Ryggraden, burväktarna, lagbygget, taktiken och frågetecknen
Michael Ek (MiCCe på Luleålagsidans forum) har skrivit ihop en gästkrönika där han bland annat analyserar kring en del frågetecken i Luleålaget.
Ryggraden: Dagens Luleå saknar den stabila ryggrad med Luleåhjärtan som alltid har funnits där. Vi har alltid haft en stomme med landslagsmässiga spelare från länet som har vuxit upp med Luleå HF som laget i sitt hjärta, ta t.ex. spelare som Johan Strömwall, Lars Hurtig, Stefan ”Skuggan” Nilsson, Petter Nilsson, Tomas "Bulan" Berglund, Jonas Rönnqvist, Per Ledin, Roger Åkerström, Osmo Soutukorva, Tobbe ”L” Lindberg, Tomas Holmström, Mattias Öhlund, Robert Nordberg, Hans Huczkowski, Daniel Henriksson m.fl. Det här är killar som burit LHF till tolv raka slutspel men den tiden är förbi, de senaste åren har antalet norrbottniska talanger/stjärnor minskat mer och mer och idag heter lagets stjärnor Surovy, Bartecko, Hynning, Leinonen, Saravo, Obsut, Chabada osv. och alla dem är riktigt bra spelare, men vi behöver några norrbottniska pådrivare som får dem att visa vilja och lär dem att kämpa för laget, inte för lönen!
Idag har vi bara Renberg och Sandström som kan räknas in bland dessa spelare och det har visat sig att det inte räcker med två klasspelare med hjärta. Den här säsongen har visat att vi inte bara saknar Nordqvist och Orszagh utan i allra högsta grad även killar som Fabricius, Lundberg och Fransson.
Burväktarna: Vad ska man säga? Leinonen var säkerheten själv under fjolåret, i somras ville han flytta hem till Finland, Luleå sa nej för man visste att man inte kan hitta en lika bra målvakt för den låga lön som Leinonen lyfter. Om det var rätt eller fel går att diskutera i oändlighet. Faktum kvarstår dock att en Leinonen med hemlängtan är långt ifrån lika bra som en Leinonen utan hemlängtan. Då Leinonen sviktade fick Modig chansen och som han tog den! Placerade sig som etta i målvaktsligan under en stor del av säsongen och radade upp matchavgörande insatser. Men som vi alla vet så är vår framtidsman bara 19år och formsvackorna kommer givetvis förr eller senare.
Stabiliteten har saknats på målvaktssidan under hela året.
Lagbygget: Det finns stora brister i spelar scoutningen och sättet att formera truppen inför årets säsong. Den största skillnaden från förra året är att vi tappade en av elitseriens bästa defensiva/spelförstörande kedjeformationer då Fabricius, Karlsson och Lundberg lämnade oss. Förutom Burström så blev inte någon mer värvning av en defensiv forward med hög arbetskapacitet vilket avspeglar sig tydligt i boxplaystatistiken. Spelare som Emil Lundberg, Patrik Tano, och Tomas Berglund är ovärderliga i specialteams (dvs. box och powerplay). Enkelt uttryck så saknar vi någon som kan spela grishockey då det behövs, vi har ingen Andreas Jämtin eller Per Ledin. Wallgren hade kunnat fylla en del av den rollen men han lämnade ju för Rögle efter mindre smickrande omständigheter.
En annan spelartyp som totalt saknas i årets trupp är fullfjädrade centrar som Jonas Nordqvist och Thomas Koch, killar som vinner avgörande tekningar och agerar center från ryggmärgen. Ett stort problem är att Luleå ofta får inleda med att jaga puck hos motståndaren då vi inte har den där centern som kan gå in och vinna de viktiga tekningarna. En fullfjädrad center vet hur man styr spelet både i offensiv zon och i defensiv zon, det vet inte Bartecko och Chabada. Vi har en stor talang i Johan Harju, han har potential att bli en riktigt bra center med rätt träning, även Chabada har visat att han kan spela center om det behövs men han är inte helt optimal på den platsen. Burström är en fullt fungerande tredjecenter men det behövs två killar som är bättre än honom på den positionen.
Floppen Niinimäki är ett mysterium, Kerman är ett annat. Varför värvades Niinimäki trots alla varningsrop? Varför har man behållit Kerman i truppen trots att han uppenbart saknar förtroende från tränarna? En sån spelare ska matchas med bra medspelare men även här kan man kanske se att problemet bottnar i centerbristen, renodlade offensiva killar som Kerman är beroende av bra centrar som kan hitta dem med smörpass i skottlägen. Den centern finns som sagt var inte i årets LHF. Hur bra hade dagens LHF varit med Nordqvist och Koch i laget istället för Kerman och Niinimäki?
Backarna är varken sämre eller bättre än förra året, den stora skillnaden är även i defensiven att vi inte har fyra duktiga centrar som täcker upp bakåt och styr försvaret från fyrkanten framför mål.
Taktikern: Slavomir Lener var namnet på allas läppar efter förra säsongen och visst tillförde han mycket bra till Luleåsspel men det har även visat sig att han är en mindre bra coach i motgång. Han vägrar ändra på saker i sitt spelsystem även om det är uppenbart fel. Varför har man inte på 53 omgångar fått ordning på boxplay? Varför är Luleås dagsform lika oförutsägbar som den rätta lottoraden? Varför ändrar man inte i kedjor som helt tappat flytet? Varför kan man inte lära sig att spela ”rätt” mot bottenlagen och ta säkra poäng? Varför bygger vårat powerplay enbart på individuella prestationer, kan centerbristen kan vara svaret även här?
Frågorna är många men de solklara svaren är få. Givetvis är inte bara Lener ansvarig för detta men han bär det yttersta ansvaret som huvudcoach, även Jens Hellgren är i högsta grad delaktig tillsammans med Roger Rönnberg. Det är uppenbart att taktiker som Leif Boork och Roger Melin har ”läst” Leners spelsystem och byggt ett effektivt försvar mot de alltid lika förutsägbara passen genom mittzonen mot en forward med fart och det stillastående powerplay som Luleå alltid visar upp. Med de individuella stjärnor vi har på forwardssidan måste tränaren våga släppa tyglarna lite och låta spelarna göra sitt på isen, nu ser de flesta ut att åka runt och försöka undvika pucken så att man inte gör något misstag då man har den.
Jag hoppas på nytt blod bredvid Rönnberg i båset inför 07-08, helst en tränare med vilja och en fysisk spelidé. T.ex. Tornberg, Wikegård eller ”Osten” eller varför inte chansa med ”Bulan” Berglund och Rönnqvist?
Frågetecknen: Det finns många andra små orosmoment kring årets Luleå Hockey, förutom solklara saker som avsaknaden av centrar och dåligt boxplay så finns det många små frågetecken som jag gärna skulle vilja räta ut på forumet med hjälp av er läsare.
• Sammanhållningen i gruppen är ifrågasatt från många håll, hur hör är sanningshalten i dessa rykten?
• Wallgrenaffären, hur har den påverkat? Och hur mycket av sanningen har vi fått veta?
• Hur påverkar det att vi har så många utländska inslag i truppen?
• Är Renberg en bra kapten? Jag tror inte det, han vill så mycket med sitt eget spel och när han blir frustrerad så verkar han ha svårt att fokusera på laget, han passar bättre som assisterande kapten då han alltid har den rätta inställningen på isen!
• Delfinenspöket är som bortblåst och har ersatts av ovanligt bra bortaspel, varför?
• Skrämmande dåligt facit på lördagar, varför?
• Har Hynning redan flyttat till Timrå? Varför bänkas han inte då han helt slutat spela hockey?
• Vart tog Jaroslav Obsut vägen? Han var bra i inledningen av serien men ända sedan jul har han sett riktigt blek ut på isen.
• Är årets hitintills svaga resultat Leners/Hellgrens fel eller beror det lika mycket på andra faktorer som obalans i lagbygget och osämja i truppen?
• Kermans vara eller icke vara under årets säsong och inför nästa?
Nu håller vi tummarna tillsammans och ser till att Luleå tar sig till slutspel genom att ge dem en sjätte spelare på isen i sista omgången mot Brynäs. Jag vill se fulla läktare och ett härligt stöd som påminner om 1996, då måste de vinna för fansens skull!!!
