Ny tung förlust för Luleå
Luleå Hockey saknade inför matchen sju spelare men det syntes faktiskt inte särskilt mycket spelmässigt. Man höll på att skrälla men HV71 blev till slut för starka och kunde vinna med knappa 4-5.
Försmädlig och knapp förlust
Luleå spelade för fjärde gången denna säsong en jämn match mot HV 71. Tyvärr fick man för andra gången se sig slagna med uddamålet på hemmaplan. Detta efter en väldigt spännande kamp mellan två lag som riktade alla pjäser framåt. Som åskådare kastades man ständigt mellan hopp och förtvivlan och det kändes ganska tidigt som om det skulle bli en kväll då pucken skulle studsa fel till slut. Man får väl helt enkelt svälja förtreten och konstatera att det i alla fall var riktigt spännande ända till slutet.
Första perioden
Inför matchen var det stora frågetecken kring laguppställningen. Utöver JVM-spelarna, Tomas Wallgren och Pavel Skrbek var det frågetecken kring Viktor Lindgren, Mikael Renberg, Kalle Kerman och Jesse Niinimäki. De två sistnämnda visade dig sig ha kurerats ifrån skadorna de åkte på mot Djurgården och kunde tack och lov dra på sig skridskorna redan ikväll. Dock hade man bara tio forwards i truppen ikväll, inklusive de nytillkomna juniorerna Marcus Johansson och Mikael Lidhammar. Min profetia om att Luleå skulle spela defensivt och tillknäppt kom tidigt på skam. Inför en för dagen både stor och entusiastisk hemmapublik rivstartade istället Luleå och det skapades heta chanser i parti och minut framför Erik Ersberg i bortamålet. Tomas Surovy var i regel inblandad i allt av värde på isen och hans självförtroende fick knappt plats inne i arenan till en början. Det var också han som var närmast för hemmalaget i inledningsminuterna. HV 71 hade just inget förrän Johan Harju spelade för snålt på egen blå linje, varpå man fick en bra skottchans från slottet. Pucken strök ribban. Minuten senare fick Luleå chansen i powerplay och då lyckades man ganska omgående sätta pucken i nät. Det var ett elegant klapp-klapp spel där till sist Fredrik Hynning skickade in pucken från en fri position vid Ersbergs vänstra stolpe. Man fick nästan nypa sig i armen för just powerplay-spelet har på sistone varit det som mest låst in sig och tappat bort nyckeln. På detta kom sedan en kanonad mot Ersberg under några minuter och hemmalaget spelade verkligen på topp. Utvisningarna avlöste också varandra då HV 71 inte riktigt hängde med och man satt bara och väntade på ett förlösande 2-0 mål. Och fortfarande handlade allting om Tomas Surovy. I den trettonde minuten åkte så Mikael Lidhammar ut för en interference och frågan var nu hur Luleå skulle klara omställningen från att ha varit det forcerande, puckförande laget, till att slå ifrån sig. Inte alls visade sig utan HV 71 visade direkt prov på kvalitet och kvitterade. Puckuslingen studsade likt en flipperkula i mål via stolproten och Mattias Modigs skridsko. Ett psykologiskt jobbigt mål att ta i det läget. Man hade spelat så bra och med sådant tempo under en lång tid men istället för en lite mer betryggande tvåmålsledning fick man nu acceptera ett likaläge. Målskytt var för övrigt Stefan Pettersson. Kvitteringsmålet sänkte moralen på Luleå medan HV 71 istället vädrade morgonluft. Plötsligt låste sig allt för Luleå och man hade tappat all fart och spelidé. Ett powerplay slarvades bort och det var så när att Roger Åkerström bjöd på ett bortamål efter schabbel vid eget mål i slutminuten. Motgångarna avlöste dock tyvärr varandra och i sekvensen efteråt blir det ändå 1-2. Skulle man lägga sig ned och dö nu eller kunna knyta näven och komma igen i andra? Jag var helt ärligt inte säker på vilket. Man hade spelat otroligt bra hockey med tanke på förutsättningarna med sammanlagt sju spelare borta men ändå hamnat i brygga. Uppförsbacken kändes både lång och brant. Periodens sista fem minuter hade varit en ren katastrof och intrycket var att bensinen redan tagit slut. Det fanns inget tempo, spelarna missförstod varandra och till råga på allt uppträdde man nonchalant.
Andra perioden
Till min stora glädje startade man den andra perioden precis som man startade den första. Anfallshockeyn var tillbaka och man trampade friskt runt Ersberg. HV 71 kom återigen på efterkälken och utvisningarna avlöste varandra. Nu återgick man dock i gamla synder och spelet i numerärt överläge var för långsamt och idéfattigt. Lubos Bartecko fick den dirigerande rollen bland annat i fem mot tre under en halvminut men han hade definitivt inte ”sin” dag idag. Lite senare åkte han också ut för roughing i en sekvens där HV hade en avvaktande utvisning. Då även Martin Thörnberg fick en tvåa för roughing fick Luleå återigen chansen i fem mot fyra. Inget hände inledningsvis tills plötsligt Johan Harju fann en lucka i bortaförsvaret att åka igenom. Passningen lät inte vänta på sig och vips så hade han ett ”soprent” friläge. Han fintade ned Ersberg, drog över pucken till backhand och föste den i stolpen. Ja, det var ju det där med hopp och förtvivlan… I situationen åkte dock HV-backen Daniel Grillfors ut för hooking och man fick därför över en minut på sig i spelformen fem mot tre. Men ingenting av värde lyckades man under denna tid skapa man mot bortamålet, vilket var anmärkningsvärt svagt. När så HV 71 återigen blivit fulltaliga kom så plötsligt kvitteringen. Och nu fick Harju sin revansch. Han trampade sig ännu en gång fri från blå linjen. Nu hade han tröttnat på dragningar och skickade istället in pucken med ett distinkt handledsskott. Inga krusiduller och 2-2 var ett faktum. Klockan stod då på 10:48. Efter 12:30 åkte sedan Bartecko ut för en fasthållning. Inget att säga om domslutet. Däremot skulle det ha blåsts av för en offside precis före. Tyvärr visade Luleå nu återigen upp fundamentala brister i sitt boxplay och Andreas Jämtin kunde helt ensam både ta emot pucken och i lugn och ro vända sig om och sprätta upp den bakom en chanslös Mattias Modig. Framspelningen från Per Gustafsson höll högsta klass. Den synade verkligen Luleås usla par i tvåor. 2-3 således och återigen en lång väg att vandra för det tappert kämpande hemmalaget. Denna period körde man dock hela vägen in i mål och man fick också riktigt bra möjligheter till kvittering. Tomas Surovy (vem annars?) var ytterst nära efter 18:30 men han hakades fast och chansen gick om intet. Domare Rådbjer tyckte nog att HV haft nog med utvisningar för en period för han valde att fria vilket jag anser var ett svagt domslut. Bedömningen var överlag väldigt inkonsekvent ikväll. Rådbjer silade mygg och svalde kameler och under stundom kändes det som om han skulle tappa matchen. Och medan jag satt och funderade (läs: irriterades) över detta släpptes sedan en solklar icing, varpå Mattias Remstam så när kunde ha avgjort det hela. Fri från tre meter sköt han dock över. Puh… Sammanfattningsvis gjorde Luleå en stark andraperiod och bortaledningen kändes inte motiverad. På minussidan var spelet i fem mot fyra och fyra mot fem som inte fungerade särskilt bra. Dessutom tappade man i princip alla de viktiga tekningarna.
Tredje perioden
Slutakten följde samma mönster som de två första perioderna. Luleå gick ut hårt och snurrade i HV:s försvarszon. Kvitteringen till 3-3 kom så också efter knappt två minuter genom Fredrik Hynning. Det var på en för kvällen typisk situation där Ersberg gjort en första räddning och pucken kommit ut en bit i banan på en retur. Denna gång omsattes den dock i mål. Det kändes som ett förlösande mål. Nu skulle man väl ändå åtminstone få oavgjort? Nej. Målet fick Luleå att slappna av och direkt tog HV kommandot. Under några minuter avlösta chanserna varandra och det var då bara Mattias Modig som höll matchen jämn. Just som man konstaterat ”faran över” kom så 3-4 genom nyförvärvet Jaroslav Balastik som i sin fjärde match gjorde sitt första mål. Ännu en mental kalldusch för Luleå och hopp hade återigen stämplat ut för att avlösas av förtvivlan. Halvvägs in i perioden åkte så Johan Davidsson ut för tripping och plötsligt hade både powerplay-spelet och Lubos Bartecko vaknat till liv igen. Pucktempot fanns där, liksom fantasin. Efter flera heta chanser där Bartecko och Surovy elegant fann varandra med precisa passningar så tycktes Lubos tänka att ”nej nu får det vara nog med tjafs, jag sätter den själv istället” varpå han pricksköt 4-4 bakom Ersberg. Och återigen hade hoppet kommit på besök. Med ett spänt leende och fjärilar i magen fick man sedan surt konstatera hur Mikko Pukka fick en tvåa för holding i en ren kampsituation axel mot axel i egen zon. Detta inträffade med mindre än åtta minuter kvar och med tanke på den effektivitet som HV 71 tidigare visat i spelformen fem mot fyra fanns det fog för min oro. Och mycket riktigt kom så 4-5 tämligen omgående. En övermodig hemmaspelare (Surovy, hans kanske enda misstag i matchen) försökte driva ut pucken över egen blå men på linjens yttersta centimeter kom Johan Davidssons klubba emellan och istället fick man under en sekund något av en spelvändning i Luleåzonen. Pucken gick sedan via David Petrasek till en på vänsterkanten framstormande Per Gustafsson som från ganska nära håll satte ett slagskott invid Modigs vänstra stolpe. Kvitteringsjakten startade omgående därefter men den kom av sig då Obsut gav bort två minuter i slutskedet. Helt omotiverat och oprovocerat slarvade han bort pucken bakom Modigs bur varpå han blev tvungen att dra omkull en motståndare. Det var en given utvisning och hela agerandet luktade uterink och division fyra. Nu var det precis i matchens slutskede det inträffade och jag kan inte låta bli att vara lite nyfiken på om han blivit bänkad av Slavomir Lener om det varit mer tid kvar på klockan. I slutminuten var Modig just på väg att lämna isen för att ge plats för en sjätte spelare när han så plötsligt fick en motståndare helt fri emot sig ända från röda linjen. Mattias fick dock sista ordet och räddade elegant varpå man istället kunde lyfta en chanspuck mot bortre blå och Johan Harju. Denna singlande chanspuck togs omhand på nästan bästa tänkbara sätt. Johan hann få den under kontroll och visst gjorde han en dragning men ändå gick pucken inte in bakom Ersberg. Det var dock ytterst nära i den kalabalik som följde innan Rådbjers signal. Ytterligare chanser uppstod efter den avslutande tekningen då tio man befann sig i en enda röra, tätt framför bortamålet. Bartecko fick läget med 19:50 på klockan men missade. Slutresultatet kom att skrivas till 4-5 och för andra gången denna höst förlorade Luleå en jämn match på hemmaplan mot gästerna från Jönköping. Verkligen en otroligt försmädlig och knapp förlust.
Sammanfattning och spelarkritik
Jag kan inte på rak arm minnas när jag sett en så spännande match. Man kastades som sagt konstant mellan hopp och förtvivlan. Det senare kom oftast att få överhanden tyvärr men vi ska som sagt inte glömma vilka dåliga förutsättningar Luleå hade till poäng ikväll. Med en frisk Mikael Renberg och hela juniorkedjan tillbaka så har man helt andra möjligheter att upprätthålla högt anfallstempo i sextio minuter. Man ska inte alls skämmas över kvällens insats. Undantag då möjligen för Jaroslav Obsut och Lubos Bartecko som idag var ljusår ifrån vad de kan prestera. Roligt var det att se tröja nr 18 igen. Marcus Johansson gjorde i den bara några korta byten men han gjorde vad han skulle pliktskyldigast. Mikael Lidhammar fick lite mer speltid och minsann noterades han inte för två assists. Kul för honom och jag hoppas han får fler chanser. Bäst i hemmalaget var dock Tomas Surovy, Fredrik Hynning (som även fick det officiella priset) och Johan Harju. Som resultatet skvallrar om var försvarsarbetet idag lågprioriterat men minst dåliga insatser gjordes där av Jan Sandström och Roger Åkerström. Mattias Modig gjorde en bra match men fick alldeles för ofta möta motståndare i fina lägen från alldeles för kort distans.
I bortalaget gjorde Erik Ersberg en stormatch trots de fyra insläppta. Han var den direkta orsaken till att HV 71 kunde ta tre poäng ikväll. I övrigt var Per Gustafsson, Jan Hrdina och Andreas Jämtin (fick det officiella priset) framträdande.
Domarinsatsen ikväll var ungefär lika dålig som hittills under säsongen. Hur ska det gå när slutspelet börjar och allt blir så mycket viktigare där ute på isen? Det är värt en fundering redan nu. Kommer man att återgå till gamla regeltolkningarna eftersom att det är de enda man lärt sig i domarrummen?
Luleå har nu två raka uddamålsförluster vilket så klart svider en del. Desto roligare är det att se hur våra juniorer presterar topphockey i JVM. Med sådana anfallsvapen att tillgå framöver ska det till mycket mer av ett motståndarlag än ikväll för att stoppa oss.
Matchfakta
Luleå - HV71 4-5 (1-2, 1-1, 2-2)
Första perioden
1-0 (06:59) Fredrik Hynning (Martin Chabada, Johan Harju) spel fem mot fyra, 1-1 (13:57) Stefan Pettersson (Jan Hrdina, Per Gustafsson) spel fem mot fyra, 1-2 (19:33) Pasi Puistola (Johan Davidsson, Jaroslav Balastik).
Andra perioden
2-2 (30:48) Johan Harju (Mikael Lidhammar), 2-3 (33:45) Andreas Jämtin (Per Gustafsson, Johan Davidsson) spel fem mot fyra.
Tredje perioden
3-3 (41:53) Fredrik Hynning (Martin Chabada, Mikael Lidhammar), 3-4 (47:12) Jaroslav Balastik (Johan Åkerman), 4-4 (51:03) Lubos Bartecko (Tomas Surovy) spel fem mot fyra, 4-5 (52:44) Per Gustafsson (David Petrasek, Johan Davidsson) spel fem mot fyra.
Skott: 32-33 (9-10, 15-10, 8-13).
Utvisningar: Luleå 14 minuter, HV71 22 minuter.
Domare: Ulf Rådbjer, Grödinge.
Publik: 5108.
Matchens stjärnor
3. Erik Ersberg, HV71.
2. Per Gustafsson, HV71.
1. Tomas Surovy, Luleå.
