2008 - ett galet hockeyår för LHF
En felträff som höll kvar laget i streckstriden, omorganisation i föreningen, katastrofstart med ett uppvaknande som saknar motstycke samt två Övertorneå-ynglingars dominans. 2008 blev ett märkligt, fantastiskt och galet år för Luleå Hockey.
Ett galet LHF-år, minst sagt Året det vände men både året hösten började ganska mörkt. Hela Januari månad låg vi under kvalstrecket men kravlade oss upp till slut i februari. När vi sedan med fem matcher kvar bortaslog Frölunda med 3-0 var vi bara fyra poäng efter Skellefteå på en åttonde plats och då kom raset. Tre raka förluster och inför den näst sista omgången borta mot Mora såg det nattsvart ut. LHF på sista plats och fem poäng bakom Mora innebar att det räckte med en ynklig Morapinne för att spela ner oss i kvalserien. Mora tar ledningen direkt i första perioden. Robin Lindqvist kvitterar i slutet av perioden. Inför den tredje står det 1-1 och där kliver Janne Sandström fram och gör klassiska 2-1 på en felträff som blir till en isare som smiter mellan Pitkämäkis benskydd. Ett mål som blivit lite bortglömt efter att bragden fullgjordes i den sista matchen hemma mot Timrå men Jannes mål nere i Mora är nog ett av de enskilt viktigaste målen i Luleå Hockeys historia. Härligt att en spelare som Janne fick göra det målet.
Inför säsongen 08/09 omorganiserades det en hel del i LHF. Sportrådet ersattes av sportchef och jag vill påstå att Luleåfans protestaktion ledde direkt till denna förändring. Man planerade som sagt att kuppa in egna medlemmar till styrelsen och Osten, som sedermera blev sportchef, var tillfrågad. Intresset fanns också från Ostens sida. Jag minns att fansen som deltog i aktionen var hårt bespottade av hela hockeysverige men med facit i hand vet vi att man gjorde rätt.
Säsongen 08/09 började på sämsta sätt men sedan Bartecko anslöt till truppen så har precis allting gått Luleås väg och på annandagen ledde man också serien för att slutligen fira nyår som serietrea. Resan från botten till tippen på en höstsäsong är bragdartad och även om det aldrig kommer ske tycker jag, på fullaste allvar, att Luleå Hockey förtjänar Svenska Dagbladets Bragdguld - ett pris som tappat sin mening då det oftast är den som ändå är bäst i respektive gren som vinner priset. Inte helt ovanlitg att man får det för lång och trogen tjänst.
Under 2008 fick vi också se Linus Omark och Johan Harju ta det slutgiltiga steget från talang till fullfjärdrad elitseriespelare. I ett ganska känsligt läge då Luleå hade börjat klättra men fick sin ende naturlige center – Tommi Miettinen – på skadelistan så dominerade Övertorneå-duon, framförallt Omark, elitserien totalt under november och december. 08/09, oasvett slutresultat, blir en säsong vi aldrig kommer att glömma och det kan ta femton år innan vi får se två spelare från juniorleden dominera så fullständigt som Harju och Omark gjort.
Jag ser med tillförsikt fram emot 2009 och ärligt talat så är det inte det kommande slutspelet - dit går vi - som är det jag ser mest fram emot utan faktiskt hur nästa säsongs lagbygge kommer att te sig. Osten har ju hittills prickat rätt och det ska bli riktigt spännande att se vad det blir av när han får sätta sin prägel från start. Jag minns också bara för några år sen när Chrunak var ny klubbdirektör och Lener coachade fram seger efter seger. I december 2006 bubblade Obol-affären upp till ytan, våren därefter blev det en bitter strid mellan LHF och Renberg och ett halvår senare avgick Hans Chrunak efter ”hostattacken”. Det kan svänga fort i den här branschen.
En God LHF-fortsättning på er allesammans!
