Krönika: Därför blir det ingen nordisk hockeyliga
Spelarflykt, skenande löner och inga övergångssummor från NHL. Samtidigt som ryssarna drömmer om en europeisk konkurrent till NHL höjs det röster i Sverige om att skapa en nordisk liga för att rädda den svenska hockeyn. Dessa drömmar om multinationella hockeyligor som substitut för de inhemska ligorna lär bara stanna vid drömstadiet då det knappast finns en marknad för gränsöverskridande ligor.
I kölvattnet av en smula oväntade övergångar från elitserien till både NHL och den ryska kontintentala ligan KHL har många börjat oroa sig för att den svenska klubbhockeyn står inför en stor kris och det stora hotet sägs komma från öst. Rysk hockey med idrottsminister Slava Fetisov i spetsen har storartade planer på att på allvar försöka ta upp kampen med självaste NHL och med förmånliga löner i miljondollarklassen, skattefritt, är det nog många som också tror att ryssarna banne mig kan lyckas. Dock så har den ryska ligan en lång och svår väg att vandra då man i princip är helt beroende av sponsorer. Det är inte publikintäkterna, då biljettpriserna är mycket låga, eller TV-avtalen, då klubbarnafått betala TV-stationer att sända matcherna och inte tvärtom, som generera pengar. Utan det är den ryska oljeindustrin och excentriska oligarker som finansierar dyra spelarlöner i vissa klubbar som Ak Bars Kazan eller Metallurg Magnitogorsk. Man kan jämföra med Abramovich Chelsea fast med en stor skillnad – när det gäller ett storlag i världens populäraste fotbollsliga så går det faktiskt att få klubben att stå på egna ben ekonomiskt. Det går inte i KHL idag och vad händer den dagen då oligarkerna tröttnar på hockey? Jag undrar om Frölunda och Färjestad haft någon aning om den ekonomiska situationen i KHL då man nu tydligen ska bli formellt inbjudna till att delta i ligan. Inte för att jag tror att varken Frölunda eller Färjestad överväger att tacka Ja.
Dock så kvarstår problemet - i och med rika ryska klubbägare som inte går att konkurra med ekonomiskt riskerar också de bästa spelarna att hamna i Ryssland. En del har tittat i kristallkulan och det pratas både om europeiska och nordiska hockeyligor som lösning på problemet, ja som en nödvändighet för hockeyns överlevnad till och med. Aftonbladets Tomas Ros tror att räddningen för svensk hockey är en helnordisk liga som i längden skulle ge de nordiska klubbarna de ekonomiska muskler som krävs för att kunna konkurrera med hotet från öst. Tanken är svindlande men i verkligheten finns det ingen marknad för detta. I dagens elitserie så får det tolv klubbarna 18 miljoner var per säsong genom TV-avtalet. TV-rättigheterna kostar alltså 200 miljoner kronor i runda slängar. Tomas Ros tänker sig att en nordisk liga med 20 lag skulle generara ”åtminstone 60 miljoner kronor per lag”. Tanken är än mer svindlande. Det skulle innebära att det delades ut 1,2 miljarder kronor till de nordiska klubbarna gemensamt varje säsong. För att sätta saker och ting i perspektiv bör det nämnas att klubbarna i Premier League får ungefär 20 miljoner euro per säsong. Det handlar alltså om totalt 3,6 miljarder kronor och då pratar vi om den populäraste sporten och populäraste ligan i hela världen. Ni ser vart jag vill komma - det finns inget TV-bolag som skulle punga ut med en tredjedel av vad Premier Leagues TV-avtal är värt för att sända en nordisk hockeyliga. En liga där Norge och Danmark med svalt hockeyintresse deltar dessutom. Faktum är att elitserien redan har ett av de lukrativaste TV-avtalen för ishockey i hela världen. I NHL får lagen ungefär 2 miljoner dollar var jämfört med elitseriens 18 miljoner.
Skulle man bara ta en svensk-finsk liga, där intresset ändå är stort, med 16 lag och ett TV-avtal som ger 25 miljoner per lag och säsong så skulle det innebära att TV-rättigheterna ändå skulle hamna på ungefär 400 miljoner kronor. Jag tror inte ens att det finns någon eller några som är beredda att betala det för en liga där man inte vet med säkerhet hur stort intresset kommer vara. Vi vet ju vilken publiksuccé Royal League var och detta trots att det kommer mycket folk på matcherna i de inhemska ligorna. Jag tror att en svensk-finsk liga skulle locka mindre publik, framförallt i TV-sofforna, än vad Elitserien och SM-liiga gör idag tillsammans. En helnordisk hockeyliga är med andra ord, på rent Luleåmål, inget annat än ”bara schvammel”!
Personligen hoppas jag på att man istället för multinationella ligor försökte sig på en rejäl satsning på att återinföra den gamla europaligan som en slags motsvarighet till fotbollens Champions League. En liga med säg 16 eller 32 europeiska topplag som delas in i grupper om fyra. Där man först spelar färdigt gruppspelsmatcherna under hösten och avverkar sedan playoff innan slutspelen i de inhemska ligorna börjar. Jag tror att chansen är större att sälja en sådan tävling än en slags multiliga och skulle en europeisk mästarcup i hockey inte bära sig ekonomiskt så gör absolut inte en multinationell liga det. Någonstans känns det som att somliga har glömt bort hockeyns och klubbidrottens själ. De inhemska ligorna bygger på en lång tradition och har blivit stadiga institutioner som inte så lätt rubbas av kortsiktiga ekonomiska vinstintressen. Det är på grund av tradition och själ som Brynäs IF exempelvis fortfarande finns i elitserien trots ekonomiska kriser och flera kvalserier sen guldåret 1999. Det är på grund av tradition och själ som fotbollssupportrarna tar en inhemsk ligatitel före en europeisk titel vilket även gäller inom ishockeyn. Det är också på grund av denna själ som de passionerade supportrarna följer sitt lag i vått och torrt. Men vad vet en rysk oljeoligark eller en svensk byggherre om sånt egentligen?
