleås kväll infunnit sig.

Tredje perioden
I slutakten syntes det direkt att man hade lyckats lägga det dåliga spelet från mittronden bakom sig för man vågade spela ut ordentligt. Det var verkligen påtagligt att det ena laget hade allt att vinna medan det andra bara kände att de kunde förlora. Luleåspelarna snurrade friskt och chanserna avlöste varandra. Framförallt var det de lite långsamma backarna Petrasek och Gustafsson som hade stora problem att hänga med i den egna zonen när tempot drogs upp. Efter fem minuter trodde jag i en rörig situation att det var utjämnat men i kalabaliken framför Ersberg i hemmalaget lyckades en hemmaback reda ut situationen genom att trycka fast den friliggande pucken under sin målvakt. Fler chanser skulle dock komma. Luleå fick chansen i powerplay och det var flera gånger mycket nära mål. Egentligen gjorde man allt rätt utom att få pucken i nät. Efter en tveksam utvisning på Chabada (kunde lika gärna blivit en tvåa för diving) fanns det skäl att tro på en utjämning av spelet men istället var det Luleå som fortsatte skapa bra lägen. Det höll dock på att avgöras på ett individuellt misstag av Anders Burström i en sekvens då man (fortfarande fyra mot fem) inte förmådde lägga ned pucken djupt i banan efter att ha fått den ur zonen. Istället kunde HV vända spelet och i princip gå in till ett dukat bord i Luleås försvarszon. Det efterföljande skottet tog i ovankanten på ribban. Så nära var det att Luleå skulle ha gått poänglösa av isen i denna match. Istället kom den efterlängtade kvitteringen till slut. Klockan stod på 10:55 och skarprättaren var ännu en gång Martin Chabada. Han har verkligen en förmåga att kliva fram när det betyder som mest. Den entusiastiska skaran Luleåfans på plats stod fem meter från händelsen och fullkomligen exploderade i ren glädje. Efter detta fanns det bara ett lag på isen och det kändes som om ett avgörande mål skulle falla. Lite nervös blev man när Isaksson åkte ut för en interference efter 11:43 men även i denna sekvens var det Luleå som skapade mest. Faktum är att man var så nära som en träff i stolpen från nära håll. En sekvens som inte helt saknade likheter med den som Vuotilainen satte i inledningen på andra. På den efterföljande kontringen gjorde den gamla bekantskapen Jari Kauppila sin patenterade dragning bakom sin rygg. För den som undrar kan jag låta meddela att den fortfarande fungerar dåligt. Matchens avslutning kom sedan att påminna om inledningen. Båda lagen satsade mest på anfallsspel. En detalj två minuter före slutet personifierade detta påstående. Det var Pavel Skrbek som slog en stenhård chanspassning mot Martin Chabada som fiskade vid offensiv blå linje. En sådan passning skulle han aldrig ha slagit om man varit i ledning. Det kan man då alltid hoppas i alla fall. Nu blev konsekvensen inte mer än en vunnen tekning efter icing. Efter full tid stod det så 2-2 på resultattavlan, vilket var ett logiskt resultat. Spontant kändes det som om matchen gärna fått vara tio minuter längre för Luleå var det klart mest aktiva laget där ute på isen.

Förlängning
Omgående i förlängningen drog Skrbek på sig en tvåa för hakning. I och med detta fick hemmalaget chansen i spel fyra mot tre och det tog inte lång stund förrän matchen var avgjord. Det var bra arbete av Jan Hrdina som låg bakom det hela, om än pucken slogs i nät av Per Gustafsson. Passningen från Hrdina hittade dock fram till Gustafsson efter att ha ändrat riktning på en Luleåspelares häl. Lite snopet slut, men Luleå fick i alla fall med sig en poäng ur drabbningen.

Sammanfattning och spelarkritik
Med det här spelet ska man kunna avancera uppåt i tabellen. Äntligen finns något som man kan kalla kontinuitet i spelet. Martin Chabada har stor del i detta. Med honom i laget har man alltid en fungerande enhet att falla tillbaka på. Idag var hans kedja med Fredrik Hynning och Linus Omark den mest framträdande. Lubos Bartecko och Magnus Isaksson gjorde också bra insatser. På backsidan var Pavel Skrbek och Jan Sandström mycket bra. Av Jaroslav Obsut ska man dock kunna kräva mer och han får själv ta på sig 2-1 målet. Det tillkom som resultat av nonchalans från hans sida. Tero Leinonen var dock lagets bästa spelare idag. Han gjorde flera enorma räddningar i andra perioden och höll då Luleå kvar i matchen. I HV 71 framträdde framförallt Jukka Vuotilainen, Johan Davidsson och Johan Åkerman. Domaren Ulf Rådbjer förtjänar också ett hedersomnämnande för idag var han mycket bra.

Jag ser redan fram emot nästa match. Det är hög tid att ta revansch på Timrå och deras skadeproblem kommer ju högst lägligt för Luleå Hockey.

Matchfakta

HV71 - Luleå 3-2 (1-1, 1-0, 0-1, 1-0)

Första perioden
1-0 (10:34) Johan Davidsson (Åkerman, Jämtin) spel fem mot fyra, 1-1 (12:15) Lubos Bartecko (Åkerström, Surovy).
Andra perioden
2-1 (21:09) Jukka Vuotilainen (Åkerman, Puistola) spel fyra mot fem.
Tredje perioden
2-2 (50:53) Martin Chabada (Hynning, Omark).
Fjärde perioden (förlängning)
3-2 (61:03) Per Gustafsson (Hrdina, Åkerman) spel fyra mot tre.

Skott: 39-22 (14-6, 13-5, 10-11, 2-0).
Utvisningar: HV71 8 minuter, Luleå 16 minuter.
Domare: Ulf Rådbjer, Grödinge.
Publik: 6913.

Matchens stjärnor
3. Johan Åkerman, HV71.
2. Tero Leinonen, Luleå.
1. Jan Hrdina, HV71.

0 kommentarer