Krönika: Vi lät det hända - Vad gör vi nu?

Jag kritiserade Hans Chrunak för hans agerande i flertalet frågor. En av dessa var när Chrunak och Curt Johansson signerade avtalet med Obol Investment. Givetvis kunde jag inte ana vad som komma skulle, men de farliga signalerna fanns där. Signalerna i detta fall var historien.

Drömmar vilseleder oss
När man som brinnande supporter ser sitt lag långsamt dala sportsligt så väl som ekonomiskt gör det ont. Vi önskar och drömmer. Jag, och gissningsvis många med mig, drömde om välgöraren som skulle ställa allt till rätta igen. Han som skulle få Luleå Hockey att bli den fruktade maskin det var i mitten av 90 – talet. Den tiden då vi fans kunde slappna av på läktarna, vänta på slutspel och drömma om guld.

Den norrbottniske välgöraren
Luleå Hockey gjorde ingen hemlighet av att man sökte utflyttade norrbottningar med pengar, makt och kontakter. Någon som kunde dra in kapital utanför norrbotten.
Var inte detta en dröm för oss fans också? Hoppet tändes. Och vips en dag stod han där. Frälsaren. Han sade:
            - Jag ska göra Luleå Hockey till en maktfaktor.
            - Jag ska ösa pengar över föreningen.
            - Jag vill inte ha någonting i gengäld annat än kontaktnätet.
Bo Johansson bombarderade norrbottnisk och svensk massmedia med sin propaganda under många år.
            - Varför gjorde han det?
För att skapa opinion. Han ville ha folket med sig. Folket är vi. Folket skulle givetvis skapa press på beslutsfattarna.
            - Hur reagerade vi när Johan Strömwall sade nej?
Vi anklagade honom. Vi läste tidningarna och drömde. Vi förebrådde Strömwall. Hur kan man säga nej till miljoner? Undrade vi.
            - Ja, hur kan man säga nej till miljoner?

Svaret fanns rakt framför oss men våra drömmar fördunklade vår tankeförmåga.
Frälsaren var inte sen att nappa på folkets engagemang. Uttalanden som ”jag förstår inte” gjorde oss ännu argare. Men Johan Strömwall stod emot.
Anders Sundkvist stod också emot. Sedan kom Hans Chrunak och vi började åter drömma. Med hundratals guld från stora mästerskap kom han inridande på sin vita springare och tjusade media som den retoriker han är. Och vi ställde inte ens frågan:
            - En simtränare som VD för ett företag som omsätter 60 miljoner?
När Chrunak lämnade simningen drev han ett golfprojekt i graven. Sedan kom han till Luleå. Detta läste vi om men glömde fort, vi levde ju på hoppet.
Hur Chrunaks och Curt Johanssons affärer med Obolbosse kommer sluta vet ingen. Vi vet dock att det skadat Luleå Hockey.
Vi jublade när kontraktet skrevs och drömmarna tog fart. Vi förblindades av vår tro. Varför ställde vi aldrig frågan:
            - Varför sade både Strömwall och Sundkvist nej?
Chrunak sade att han inte kunde förstå hur hans företrädare kunnat missa en sådan chans. En sådan chans…
Vi supportrar stod blinda och döva och svalde allt. Vi ifrågasatte aldrig. Vi lät det hända.
            - Hur mycket mer har vi blundat för?

Framtiden
Det som är gjort är gjort. Obol är ett faktum. Kvar står vi. Frågan är om vi fortfarande är lika blinda och döva eller om vi har lärt oss någonting?
Hans Chrunak satsade hårt på en kampanj att värva medlemmar till Luleå Hockey. En meningslös kampanj i ett vinstdrivande företag enligt mig. Denna kampanj har dock gett oss ett gyllene tillfälle.
En medlem är en röst. Det är dags att ställa frågorna. Det är dags att sluta drömma och vakna upp till verkligheten. Luleå Hockey är i kris och det är vi som har makten.