En ny säsong står inför dörren
En ny säsong står inför dörren, ett nytt Luleå Hockey får axla förväntningarna från sponsorer, media men framförallt från supportrarna. Det är sannerligen ett nytt Luleå Hockey som inger stort hopp med nyförvärv som Cam Abott, Chris Abott, Jonathan Hedström och Johan Fransson för att nämna några. Någon spelare kommer att få ett ”Omarskt” genombrott och snabbt bli en publikfavorit i de nolländska hjärtan som finns på läktaren.
ag har personligen svårt att glömma det Luleå Hockey som gjorde stora delar av 90-talet till en hockeyfest. Där fanns profilerna som jag saknat under många år efteråt. Där fanns ”Skuggan Nilsson”, Jarmo Myllys, Lasse Hurtig Johan Strömwall, Sergei Bautin, Mika Nieminen, ”Bulan” Berglund och Robert Nordberg för att bara nämna några. Det var spelare som älskades i Delfinen och i många lägen hatades i alla andra arenor runtom i Sverige men det gav hockeyn i Luleå liv, det gav nerv och intresse inför varje match och Delfinen var en plats alla ville ta sig till bara för att få se dessa matcher, oavsett om man mötte HV71, Brynäs eller Färjestad. Det var ett årtionde som kröntes av SM guldet 1996 då Luleå avslutade en sagolik säsong med att borta besegra Frölunda och bärga klubbens första SM guld.
Det var målfester och slagsmål. Det var ett Luleå Hockey som stod för fart, anfallslusta och fysisk hockey, det gjorde ont att möta björnarna från norr och Delfinen var en arena som var illa omtyckt bland spelarna i hockey Sverige. Jag har svårt att släppa dessa tider och dessa spelare som stod för en inställning och attityd där man hellre dog än gav upp. Holmström spelade med en bruten fot i slutspelet, man hade ett hjärta för Luleå Hockey som jag har saknat i många upplagor efter dessa profiler valde att lägga skridskorna på hyllan och jag kan bara naivt hoppas att det blir någonting åt det hållet den här säsongen.
Abott, som valde att ta ett slagsmål i matchen mot Skellefteå påminde mig om dessa tider och jag kan bara hoppas att vi får se mer av detta den här säsongen, för det har onekligen sett bra ut inför det här året och det känns som att bara en match, bara en period eller några minuter av det ”gamla” Luleå Hockey skulle ge mig tillräcklig tro och tillräckligt med hopp för att våga hoppas på någonting stort det här året.
