Krönika: Den skadeskjutne björnen från Norrbotten har vässat klorna

Misären är över. Norra Norrlands överlägset största varumärke är - till Stureplansbratsens förtret - att räkna med igen. Nu är det inte längre frågan om hur Luleå Hockey ska lyckas undvika Kvalserien, utan det blickas uppåt och en semifinalplats förefaller helt plötsligt som en realistisk målsättning. Bygdens stolthet kan ståta med en urstark Silly Season och den blivande COOP Arena Deluxe borgar för goda fundamentala förutsättningar även i ett långsiktigt perspektiv.

Året var 1984. Luleås hjärta i form av stålindustrin hade sedan några år tillbaka brottats med kraftiga rationaliseringar, till viss del på grund av en utökad global konkurrens i kombination med effektiviseringar på det tekniska planet. Sysselsättningen sjönk kraftigt i den så industriberoende orten och det rådde en dyster stämning. Ortens hockeylag bröt mönstret, ingav hopp och framtidstro. Det slutade med ett efterlängtat avancemang till Elitserien, där Luleå Hockey har huserat utan att behöva kvalspela en enda gång.

Det går att dra en del paralleller med 2009. Industrin har det tungt och orten är återigen hårt drabbad. Lågkonjunkturen skapar många negativa spinn off-effekter och hårdsatsande LHF får ses som en slags motpol som inger hopp samt skapar optimism inför vinterkylan. Luleå har varit ett av ishockey-Sveriges hetaste lag de senaste månaderna och betraktas som en frisk fläkt med en oerhörd kapacitet. Arenaupprustningen bidrar också till Luleås nyfunna image som en offensiv förening. Snacket "på stan" och medias skriverier har fått en helt annan karaktär. Frågeställningar i stil med "Spelas det elitseriehockey i COOP Arena om ett år?" har bytts ut mot "Vilka får Luleå möta i semifinalspelet till våren?".

Luleå Hockeys enorma genomslagskraft

Alltför många - inte minst somliga tröttsamma miljöpartister - har tyvärr svårt att förstå hur mycket Luleå Hockey betyder för orten och länet i PR-väg. Jag har bott i 08-land sedan ett par år tillbaka och kunnat konstatera att ovanligt många har oerhört dålig koll på länet i allmänhet. Undantaget är Luleå Hockey som nästan alla (även de som inte är sportintresserade) känner till. Många imponeras över det faktum att LHF, alla nackdelar i form av exempelvis det geografiska läget till trots, har överlevt på den här nivån så pass länge. LHF är ett magnifikt bevis på att det går att skapa något hållbart och konkurrenskraftigt även i det som vissa sörlänningar, lite raljant, kallar för renbetesland.

Organisationsförbättring som kommer att bära frukt

Peder Jidström och Thor Stöckel fortsätter att visa vägen med fingertoppskänsla och handlingskraft. Luleås välavlönade klubbdirektörer är tveklöst - oavsett vad vissa kritiker i stil med Lars-Göran Niemi anser - en investering som kommer ge avkastning på lång sikt. Det gäller att våga gasa och ha en bred organisation i takt med att omsättningen ökar, kassaflödet förbättras och klubben får fler åtaganden.

Det faktum att Luleås informationsavdelning har fått förstärkning av Markus Tervamäki, en av många duktiga mediapersonligheter som vidareförädlats av SvenskaFans.com, är glädjande. Allt kan som bekant bli ännu bättre. Det gäller inte minst det som berör den officiella hemsidan och mediaservicen, där Tervamäki blir en vitamininjektion och kan avlasta eldsjälen Robert Hedlund på ett ypperligt sätt.

Virvelvinden från Boliden lär få en nytändning

Jonathan Hedström är enligt min mening nyförvärvet med störst potential. Den karismatiske västerbottningen har alla förutsättningar för att göra en kanonsäsong om vederbörande får vara skadefri. Den skridskosnabbe forwarden fick sitt stora genombrott i Luleå och hade sin bästa tid i klubben. Nu får Hedström återförenas med sin bästa kompis i form av Anders Burström och kommer att återfå harmonin. Chris och Cam Abbott är också nyförärv som imponerar. Kanada-tvillingarna kommer visserligen inte ersätta Övertorneå-duon fullt ut, men får ses som högklassiga förstärkningar som kommer att tillföra mycket fart, fläkt och bli viktiga kuggar.

Nu är det top notch som gäller

Det faktum att Luleå - i konkurrens med ett antal andra klubbar på den här nivån - lyckades knyta till sig HockeyAllsvenskans två poängbästa spelare får ses som en stor fjäder i hatten. Nyförvärv från HockeyAllsvenskan utan koppling till länet ska ha det där lilla extra och sticka ut, vilket tyvärr långt ifrån alltid varit fallet för Luleås del under det senaste decenniet. Niklas Olausson har mycket hockey i sig och kan mycket väl bli en ny Jonas Nordquist. Hans radarpartner Pär Arlbrandt har ett offensivt register av klass. Det är nu eller aldrig för Arlbrandt i elitseriesammanhang och i rätt omgivning kan artisten från Sveriges Jerusalem blomma ut på den här höga nivån.

Det kryllar av spelare med en stor uppsida

Arnold Schwarzenegger Light, alltså Thomas Raffl, får ses som det största frågetecknet bland nyförvärven. Lars "Osten" Bergström ger dock inte en utlänning ett tvåårskontrakt utan vidare och det är mycket möjligt att österrikaren som i viss mån påminner om Johan Harju kliver fram och mäktar med minst 15 baljor. Grovjobbaren Robin Lindqvist är en annan ung pjäs som kan överraska till hösten. Jag tror mycket på Robin och han besitter goda möjligheter att få det efterlängtade offensiva genombrottet. Mikael Lidhammar visade prov på goda intentioner i fjol och kan få sitt stora genombrott på seniornivå. Det gäller även hockeybegåvade Johannes Tornberg, som kommer att vara med och utmana om en ordinarie plats i laget.

Fantomen Mattias Modig var stundtals rena rama väggen förra säsongen och kan förhoppningsvis bli ännu jämnare och höja lägstanivån, samtidigt som han etablerar sig i Tre Kronor. Konkurrensen från supertalangen Anders Nilssons sida kommer sporra rejält och det kan mycket väl bli så att LHF:s 18-åring kniper förstaspaden. Målvaktssidan känns mer intressant än på många år och kan bli Luleås viktigaste vapen.

Det ska bli kul att beskåda speedkulan Johan Franssons återkomst i den rätta munderingen. Fransson kommer få mer förtroende än någonsin på elitserienivå och jag är övertygad om att Kalix-sonen slår sitt poängrekord. Hemvändaren kommer med allra största sannolikhet tillhöra en av Elitseriens absolut främsta backar. Robin Jonsson känns också som ett klockrent nyförvärv och kommer få dra ett tungt lass på det defensiva planet. Jonsson var lite ojämn i fjol och fick en del kritik i Timrå och behöver en nytänding, vilket han med allra största sannolikhet kommer få. Jag är övertygad om att Jonsson ersätter Radek Philipp på ett strålande sätt.

Luleås andra speedkula på backsidan, nämligen Kristofer Berglund, var vassare än väntat i fjol och kan mycket väl få spela VM-hockey till våren. Tacklingskungen Pierre Johnsson har en svår ”andrasäsong” framför sig, men jag räknar med att han kommer vara minst lika stabil som förra säsongen och hålla rent i egen zon.

Kloke Fredrik Styrman tog för sig en hel del förra säsongen och mitt tips är att han tar en ordinarie plats, på Robin Olssons eller Johan Ejdepalms bekostnad. De två sistnämnda kan emellertid överraska och Ejdepalm visade prov på goda tendenser i slutet av fjolårssäsongen.

Tryggt med Burström & Co i laget

Det faktum att Anders Burström har fått fortsatt förtroende är glädjande. "Burra" är förvisso långt ifrån lika bra som tidigare, men tillför mycket med sitt gigantiska Luleå-hjärta och förmåga att agera uppoffrande i alla lägen. Han är dessutom - i likhet med en som Jan Sandström - en så kallad "informell ledare" som är betydelsefull utanför isen och viktig för de yngre spelarna. Rutin kan också associeras med Martin Chabada - tjecken som har fått möjlighet att rehabilitera sig under sommaren och kommer kunna utnyttja sina finfina skottegenskaper fullt ut. Mats Lavander får också ses som en rutinerad pjäs som alltid ger sitt yttersta. Det är upplagt för succé tillsammans med Abbott-bröderna...

Laget före jaget betyder mer än man kan tro

Sammanhållningen, den goda kamratskapen inom laget och divafasoner som är ytterst sällsynta bland spelarna har alltid varit en av Luleås största styrkor. Luleå genomsyras av ett starkt lagkollektiv och klubben har oftast fått ut mycket av spelarna. Det känns som att "laget-före-jaget"-trenden - som har räddat klubben under de tunga åren - kommer fortsätta, vilket inte minst den allt större svenska prägeln på truppen borgar för.

Givet med en hög målsättning

Södertälje och Rögle känns som två säkra räddningsplankor i Elitserien. Djurgården, Timrå och Brynäs är - enligt min mening - andra lag som Luleå ska ha bakom sig i tabellen. I övrigt är det tämligen ovisst , bortsett från att Luleå inte torde vara redo för en "medaljplacering" redan den här säsongen. Det finns som bekant inga garantier i hockeyns värld och inget är säkert, men jag blir besviken om Luleå inte placerar sig på den övre tabellhalvan och är med i striden om en hemmafördelsplacering på allvar - och i slutspelet kan som bekant allt hända... Därmed inte sagt att det är troligt med ett guldfirande.

Ett steg i taget

Det gäller att vara ödmjuk, ha perspektiv (läs: Luleå är fortfarande en relativt fattig förening i jämförelse med de fyra stora och har en lång väg att vandra för att ta upp den ekonomiska kampen med de riktigt tunga elefanterna) och ta ett steg i taget. Huvudsaken är att Luleå tar ytterligare ett steg i rätt riktning och åtminstone vinner två slutspelsmatcher, samtidigt som arenalyftet ger ett uppsving ekonomiskt och det egna kapitalet utökas i stor omfattning.