Krönika: Bråda dagar - många frågetecken
Luleå Hockey går in i en viktig period. Långsiktiga anställningar ska klubbas och föreningens framtid därmed utstakas. Viktigast i dagarna är givetvis sportchefsposten, men även tränarfrågan är av vital karaktär. Allt detta efter en säsong med ovanligt många frågetecken.
Lagsammanhållningen
Äntligen börjar informationen sippra ut från det betongförseglade omklädningsrummet. Att Luleå Hockey inte har varit sig lika i år har för mig länge stått klart. Många spelare har underpresterat. Väldigt få har sett ut att ha roligt.
Idag skriver Expressen om en konflikt mellan kompisarna Lubos Bartecko, Jaroslav Obsut på den ena sidan och Martin Chabada på den andra. De skriver även att Chabadas kontrakt kan tänkas brytas.
Trots Lubos starka säsong, poängmässigt, har han inte stått att känna igen. Chabada avslutade serien mediokert efter att ha inlett den storstilat. Obsut får en egen kolumn längre ner.
Påverkar konflikter som denna, erfarna och professionella ishockeyspelare? Min fråga skulle kunna ställas annorlunda. Påverkar konflikter på arbetsplatsen killar i 30 årsåldern såpass att deras arbete blir lidande?
Givetvis är ingen immun mot långtgående personliga stridigheter. Speciellt i ett arbete där de sista arbetsprocenten kan göra skillnad mellan succe och fiasko. Självklart påverkas alla människor av konflikter med personer de träffar dagligen.
Lubos Bartecko och Martin Chabada är två av Luleås viktigaste spelare. Hur länge har denna konflikt pågått? Hur har Luleås lagledning hanterat problemet? Har Luleå råd att mista Chabada pga en personlig konflikt? Finns det andra sätt att hantera detta på?
Det är aldrig ens fel att två träter brukar det heta. Både Chabada och Bartecko tjänar stora pengar på sin sport. Det gjorde också Slavomir Lener. Jag tycker det är oförskämt mot alla Luleå Hockeys sponsorer, fans och övriga lagkamrater att inte bete sig proffsigare än att låta personliga konflikter gå så långt som de i detta fall har gjort.
Lagkaptenen
Micke Renberg är en av ishockeyns heliga kor. Dvs, han handlar alltid nobelt. och detta får aldrig ifrågasättas. Men jag tänker skita i det blå skåpet och fråga om Mikael Renberg verkligen är den helylle kille han utger sig för att vara.
Sedan Renbergs återkomst till ES 2000 har jag förundrats över vissa saker. En av dessa är Renbergs uttalanden i media. En annan är i vems intresse han handlar.
Om vi börjar sommaren 2000 stoltserade familjefadern Renberg med att han ville komma sin dotter närmare. Hela Sverige kände till vilken guldklimp detta flickebarn hade blivit för Norrbottens Stolthet. Fansen jublade och optimismen frodades i vår nordliga landsända.
Säsongen var god för såväl Renberg som Luleå Hockey. Renberg började då prata om en längtan till NHL. En längtan till världens bästa liga med fullsatta arenor hade väl ingen svårt att förstå. När sedan sommaren kom och värvningsdeadlinen mellan ES och NHL kröp närmare deklarerade Renberg att det var Luleå som gällde. Fansen andades ut och det gjorde nog minst sagt även Luleå Hockey.
Men sen kom kovändningen. Redan dagen efter skriver Mikael Renberg på för Toronto. Han gör detta på transferfönstrets sista dag. Luleå Hockey förlorade därmed lagets stöttepelare över en natt.
Märk väl att jag aldrig skulle kritisera någon för att lämna LHF om chansen i NHL uppdagades. Att välja NHL före ES var rätt av Micke. Men sättet på vilket han gjorde detta är märkligt.
Torontos kontrakt var över tre år värt 60 miljoner kronor. I kontraktet med Luleå skulle Renberg ersätta föreningen vid en flytt. Denna summa skulle hjälpa Luleå att hitta en ny spelare av Renbergklass. Summan media spekulerade i var 5 miljoner.
Hur hanterade Renberg denna situation? Gottgjorde han den förening han i sista sekund lämnat i en yterst prekär situation? Vem som hade rätt och fel i den senare uppkomna tvisten låter jag vara osagt. Det jag däremot undrar är huruvida Renberg tänkte på föreningens väl? 60 miljoner minus 5 blir 55.
Den andra frågan jag ställde mig var: Vad hände med dottern?
I år har Mikael Renberg fullgjort sin andra säsong som lagkapten. En säsong som kantas av frågetecken. Frågan jag ställer mig är vem Renberg sätter i förstarummet? Luleå eller Renberg?
I vintras uttalade sig Renberg om hur jobbigt det var för de som spelade i de två första formationerna. Han sade att det var lättare för juniorerna som inte behövde göra poäng varje kväll... Är det så en lagkapten ska vara?
Senare under vintern valde Lener att spela Johan Harju som center i förstaformationen mellan Bartecko och Surovy. Den unge övertorneågrabben gjorde succe. Som om inte det var nog fungerade nu förstafemmans defensiv bättre då man hade en naturlig center i Harju.
Hur hanterade lagkaptenen Renberg den uppkommna situationen? Tog han chansen att hylla den nya, unga, norrbottniska stjärnan? En kille som ska föra föreningens anor vidare. Nej, Renberg valde att gråta ut i pressen. På isen demonstrerade han sitt missnöje och slog klubban i sargen.
Allt för lagets bästa?
I slutskedet av årets serie spelade Luleå Hockey några av föreningens viktigaste matcher. Mitt i denna hysteri går lagkapten Renberg ut och säger att han kan tänka sig att spela för ett annat ES - lag. Visst var han suverän på isen, men var detta uttalande för lagets eller Renbergs bästa?
Renberg är en duktig hockeyspelare. Men som lagkapten krävs såna saker som att "ta en för laget". Att bita ihop i det tysta och vara ett föredöme för sina lagkamrater. Se på Tommy Sjödin, Jörgen Jönsson och Johan Davidsson.
Jag brukar för skojs skull jämföra Renberg med Jan Sandström. Janne tar ofta en smäll för att kunna slå en passning. En tackling som han vet kommer göra ont. Flera gånger har han i dessa situationer blivit liggande. Oftast har han rest sig och fullföljt matchen. Har han uttalat sig om hur ont han har eller hur synd det är om honom? Aldrig.
Nr 43
Jag vet inte var Jaroslav Obsut ligger i Luleås interna löneliga, men klart är att han ligger högt upp. Kanske högst av backarna. Prestationsmässigt ligger han längre ned.
Obsut är killen som på tre år inte tagit en enda smäll för laget. Ni som hyllar Jaroslav för hans tuffhet, fundera över följande: Har ni någonsin sett Obsut ta en smäll? Har ni någonsin sett honom vara "först på en puck" som dumpats av motståndarforwards? Eller har ni kanske sett honom stanna upp för att släppa förbi dessa forwards så han slipper få en smäll?
De gånger Obsut råkar få en rejäl tackling klarar hans ego inte av detta. Han vill ge igen och gör det. Oftast med utvisning som följd. Tror ni det är en tillfällighet att Per Ledin jagar Obsut när FBK möter Luleå?
Det är tuffare att ta en smäll än att ge en. Det är laglojalt att jobba i det tysta. Vad beträffar Obsut har han mycket kvar att utveckla. Visst, hans skott är fenomenalt, men när ska han börja skjuta igen?
