SHL vs. KHL
Fem klubbar hotar att lämna Elitserien redan efter säsongen 2009/2010 för spel i en europeisk liga. Hur påverkar det de resterande sju elitserieklubbarna och vilka möjligheter har de fem klubbarna att slå sig in i till exempel ryska KHL-ligan?
”Oj, va fan!” blev min spontana reaktion när jag läste Luleå Hockeys pressmeddelande som gör gällande att Djurgården, Frölunda, HV71, Färjestad och Linköping har sagt upp sitt aktieägaravtal med SHL från och med säsongen 2010/11.
Jag satt faktiskt under Tre Kronors VM-match mot Lettland och tänkte på att det skulle vara häftigt om Sverige hade med ett lag i KHL, typ som Dynamo Riga. Det logiska är att det skulle vara ett lag från Stockholm eller Göteborg. Sen insåg jag att det är i det närmaste omöjligt för en svensk klubb att hävda sig i en liga som KHL, de ryska lagen är uppbackade av pengastarka företag och privatpersoner som pumpar in miljoner varje år för att täcka de förluster som lagen gör när publiken sviker. Det är inte ligan KHL som är ekonomiskt stark, det är ett fåtal klubbägare. Dessutom lever de i en helt annan ekonomisk verklighet än de svenska klubbarna som hämmas av de svenska skattesystemet.
Den svenska ekonomin är inte uppbyggd på samma sätt som den ryska och klubbarna skulle konkurrera på helt olika villkor. Det är svårt att se hur svenska lag ska kunna locka till sig toppspelare i konkurrens med de ryska lagen, säg den elitserieklubb som hade kunnat gå in och bjuda 10 miljoner kronor/år skattefritt till Linus Omark och Johan Harju. En sån lön skulle i Sverige kosta klubben mer än det dubbla innan alla skatter och avgifter är betalda.
Hur har de tänkt finansiera resorna när de redan idag gnäller över att det är dyrt att flyga till Luleå och Skellefteå?
Det beslut som nu tagits av de ovan nämnda klubbarna är inget direkt avhopp från elitserien som vissa rubriker gör gällande. Beslutet måste ändå ses som en tydlig markering från de fem klubbar som väljer att inte förlänga avtalet med SHL. Klubbledarna är inte dumma och de gör givetvis inte det här helt utan orsak, klubbarna ser alltid till sitt eget bästa, dessa fem klubbar ser uppenbarligen någon ekonomisk fördel med att lämna elitserien. Djurgården som redan idag brottas med elitseriens kanske sämsta ekonomi griper nog i det här fallet efter alla möjligheter att hitta nya intäkter till klubbkassan. Djurgården är den klubb som har mest att vinna och minst att förlora på att söka sig till en annan liga än elitserien som de faktiskt kan åka ur redan innan avtalet går ut.
Uppsägningen av aktieägaravtalet medför att det skapas en mängd frågor kring svensk hockey. Hur tänker fansen till de berörda klubbarna, vill de se sitt lag möta Dynamo Riga i omgång 36 av KHL? Kommer det att anordnas resor till bortamatchen mot Sibir Novosibirsk? Hur påverkar det här de övriga sju lagens attraktivitet bland spelarna? Vill spelare skriva på för ett lag som om två år riskerar att spela i en liga som tappar fem av sina lag? Hur utformar man kvalserien under nästa säsong ifall någon klubb definitivt hoppar av?
De övriga sju klubbarna MODO, Timrå, Luleå, Skellefteå, Brynäs, Södertälje och Rögle har redan deklarerat att de kommer att driva vidare elitserien i dess nuvarande form om något eller några lag skulle lämna ligan. Att redan nu spekulera kring vilka lag som eventuellt skulle kunna ta plats i en framtida elitserie är i det närmaste onödigt men Leksand, Västerås, Solna AIK, Björklöven, Malmö och Mora känns spontant som de sex starkaste alternativen. Om det blir så att en eller flera klubbar lämnar elitserien så är det givetvis inte omöjligt att de kvarvarande lagen i SHL ser sig om efter samarbete med finska och norska klubbar.
Tomas Ros på Aftonbladet är givetvis snabb att skriva upp det här som slutet för elitserien och början på ett nytt NHL. Ros har konsekvent varit överdrivet positiv till KHL och dess eventuella inverkan på hockeyn i Europa. KHL är idag en allt för osäker ekonomisk liga som endast lever på ryska miljonärers intresse för hockey. För att en europeisk elitliga ska bli verklighet så måste det finnas en bred ekonomisk grund att stå på och idag finns inte den. Lagen verkar i olika länder och lever därför under helt olika ekonomiska verkligheter, svenska klubbar skulle ställas inför en orimlig ekonomisk konkurrens.
Min personliga uppfattning är att det alternativ som bör ligga närmast till hands är att bjuda in ett eller flera lag från de nordiska länderna till en nordisk liga. Inom Norge, Sverige, Finland och Danmark så skulle klubbarna arbeta under liknande ekonomiska förutsättningar när det gäller skatteregler. Om ett sådant experiment skulle visa positiv respons från sponsorer och publik så kan nästa steg bli KHL. Att i dag kasta sig in i en nystartad och till synes labil liga som KHL känns inte som ett genomtänkt beslut.
Markus Tervamäki ställde en befogad fråga i sin blogg. Hur gör man om KHL brakar ihop eller de svenska lagen inte lyckas ekonomiskt eller sportsligt och vill komma tillbaka till SHL ett par år efter ett eventuellt misslyckande? Det enda logiska är att de får börja om långt ner i seriesystemet och spela sig uppåt. Hur skulle till exempel Färjestad klara att få spela minst fyra säsonger i lägre serier innan de kan nå tillbaka till elitserien?
- Men så fruktansvärt onödigt, kan man inte hålla det inom landet, det är ju mycket intressantare än ryska lag sa min inte allt för hockeyintresserade mor när nyheten dök upp på Nordnytt.
Det citatet får sätta punkt för den här gången, men vi lär få anledning att återkomma i frågan.