Krönika: Stora defensiva brister i Luleå Hockey
Det är bara att konstatera redan efter nio elitserieomgångar: Luleås backbesättning håller inte måttet - den är på tok för tunn, bräcklig och skadekänslig. Det behövs minst ytterligare en klassback för att Luleå ska göra en bättre säsong än i fjol. "De fyra stora" gör i överlag ett klart godkänt jobb och räddar Luleå från total kaos i egen zon, men Johan Ejdepalm är ett skämt bakåt och Mikko Pukka är alldeles för virrig och ojämn i kombination med att Per Savilahti-Nagander inte verkar ta nästa steg i utvecklingen redan den här säsongen.
Obsut - en besvikelse
Pekka Saravo och Jan Sandström är två säkra kort defensivt. De gör alltid (läs: nästan) sitt jobb och städar upp i egen zon, samtidigt som de även presterar offensivt. Saravo och Sandström har definitivt levt upp till förväntningarna hittills. Pavel Skrbek är också pålitlig i vanliga fall och en klippa defensivt. Han verkar tveklöst - i likhet med de två förstnämnda - leva upp till de högt ställda förväntningarna den här säsongen och håller hög elitserieklass. Jaroslav Obsut tenderar emellertid att svika alltför ofta. Han är stundtals osäker i egen zon, tillämpar sina fysiska förutsättningar i för liten utsträckning och svarar för skrämmande många slarviga ingripanden som resulterar i att en del av LHF-fansen får gråa hårstrån i förtid. Obsut är dock ingen katastrof i överlag och alltjämt en bra elitserieback.
Usla backar på elitserienivå
Problemet är att Luleå i övrigt saknar backar som håller elitserieklass. Det kan fungera hyfsat mot mindre bra elitserielag när alla är tillgängliga, men skador och sjukdomar tillhör hockeyn och det är bara att diskontera med att minst 1-2 av "de fyra stora" kommer vara indisponibla ett antal matcher, inte minst Skrbek som är relativt skadebenägen.
Johan Ejdepalm är förmodligen Elitseriens sämsta back - alltså av de som är ordinarie. Det är dock ingen skräll att den 25-årige Uppsala-sonen som innan LHF-äventyret aldrig satt sin fot i Elitserien inte håller måttet. LHF har fått vad de betalat för, alltså en usel back som - trots sin offensiva prägel - knappt producerar något av värde framåt. En back med Ejdepalms karaktär måste helt enkelt producera mer, annars är han totalt meningslös att ha i laget.
Mikko Pukka är inte lika dålig som Ejdepalm och har gjort en del hyfsade matcher, men han är alltför ofta en säkerhetsrisk i egen zon, har problem med markeringsspelet och skapar stundtals kaos kryddat med att han drar på sig onödiga utvisningar. Det är sannerligen ingen tillfällighet att Pukka var en hackkyckling bland de egna fansen i SM-Liiga.
Per Savilahti-Nagander är "minst dålig" av dessa tre. Han har dock inte tagit steget som krävs för att bli en duglig back i elitseriesammanhang. Det handlar om att han är för ojämn och har svårt att hänga med i det höga elitserietempot samtidigt som han utnyttjar sin fysiska styrka alldeles för sällan. Jag tror emellertid på Savilahti-Nagander - på lång sikt. Han har en del fina kvaliteter, är en råtalang och kan bli bra även på elitserienivå, men det lär tyvärr inte ske redan den här säsongen.
Låt oss slippa Åkerström på isen
Roger Åkerström är - med en del konditionsträning - klasser bättre än ovanstående trio, men jag hoppas inte på den paniklösningen, utan situationen bör lösas på ett annat sätt. Luleå bör värva minst en back med gedigna defensiva kvaliteter, helst en Johan Finnström-typ, som är stor, stark och en klippa i egen zon som ger ett utmärkt understöd till målvakten och gör LHF:s backbesättning mindre skadekänslig i en lång och tuff grundserie. I övrigt är det bara att ge Ejdepalm en enkelbiljett till Uppsala för spel med Almtuna och skicka Pukka till andraligan i Finland kryddat med att Robin Olsson får en ordinarie backplats - för han kan omöjligtvis göra bort sig mer än denna duo.
Starkare offensiv än i fjol
Jag vill passa på att ge Luleå-ledningen en stor eloge för värvningen av Cory Larose och det faktum att Lubos Bartecko togs in tidigare än planerat. LHF-ledningen visade handlingskraft i ett prekärt läge och nu ser det genast bättre (!) ut offensivt än i fjol. Luleå har helt plötsligt tre kedjor som kan producera på allvar och bredden är bättre än förra säsongen, men det är förstås inget snack om att LHF har färre spelare med spetskompetens i Bartecko-klass än i fjol - men jag föredrar definitivt årets forwardsbesättning. Jag är full av tillförsikt fortsättningsvis när Tommi Miettinen och Jussi Tarvainen kommer igång efter sina skador - förutsatt att Luleå inte åker på tunga skador i övrigt, då ser det synnerligen lovande ut på den offensiva rinkhalvan.
John Wikberg
E-post: john.wikberg@svenskafans.com
